Varför kan livet ta en sådan vändning, det är som om det bara susar där ute bland träden och jag påverkas olikt från stund till stund.

Det kan vara från dag till dag, timme från timme, minut till minut, sekund till sekund.

Varför kan inte mitt liv vara enklare, vad är det som gör att mitt liv tar dena vändning, det vet jag och det vet andra, men varför ska det påverka mig på det här viset, att det ändras så snabbt.

Jag blir ledsen, inåtvänd, fundersam, vaksam, skeptisk.

Jag vet varför det blir så men jag måste vara försiktig, vara aktsam om vad jag säger eller gör.

Jag vet att jag inte gjort fel och jag vet att jag inte gör fel, men ändå så är det jag som ska tystas.

Men jag vaet att, fast jag är tyst så har jag gjort rätt, men ändå så gråter jag inombords av en sorg.

Saknaden efter det man haft och vet att jag har valts bort för att jag har gjort det som måste göras.

Men de som valt bort mig har även valts bort av mig så ni förlorar lika mycket som jag fast ni är fler och jag är en.

Jag vet inte om ni känner sorg eller hat, jag känner inget hat.

För vem skulle med glädje välja bort de som man älskar men för att överleva så måste man göra detta val.

Ni ska veta att det är inget val man gör med glädje.

Att välja bort de man älskar/älskat för att veta att ens egen familj ska överleva ett helt liv med glädje och utan faror det är inget som man bara gör över en minuts tänkande.

Det kändes som om jag satt med en pistol vid mitt huvud och precis som jag tryckte av så ångrade jag mig och då vet alla som jag att det är försent...

Det valet gjorde jag mot dessa människor, fast jag visste vad som var rätt eller fel så tog det mig flera flera år innan jag för det första tordes tala om det.

När jag vågade och fick prata med andra som även som jag har fått gjort liknande val som jag så tog det mig ett halvt år innan jag tordes att ta det steget fullt ut...

Jag känner mig både lättad men ändå ledsen för det är mycket man går miste om när det slutar så här...

Men jag har de som förstår, tror på mig och mina barn, älskar mig och jag har nått så långt i min kamp att jag ser ett hopp...

 

blomman

12 oktober 2008 19:15

Tack för din kommentar. Har läst lite på din sida och det berör... Tänkte du kanske vill ha en liten "Pyntgrej" till ditt fönster. Skicka mig din adress så sänder jag en till dig, när jag har gjort lite flera:-)

http://lenablommegard.blogspot.com

 

Anonym

12 oktober 2008 19:49

Du Hélen, kom ihåg: HOPPET är det sista som överger en! Kram

 

issa

12 oktober 2008 21:36

Jag tror att Du har fel språk inne. Försök att få tillbaka SV igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...