Jag läste ett inlägg i morse som handlade om att försöka glömma och förlåta folk som sårat en genom livet.

Visst håller jag med till en viss del men det finns nog saker som inte man kan glömma som kanske har skadat människor för livet, ex. misshandel psykiskt eller fysiskt, alkoholiserade föräldrar eller annan i omgivning, knarkade föräldrar, sexuellt utnyttjad.

Jag tror att sådant är svårt att glömma och förlåta om man inte tar tag i det så tror jag att man gör det p.g.a rädsla eller att man förnekar att det har hänt.

Jag tror att det präglar ens liv mer än vad man tror och en dag måste man ta till insikt att man måste rädda sig själv och sina man lever med dygnet runt för det är ju inte de som har präglat ens liv med skador som man ska forsätta att leva med när man väl tagit sig därifrån.

Jag förstår visst människor som inte kanske kan konfrontera sanningen och bryta det mönster där man tvingar sig själv att vara med människor som skadat en troligen för livet med att inte vara den de ska vara, den ansvarige vuxna människan.

Jag själv har levat halva mitt liv med att följa andra ända tills den dagen då jag förstod att det handlade om mitt liv, ätas eller inte.

Man pratar om små flickor som är självdestruktiva, det finns vuxna människor som är det också men det är kanske mindre vanligt men det förekommer, till slut så upptäcker man att det finns inga gränser utan man går längre och längre och vart kan det då sluta.

Under tiden så gnager det onda i huvudet på en medans det finns de som försöker att sparka redan på folk som ligger för att man ska tystas.

Jag tycker att det är fel att det ska tystas, men det är skam, rädsla mm... som gör att det ska tystas för man måste tänka på de som har präglat ens liv.

Jag är inte perfekt och jag har säkert sårat många i mina dagar men jag skulle aldrig tvinga någon att förneka en människa som blivit så präglad och skadad av vuxna människor och påstå att de ljuger, jag skulle hjälpa dom och tala om att jag finns för dom.

Jag själv har sagt att skulle mina barn komma och säga att någon har misshandlat eller har drogmissbrukade partner eller har blivit sexuellt utnyttjad så skulle jag tro på dom och självklart hjälpa dom inte försöka att dölja det för det mår de ju inte bra av.

Jag vet inte men kanske man kan kanske förlåta men kanske beroende på hur gammal man var när det slutade, om man är vuxen, har familj själv där ens egna barn fått sett dessa människor gå till handling. Vad får de för syn på livet, är det de barnen som blir missbrukare, problembarn eller kanske det är de som blir de vuxna som de har blivit tvugna att umgås med för att deras förälder törs inte att säga nej mott den illfule vuxna människan.

När man börjar att nå ett stadie i livet där man förstår att det handlar om mig eller den andre så måste jag ju se till för mig i första hand, jag kan inte leva för en annan eller ta den människans konsekvenser för vad de har gjort?

Något jag funderat på är hur jag skulle reagera i denna situation, jag tänker att om dessa människor fortsätter att prata en massa illa om en så skulle det göra mig bara mer motiverad till att ta avstånd, jag tycker att när folk pratar illa om en som de har skadat på något vis så är det ju för att försöka att dölja något eller om människor går och gör påhopp med att säga att man ljuger eller har valt det skadade livet själv eller att man är inte tillräckligt ödmjuk då har man något i sin ryggsäck som luktar väldigt illa tror jag i alla fall.

Jag tänker på mig själv och funderar om jag har gjort det själv, visst har jag sårat någon men jag tror inte jag har skadat någon för livet och skulle jag ha gjort det då hoppas jag att den människan kommer till mig och säger det.

Men jag har inte missbrukat, misshandlat eller är ingen sexförbrytare och det anser jag är det värsta man kan vara mot någon eller har jag fel?

Däremot så skulle jag nog undvika de människor som skadar/skadat mig framförallt om jag har barn, kan jag välja och kommit till insikt i livet så skulle jag aldrig lämna mina barn hos någon som skadat eller skadar mig det tycker jag är ganska logiskt.

Jag tror att de som kastar skit och är dumma mot en då man väl kommer ifrån skiten så är det p.g.a avundsjuka för att de inte kan göra det själv.

För visst måste det vara det om man inte kan visa glädje över att det finns en som mår mycket bättre, jag menar vill de att man ska gå tillbaka till träsket med barn och hela köret så att även det ska bli en risk att även de ska bli skadad för livet...

Jag brukar fundera på att om man skulle ställa 15 personer i ett hörn som står där och förnekar illavarslande personer som skadat andra för livet och så står det en ensam liten stackare i ett hörn och säger att så här är det, då tros det ju att den ensamme personen har fel eller hur?

Men när sanningen kommer fram och om den ensamme har fel så är det bara en som faller, men har de 15 fel så faller det tungt.

Jag vet att jag har fått på gliringar rent ut sagt för att jag har sagt att jag ska leva ett liv som jag mår bra av och däe ska jag slösa energi på folk som tycker om mig och folk som jag tycker om och då handlar det inte om att gå och köpa scampoo på Ica eller nåot annat eller att jag har inte heller sagt att det liv jag ska leva är det bästa för någon annan utan bara för mig.

Jag vet inte vart jag skrivit någonstanns att mitt liv är bättre än någon annans men jag har fått det komenterat i tidigare inlägg. Men jag tycker med att leva med den filosofin handlar om att man ska leva med de närmaste i sitt hjärta, där man lever med människor som man vet inte skadar en och som tycker om en utan en massa lögner.

Man kan nog göra det på andra vis som ex i inlägget jag läste att man kan bryta men om man gör det så försvinner inte de personerna som skadar folk de kan fortsätta sitt liv som om inget hänt bara för att folk backar... Ska det vara så?

Jag kan säga att jag t.ex förstår mig inte på männsikor som försöker att göra livet ännu surare för de som försöker att kämpa sig till en rättvisa, förnekelsen är första biten till sin egen undegång.

Men jag står på de svagas sida, de bygger upp sin borg för att skydda sig mot ondskan för att slippa att tvingas att visa ödmjukhet till en som skadar någon.

Jag vill säga att för mig är ödmjukhet något stort och det ska vara äkta, visst finns det många gånger man hra visat ödmjukhet mot personer som man vet är inte snäll och skadar andra men ändå så finns det en del som tycker att man inte visar ödmjukhet, många har blivit som sagt tvingad till att visa ödmjukhet under misshandel eller andra övergrepp och menar att man ska fortsätta med...

De får höra att de lever med lögner och mm... men är för att dölja sin egen rädsla tror jag.

Jag vill inte med det här brevet säga att mina ord gör att jag är bättre än någon annan och att jag är inte perfekt och jag har valt min gång i livet och det finns ingen som ska leva mitt liv utan man har väl förhoppningsvis egen vilja eller?

(Detta skriver jag åter igen för jag fick komentarer av en för en del ord i ett annat inlägg jag hade)

Om man gör en undersökning där man säger att när sanningen kommer fram och de kommer även fram att det finns de som skyddar de personer som skadar/skadat andra. Vad skulle folk tycka om det.

Är det den stackare som står ensam och blir sparkad för att tystas eller de som fortfarande och även skyddar de onda som är de dumma eller är det den som står där ensam som är dum?

Åh vad långt brev det blev men jag blev inspererad när jag läste det där inlägget

Jag älskar mina nära och kära/Kram från Dockmamman

GJORDE DU NÅGONTING SOM DU ALDRIG GJORT FÖRUT:
Jag öppnade en sommarbutik (Hantverksbutik)

HÖLL DU DINA NYÅRSLÖFTEN:
Har nog inga mer än att tänka på mina nära och kära och även lära mig att man kan inte eller måste inte tycka om alla människor..

BLEV NÅGON AV DINA VÄNNER FÖRÄLDRAR I ÅR:
Ja, där jag deltog som stand in istället för pappan.

DOG NÅGON SOM STOD DIG NÄRA:
Nej

VILKA LÄNDER BESÖKTE DU:
Inga

FINNS DET NÅGONTING DU SAKNADE 2007 SOM DU VILL HA 2008:
Ja, respekt och äkta vänskap från en del människor som man trodde var nära...

VILKET DATUM FRÅN 2007 KOMMER DU ALLTID ATT MINNAS:
1Januari 2008 då fick jag uppleva en fasa som kunde slutat illa.

DIN STÖRSTA FRAMGÅNG 2007:
Jag har börjat leva ett liv som jag vet ska göra att jag lever ett bra liv de åren man har kvar (dom orden står för mig, det är bäst för mig och ingen annan om man inte vill förståss)

STÖRSTA MISSTAGET:
Att ha ett 40-års kalas

HAR DU VARIT SJUK ELLER SKADAT DIG:
Jag har problem med cirkulationen så mina fötter och händer är sämre än vanligt, det har blivit p.g.a det mer känning åt hjärtat :-(

VAD SPENDERADE DU MEST PENGAR PÅ:
Barnen i förtsta hand och sedan är det garn åter garn

GJORDE NÅGONTING DIG RIKTIGT GLAD:
Min sambo, barnen...

MUSIK SOM ALLTID KOMMER ATT PÅMINNA DIG OM 2007?
Vet inte jag lyssnar på all musik utom jazz och blues

VAR DU GLADARE ELLER LEDSNARE JÄMFÖRT MED TIDIGARE ÅR:
Jag har varit ledsnare för jag har kämpat mycket för sjukdomen

VAD ÖNSKAR DU ATT DU HADE GJORT MER:
Ja, kankse gå någon kurs där man kan lära sig att förstå att man är lika värd som alla andra här på jorden och lära sig att säga som det är istället för att bara gå som katt runt het gröt, bättre att kunna säga som det är och ta konsekvenserna därefter.

BLEV DU KÄR:
Jaaaa, jag är med förälskad än någonsin i min sambo som hjälper mig och får mig att förstå att jag duger att det är inte bara mig det är fel på.

VAD ÖNSKAR DU ATT DU HADE GJORT MINDRE:
Jag önskar att jag inte skulle bry mig i så mycket om vad folk ibland gör för att såra andra för till slut så sårar man tillbaka.

HUR TILLBRINGADE DU JULEN:
Hemma hos svärmor, svåger och hans familj..

FAVORITPROGRAM PÅ TV:
Tittar inte på tv

HATAR DU NÅGON NU SOM DU INTE HATADE I BÖRJAN AV 2007:
Nej, jag hatar inte människor men jag kan hatar hur en del beter sig mot sina medmänniskor.

BÄSTA BOKEN DU LÄSTE:
Det är många så jag kan inte svara på det

STÖRSTA MUSIKALISKA UPPTÄCKTEN:
När mina barn försöker lära sig att joddla

NÅGOT DU ÖNSKADE DIG & FICK:
Önskade mig en bärbar dator till 40 årspresent och fick det.

NÅGOT DU ÖNSKADE DIG MEN INTE FICK:
Nej

BÄSTA FILMEN:
Vet inte

VAD GJORDE DU PÅ DIN FÖDELSEDAG:
var i gula villan och gjorde smörgåstårta och släkt och vänner kom

FINNS DET NÅGONTING SOM HADE GJORT 2007 BÄTTRE:
Vet inte

HUR SKULLE DU BESKRIVA DIN STIL 2007:
Som vanligt

VAD FICK DIG ATT MÅ BRA:
Min sambo,mina barn, faster, pappa och hans familj och vänner

VILKEN KÄNDIS VAR DU MEST SUGEN PÅ:
Ingen bara patetiskt att sukta efter nått man inte kan få...

VILKEN POLITISK DEBATT ENGAGERADE DIG MEST:
Jag är inte intresserad av politik, så, ingen!

VEM SAKNADE DU:
Min kompis Kjell som dog -05

BÄSTA NYA MÄNNISKORNA DU TRÄFFADE:
Johanna med familj

EN VÄRDEFULL LÄXA DU LÄRT DIG I ÅR:
Att jag har samma värde som alla andra

Vore roligt om ni andra bloggare svarade på dessa frågor

Kram från mig

Min äldsta dotter P har alltid varit en speciell liten tjej har alltid stått undan för andra och valt det sämsta till sig själv för att göra andra nöjd och glad.

Hon är lik mig i mycket, grejer t.ex, jag berätta att när hon var ca: 5år så var det sommarmarknad där jag nu bor och då hade leksaksaffären utförsäljning på leksaker och man kunde välja 5 för 100 tänk att det var för 15 år sedan.

Min dotter väljer knipnallar som i princip kostade 20 kr st och jag tjatade och tjatade om att ta dyrare och större leksaker..

Gissa vem som fick ge sig *Ler*

Jo jag förståss så P gick hem med 5 knipplnallar.

Min dotter pratar om Anorexia och är själv rädd för att få det och det kan jag förstå och på sätt och vis tycker jag att hon ska vara rädd och på det viset hålla sig från denna farliga sjukdom...

Min kära dotter och alla andra som har ätproblem sök hjälp med ätstörningr..

jag älskar dig min lilla gumma Loppido och är rädd om dig..

Jag läste artiklarna i Expressen om RS-virus och fann den här Lucas 6 mån dog av vanligt virus.

Jag vill ge er kramar och jag tänker på er, jag kan känna känslan av er sorg som ni drabbats av.

Jag har pratat med småbarnsföäldrar om att försöka att inte var uppe i så stora folksamlingar för just det här viruset.

Jag har en dotter idag som är tio år och hon var så nära att dö för oss i RS-virus när hon var tre månader. Hon föddes två dagar innan beräknad tid och vägde 3200gr.

Jag har äldre barn och på det viset så blev det lucia med revy och så varje år gick jag på juldans på självaste julskyltningen med barnen varje år.

Jag läste om viruset så jag bestämde mig för att inte åka till staden för att julhandla utan det fick min förra man göra så han tog med sig de större barnen dagen före julafton.

Jag märkte på min dotter att hon mådde inte så bra men vi alla andra var frisk, så jag sökte till Bvc några dagar innan jul och där får vi se at hon gått ner men de tycker inte att det var så överhängande.

Men jag märkte att hon orkade inte att äta och jag fick väcka hon hela tiden, jag ringde dr men de tyckte jag skulle avvakta eftersom hon inte hade någon feber, på julaftonsmorognen vaknade jag och blev väldigt orolig för J hade inte vaknat något på hela natten och när jag klev upp så hade hon inte heller kissat.

Men jag lyckades att pyttsa i henne vätska med en sked och sedan blev det full rusch med släktingar som kom från långväga håll.

Vi var alla oroliga men vi satte oss för att fika innan Kalle Anka (efter det kommer tomten) men jag fick bara en instinkt att kliva upp och titta i vagnen och då ligger min lilla dotter och tittar upp itaket, hon reagerar inte och hennes andning var så svag

Vi skyndade oss att ringa ambulansen som kom sanbbt, satte dropp och syrgas på henne, körde med blåljus och syrener de tio mil till sjukhuset.

Hon reagerade inte ens på att de stack med nålar och han i ambulansen sade till både mig och chauffören att det var allvarligt och bråttomt.

När vi kom in till sjukhuset så mötte de upp oss i ambulanshallen de sprang iväg med min dotter medans en kvinna tog hand om mig.

Efter ca: 1 timme fick jag komma in till min dotter som låg då på intensiven med slangar överallt man så knappt henne och de talade om att det var väldigt allvarligt, jag grät av förtvivlan och kontaktade min dåvarande man och de övriga i huset.

Efter tre dagar var hon så stabil så vi fick flytta till barnavdelningen och där var det fullt med barn som hade viruset så de fick flytta ihop flera i samma rum för slussrummen räckte inte, men jag och min dotter fick ett eget rum för det var många barn som skrek och hostade väldigt mycket och hon behövde lugn och ro.

Hon hade syrgas, sondmatades, dropp, en massa apparater som tjöt och pep och så kunde hon inte hosta upp slämmet själv så de fick suga henne i flera omgångar hela dygnet.

Men hon reagerade inte på vad de än gjorde med henne, efter ytterliggare någon dag då sade dr till mig att han trodde att faran var över nu och att hon skulle klara sig för hon hade börjat reagera och åtmindstonde titta på oss men skrek gjorde hon inte.

Men på nyårsnatten som ett under så vaknade hon till riktigt men rörde sig inte låg bara och tittade på mig när jag grät av lyckan och sorgen och chocken över vad som kunnat hänt.

Vi fick åka hem då det gått 14 dagar och efter det så har jag fått ett ytterliggare barn och det har gått bra, men jag satt och tänkte på det här med RS det var år 97 och det började 07 det är en tioårsperiod emellan visst är det underligt, tanken bara slog mig..

Jag sänder alla som blivit och är och som kanske blir drabbad en stor kram och många omtankar till er/Dockmamman i Jämtland

Jag läste Bajsboken för min yngsta innan han somnade och vi skrattde så gott åt, jag rekomenderar varmt att läsa den för barnen..

Minsten är sjuk så vi måste åka till dr i morgon, han har haft feber sedan nyårsdagen och fått hosta därefter men nu är den värre och ikväll så klagade han ont i hjärtat men jag tror det är lungorna.

Man så nipprig jag är så ringde jag sjukvårdsupplysningen och då var jour 3 mil härifrån och gubben har börjat jobba eftermiddag så vi avvaktar till imorgon, blir det sämre så far jag iväg inatt..

Men som sagt läs Bajsboken

Ha det gott

Kika in på den här filmen alla stickglada vänner

Här kommer de in i kyrkan och hon ser så glad och lycklig ut

*Puss å dig*

Fin hon är

Min vännina C

Jag, min vännina A och lille V

Ett av mina barn

Barnet som konfirmerade sig visar det fina guldhalsbandet hon fick av oss

Tro, hopp och kärlek

Om man tänker sig att jag har 6 barn, den äldste är 21 och den yngste är snart 6.

Jag har hunnit med många arbeten: Tidningsbud, Försäljare på ett försäkringsbolag, kassörska, Personlig assistent både för unga och äldre, jobbat på gruppboende med handikappade, jobbat med åldringsvård både inom hemtjänst och inne på vårdhem. Jobbat med support för telia, jobbat med teleförsäljning oxh då åkte jag enkel resa själv varje dag till det jobbet, servetris i 3 år svart, som kanslist för ett företag, det är mer men jag kkommer inte ihåg allt.

Jag önskar nu att få starta upp en garn och Stickbutik men det lär dröja för orken tryter måste nog bli frisk först.

Men nu har jag två barn som tagit studenten och en son konfirmerat sig så känner jag mig otroligt gammal *Ler*

Jag är 40 år men det känns som jag är 100 ibland, det finns nog piggare 100 åringar ibland.

Men jag känner nu vad stolt jag är över alla mina barn, vi har tampats me olika svårigheter men jag vill inte gnälla för det är nog så hos de flesta familjerna mer eller mindre.

Men när det hopar sig med saker som kan påverka ens liv illa så blir man rädd och då måste man prata..

Kram på er alla