Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Inlägg publicerade under kategorin ♥KONSEKVENSER AV TRAUMA

Av Häxmamman med - 9 september 2009 18:26


Hej alla som läser min blogg, det har varit mycket under den här sommaren framförallt för att ta igen hela förra sommaren som jag gick miste om eftersom jag låg på sjukhuset... Jag har fått en kommentar av en anonym person, egentligen brukar jag inte svara på sådana men känner att den här gången kan jag bara inte låta bli...


För det första så vill jag säga till dig anonyma person, tydligen har du följt min blogg väldigt bra och eftersom du är intresserad och frågar mig så vill jag även påpeka att det är lite fegt att fråga anonymt, men men det är upp till var och en...

Jag tycker att du låter lite spydig i din kommentar och det tycker jag att du inte har någon befogenhet till för det är ju så att det jag har skrivit är inte ens en bråkdel av vad som egentligen hänt, så, JA, enligt mig och även andra så har honan och hennes släkt skadat andra människor inklusive mig och en del av mina barn och det är inget jag bara påstår utan det är ren fakta...


Denna kommentar fick jag:

Hur kan du sakna en mor att ropa på när du inte vill ha med din mamma att göra? Likadant hur kan du sakna dina syskon när du har sagt ett antal ggr här ute på bloggen att du inte vill ha med dem att göra. Enligt dig så har ju din mor gjort både det ena och det andra mot dig och ändå så saknar du henne. Förstår mig inte på dina tankar. Du får ju gärna förklara hur du kan sakna någon du verkar avsky.

av En som har sina funderingar 2009-09-04 12:07
 
*******
Jag ska försöka att förklara för dig så gott jag kan...
Ja ni som undrar, vad är det som gör att man kan sakna sin mamma, syskon eller släkt huvudtaget fast de skadar oss att ha kontakt med dom...
Enkel förklaring finns, hur det än är så strävar man alltid till att duga, bli älskad osv...
Och det göt vi alla fast det är många som inte erkänner det, mamma är alltid mamma, pappa är alltid pappa osv...
När man är liten så gör detta trauma att man förtränger av rädsla och man får veta att man är oduglig och man blir skadad av vuxna människor...
Men ändå så blir du uppfostrad att visa respekt, kärlek osv vidare till vuxna människor fast de inte ger tillbaka, bland vuxna som skadar barn finns det inget som heter ge och ta, utan det handlar om att ta allt vad barnen har i värde för att de ska själva må bättre...
Helt enkel förklaring är att man är uppfostrad, och alla strävar efter kärlek och att duga för den man är så därför så finns saknaden av en mamma och de andra som älskar mig fast jag har dragit fram sanningen som är så svår för oss alla...
Eller ska jag bara ge en ännu eklare förklaring, vem ropar man på vid en situation som är väldigt svår
Jo
GUD
vare sig du tror eller inte tror på honom...
Så egentligen är det ett svar du kan gnaga på...
Varför ropar eller ber vi till gud även om vi inte tror på honom...
Ja varför saknar jag mamma eller släkten när jag inte tror på dom längre...
Kan inte förklara på något annat vis men hoppas att du fått någorlunda svar...
Ha det gott/Häxmamman
 
ANNONS
Av Häxmamman med - 5 augusti 2009 15:05

 

Jag har i nu flera dagar känt mig ledsen, jag är rädd, rädd för att människor tycker illa om mig...


Jag behöver ju bara finnas, synas, prata, hosta, tugga, ja allt jag gör är något som jag tror att alla tycker illa om på mig...


Pratar ingen med mig, hälsar ingen på mig, tittar någon på mig, ringer inte, sms:ar inte då tror jag att jag har gjort något...


Jag har flera nu som jag tror hatar mig, vad ska jag göra, det är nu jag börjar krypa undan igen, dälja mig, ju indre folk ser, hör mig eller huvudtaget tänker på mig ju indre tycker de illa om mig...


Hjälp, jag får panik, jag får ångest, jag blir rädd, jag vill bara försvinna, jag vill inte vara här för rädslan över att människor tycker illa om mig...


Är jag på väg ner igen, eller är det en svacka, vart tog mitt självförtroende vägen?


Borta! Borta!


Hjälp!

ANNONS
Av Häxmamman med - 1 juli 2009 11:24

 

Som ni vet så har jag bestämt att aldrig mer vara tyst utan att mitt liv ska gå ut på att visa andra att när tystnaden bryts så kommer livet att i framtiden bli lättare...


Det är åtmindstonde vad jag VILL tro, jag anser ju att

"TYSTNADE ÄR MÄNNISKAN, FRAMFÖRALLT BARNENS VÄRSTA FIENDE"

Kan inte vi då vuxna som ska ansvaret för barnen lära oss att TALA hur ska då barnen VÅGA.


något som är för mig oförstående det är allt prat runt omkring, jag vet att det pratas om mig och mina barn om vad som hänt, men jag ska även säga att det är övervägande som har förståelse men det finns även de som inte har det och viskar, pekar och pratar ungefär som om de gonar sig i andras tragegik...


Vad är det för människor som KAN gona sig i andras sorg och svårigheter, är det inte bättre att gå fram till denne människa och prata och få en inblick i vad som hänt/händer...


Jag var ute på cruising i lördags i Hammarstrand, jag hade jätteskoj med en av mina vänninor, vi drack öl, cider och jag blev faktiskt rejält berusad MEN jag hade sååå roligt...


Jag och min sambo har inte varit ute på 8 år utan barn, nu hade vi barnvakt av underbara svärmor, hon var vår chaufför, vi kom inte hem förrän strax efter 4 på morgonen...


Det var så skojigt att få träffa gamla vänner, nya vänner, åka bil...


MEN

så finns det de som gärna vill förstöra för andra som för en gång skull kan ta sig ut och ha skoj...

PEKANDE, NICKANDE...


Men jag brydde mig faktiskt inte, jag mådde gott...


Men snälla ni kom fram till mig nästa gång, prata med mig, ni får så gärna fråga men peka inte, viska inte...


Men tack alla för en sådan trevlig kväll


Kram

Av Häxmamman med - 13 maj 2009 18:26

 

Något jag har grubblat på nu det sista året, efter allt som hänt, min egen barndom, en del av mina barns barndom...


Vad är egentligen för mycket att berätta och vad är för lite, jag tänker så här, om jag är öppen så kanske fler törs att vara öppen...


Tystnad är barnens största fiende...


Om jag visste vad jag vet idag så har jag förhoppningsvis inte haft det så tungt idag...


Jag satt idag och rensade min dator och hittade en hel del gamla mail som är från ca: 1 år sedan, inga trevliga mail...


De är från DE...

 

Andra som följt bloggen vet om att Honan och DE hyser inga större varma känslor för min familj och nu så när jag läste ett av de första mailen så ser jag hur patetiskt löjligt det är...


Vad som nu har gjort enligt detta mail att de inte hyser större värme om oss är pga en händelse där jag försvarade mig mot en del av DE så det uppstod gråt...


Jag försvarade mig den gången för att de hade farit med osanning och genom att de var yngre än mig så skulle jag tydligen inte försvara mig utan ta den dynga de hade sagt...


NÄ, det är stopp med det, jag har stått och tagit emot övergrepp både fysiskt och psykiskt från en del av dessa människor så varför ska jag ta osanning utan att försvara mig?


Sedan förtäljer ord i brevet att det inte alls har med övergreppen att göra utan det är händelsen som är nämnd ovan som jag ställde till med som har gjort att det är som det är idag?!


Alltså, jag blir så grymt arg, att människor i deras närhet har farit med förorättade saker är försvarbart, men att en människa försvarar sig mot skitprat det ska man ta...


Jag har nu kommit in i en fas i min terapi och efter min sista sjukhusvistelse där jag förstår att mitt förflutna lever i nutiden...


Jag har nu börjat släppa dessa människor men tyvärr så kommer det nog att pratas om dom en tid framöver för det är själva bearbetningsprocessen för att kunna gå vidare utan dessa som bara tar energi...


Jag hoppas att de förstår att med deras försvar är egentligen så svagt, jag har berättat för de flesta, okända som kända vad som hänt i vår släkt...


Jag ska inte förneka att jag har garanterat med 100% sårat de också, men inte på detta vis som de har gort eller gör...


Min önskan är att i framtiden kunna föreläsa om händelserna i mitt liv och hjälpa andra...

 

En tro man har, är att det aldrig drabbar en själv eller sina egna barn är en fantasi...


Varför ska det bara ha hänt mig och en del av mina barn och inte er andra, det är lika dumt att tänka så som om att man tror att vi är de enda liven i hela universium...


Jag är så glad över att jag har kommit så långt att jag förstår att jag inte är ett uns delaktig i varken min eller mina barns tragegi...


Det är vuxna människor som inte kunnat ta sitt ansvar, det är vuxna människor som inte förstår vad som är rätt eller fel...


Och tyvärr så följer det tänkande i geerationer och det döljs och skyddas och de som törs att ta det ut i ljuset blir ännu mer sparkad för att tystas, hur skapar vi våra egna barn, barnbarn osv...


Så länge vi håller tyst och bara blundar så kommer det alltid att vara så här...


Ikväll är Häxmamman djupt tänkande, men ibland så går det inte att stoppa och då är det skönt att jag har bloggen och jag har er mina vänner...

 

Kramar


Av Häxmamman med - 21 april 2009 14:32

 


 

Jag vill tacka för den fina solen jag fick av dig Kristina den värmde verkligen, det behövs när själen är sårad och man grubblar på framtiden...


Solen gör att man kan se ett ljus i mörkret och det gör att man kan börja se en framtid igen, det är jobbigt men jag måste ta mig ur min LPT nu och komma hem till min familj och släppa det jag har i min ryggsäck...


Det är dags att packa om hur svårt det än är men med hjälp ska det nog gå framåt igen...


Jag måste lära mig att släppa sådant som inte jag kan göra nått åt och låta de som specialiserat sig på de områdena...


Men det kommer att ta sin tid och bakslag kommer alltid, men det är ju tror jag inte i djupet igen...


Jag ska finnas för min familj och inte för de som vill ge oss bara ondska...


Tack alla för era fina omtankar...


Har varit in till Sabina och läst det sorgliga budskap som  fanns på hennes blogg...


Jag tänker på er alla och kramar i massor till er ute i Cyberrymden/Häxmamman

Av Häxmamman med - 16 april 2009 18:11

 


Hitt på nå säger Mammsen!

Ja det är ju inte så lätt när man skriver i någon annas blogg, men jag ska försöka.:)


Idag ska Mamma försöka att hitta sinn livsglädje igen, visst att familje betyder allt men det måste finnas något man brinner för också en passion som tex stickningen och lära sig tycka om sig själv. Tycker att hon ska älska sig själv.:)


Förra ECT:n har gjort Mamma mer förvirrad än vanligt, om hon nu kan vara mer förvirrad än vad hon är. Men det är en av många saker vi älskar henne för.

Imorgon åker jag dvs Loppido till Östersund och det första jag ska göra är att åka och krama om min Mamma och tänkte då krama om henne extra hårt ifrån er alla.


En riktigt trevlig helg/ Kram Häxmammans och Loppido



Av Häxmamman med - 15 april 2009 20:24



Hejsan alla fina bloggisar!


Pratar just nu med min tokiga Mamma och hon vill tacka för stödet från er, hon blir jätte glad och uppiggad hon säger att hon dansar hambo i korridoren.:)

Tyvärr så tar de inte bort LPT så hon får inte komma hem till helgen men vi hoppas på att hon får komma hem så fort som möjligt.


Hon håller just nu på att sticka ett par strumpor av hjertegarn, Mamma är just nu vrång på doktorn för att hon inte får komma hem.


När Mamma skulle åka till blåkulla över påskhelgen så skedde det en liten flygolycka, efter som hon inte fick permission var hon tvugen att smyga med både kvast och kaffekanna men percis när hon tänkte flyga genom fönstret så kommer nattpersonlen in och övermannar hennes kvast hon fösöker förgäves flyga iväg men sitter fast som karlssonskilster i nattpersonelns händer, vilket leder till en karsh i fönsterrutan och en sargad handled och fick sy sin skada ärret kommer påminna hennes om att inte försöka fly på påskaftons natten.


Liten roligt hitoria om Häxmammans försök att fly till blåkulla.;)


Hoppas ni alla har haft en trevligt påsk!:)

Kramar från Loppido och Häxmamman

Av Häxmamman med - 13 april 2009 10:29

 



Hejsan allihopa!

Äldsta dottern som fick ett uppdrag.;)


Jag pratade nyss med min Mamma och hon frågade om jag skulle kunna skriva ett inlägg här i hennes blogg.

Jag läste upp alla kommentarer för henne och hon blir så glad att höra att det är så många som bryr sig om henne, för just nu känner hon som om hon gett upp. Men jag vet att jag har en stark Mamma som kan göra allt bara hon lägger ner tid och energi på det.


Hon ligger inne sjukhuset på LPT och har därför ingen dator men jag ska försöka att hålla en uppdaterad med era oerhört stärkande kommentarer. Mamma hoppas kunna komma ut på permision nu i helgen så då svarar hon nog om hon har ork och tid.


Jag och min Mamma sjänker många varma tankar och kramar till Sabinas familj. Gud måste vara glad när han fick tillbaka en av sina änglar.


Mamma vill önska er alla en Glad Påsk och många kramar!

Tack för ert stöd och många kramar/Loppido

Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Följ bloggen

Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Blogkeen
Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Bloglovin'

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se