Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Senaste inläggen

Av Häxmamman med - 5 augusti 2009 14:50

 


Jag har de sista månaderna försökt minnas sådant som är gott för mig, minnen från min barndom, ungdom...


Jag har fått en förklaring att traumatiska händelser förtränger goda minnen men n u under min bearbetning så kommer det goda minnen där inte dessa människor som skadat oss finns med...


Jag har mycket minnen från en familj där jag var mycket som barn, min killkompis pappa var inte frisk så han kunde inte gå så bra men han fanns med i våra lekar

"Cowboys & indianer"


Jag var för det mesta ensam tjej så jag hade alltid hjälp av L:s pappa...

Något som var jääteskoj var att vi fick låna pappans sparkcykel och körde rally med den i en skogsbana...


Jag hade 2 tjejkompisar från barndomen som båda har lika namn, jag minns hon som bodde närmast mina morföräldrar sov jag mycket hos och vi hade det mysigt och jag hade ofta mina tankar på att jag också ville ha så...


Sedan finns det mycket goda minnen från de som stod mig närmast

(Honan och de)

Men som sagt så vet jag inte om man kan kalla det goda minnen eftersom det finns hemligheter bakom som har skadat människor...


Kan man kalla det goda minnen när man vet att det finns ondska bakom fasaderna??


Nä, måste jag säga...


Men det finns många gånger minnen från de kommer upp som jag upplever som saknad, men vad betyder det?


Jag tror att det är saknaden från kärlek, ömhet, trygghet osv...


Inte kan man väl sakna nått som kan skada människor??


Huva det är krångligt att förstå och frågan är om man kan förstå någon dag...


Jag kämpar och kämpar, men saknaden är stor att få känna ett värde av de som man trodde älskade mig och trodde att de skulle förstå den dagen sanningen kom fram...





ANNONS
Av Häxmamman med - 19 juli 2009 08:12

 


JAA, det är sant, vi var till älven med båten en kväll, jag, sambon och den yngste sonen...

Eller vi har fiskat flera dagar och hört att det har varit ett stort vak vid ett ställe och trott hela tiden att det varit en riktigt stor gammelgädda...


Men denna kväll så fick sonen en mört och vi satt den på en vanlig liten krok, HELT plötsligt högg det rejält och vi var helt säker på att det var en gädda, sambon fick jobba och jobba för att få upp fisken medans jag och sonen satt beredd med håven...


Efter mycket hojtande och slitande fick vi i denna stora firre

ÖRING PÅ 5.8KG OCH 74CM LÅG!!!!

 


Sonen näger än idag man kan inte tro att det är sant, dagarna innan hade vi fått öringar som vi tyckte var skapliga men det här var rekord för oss *Ler*


Idag så åker vi till Bräcke marknad och övernattar hos svärmor, sedan bär det iväg på semester.

På måndag åker vi till Mora och ska bo på hotell i 2 nätter och gå på tomteland, sedan bär det iväg att bo på tågvagnar (Orientexpressens gamla vagnar) i Furuvik, 2 nätter och sedan bär det iväg till Lindesberg till äldsta dottern...


Skönt att få komma iväg eftersom fjolårets semester kom jag inte ihåg så mycket av, eller ska säga hela sommaren eftersom jag mådde så dåligt då...


Mår fortfarande så bra jag kan och det känns lungt jag tror jag börjar acceptera läget om att min släkt är borta...


Ha det så gott den här veckan för det ska jag ha *Ler*


Många kramar och njut av bilden på öringen/Häxmamman

ANNONS
Av Häxmamman med - 14 juli 2009 13:22



Det märks att det är sommar, man skriver väldigt lite fast man skulle nog behöva skriva oftare för att få ur sig alla känslor...

Det har varit tungt då och då men jag står på benen och har bestämt mig att inget ska kunna ta ner mig från min lilla pedistal jag har tagit mig upp på...


Men jag vet att det behövs egentligen inte mycket att ramla ner men jag har tror jag satt den på ganska fast mark just nu...

Jag tar en dag i taget, idag mår jag bra men jag kan inte förutspå framtiden...


Jag har gjort mycket denna korta tid, det har varit ankrace i Ammer, marknad i Hammarstrand, cruising i Hammarstrand, Fallets dag i krångede och resor runt Östersund där vi varit och besökt en del sevärdigheter...


Folk, folk folk har det varit där jag varit, det känns när jag kommer hem, jag har lite svårt för det men det gåt ganska bra ändå...


I fredags var det marknad och våra vänner från Järna kom och hälsa på, de ska komma i helgen så vi ska grilla och fiska :-)


Jag återkommer mer kramar till er alla och Kristina en x-tra kram till dig tänker på dig...

Av Häxmamman med - 1 juli 2009 11:24

 

Som ni vet så har jag bestämt att aldrig mer vara tyst utan att mitt liv ska gå ut på att visa andra att när tystnaden bryts så kommer livet att i framtiden bli lättare...


Det är åtmindstonde vad jag VILL tro, jag anser ju att

"TYSTNADE ÄR MÄNNISKAN, FRAMFÖRALLT BARNENS VÄRSTA FIENDE"

Kan inte vi då vuxna som ska ansvaret för barnen lära oss att TALA hur ska då barnen VÅGA.


något som är för mig oförstående det är allt prat runt omkring, jag vet att det pratas om mig och mina barn om vad som hänt, men jag ska även säga att det är övervägande som har förståelse men det finns även de som inte har det och viskar, pekar och pratar ungefär som om de gonar sig i andras tragegik...


Vad är det för människor som KAN gona sig i andras sorg och svårigheter, är det inte bättre att gå fram till denne människa och prata och få en inblick i vad som hänt/händer...


Jag var ute på cruising i lördags i Hammarstrand, jag hade jätteskoj med en av mina vänninor, vi drack öl, cider och jag blev faktiskt rejält berusad MEN jag hade sååå roligt...


Jag och min sambo har inte varit ute på 8 år utan barn, nu hade vi barnvakt av underbara svärmor, hon var vår chaufför, vi kom inte hem förrän strax efter 4 på morgonen...


Det var så skojigt att få träffa gamla vänner, nya vänner, åka bil...


MEN

så finns det de som gärna vill förstöra för andra som för en gång skull kan ta sig ut och ha skoj...

PEKANDE, NICKANDE...


Men jag brydde mig faktiskt inte, jag mådde gott...


Men snälla ni kom fram till mig nästa gång, prata med mig, ni får så gärna fråga men peka inte, viska inte...


Men tack alla för en sådan trevlig kväll


Kram

Av Häxmamman med - 26 juni 2009 12:00

 

Jag vet att jag har försummat bloggen otroligt mycket och framförallt er mina bloggvänner & besökare.


Men jag har fastnat i en värld där jag försöker att komma ur mitt förflutna, bearbetar, tänker, flyr & samtidigt ta hand om min familj, mig själv och vännerna jag tagit avstånd från för att de inte skulle sakna mig den dagen jag inte fanns mer.


Jag levde i en cirkel där jag kände mig sårad, kantstött och ingen livsglädje och nu så har jag fått en ny cirkel där jag nu upplever allt som är värdigt för en människa och det är inte lätt det heller, en omvandling som har förändrat mitt liv och tillvaro till det positiva...


Idag berättade en av mina drömmar för min psykolog *P* (Hon är kvinnlig och jag har haft hon i några år) sedan jag började på traumaenheten så har jag förstått att jag inte sorgligt nog är ensam.

Egentligen önskar jag det för att det är bättre att en bär bördan än att fler ska behöva utstå samma sak...


Men tillbaka till min dröm eller fantasi, man får kalla det vad man vill, men en dag så ska jag med mod & rak i ryggen, gå in i det hus där de onda finns, jag ser dom vid bordet i köket.

Jag stegar framåt ställer mig i dörröppningen och börjar tala

-Jag vill bara tala om för er, att jag är stark nu, jag behöver inte er, jag har aldrig behövt er.

Jag är lycklig, jag har det jag behöver & jag vill aldrig mer ha med er att göra och jag finns inte för er mer.

Sedan vänder jag om, lika rakryggad men med ett leende och känner att solen värmer i ryggen när jag kommer ut och där står min älskade familj, min sambo & mina barn...


De som har den största betydelsen i mitt liv...


Det är en dag som kommer & när har ingen betydelse...


Kram på er alla

Av Häxmamman med - 18 juni 2009 10:49

 


När jag var liten

så var jag elak

det vet jag!


För när dom sa

att jag skulle pissa

så sket jag!!!


Så känner jag mig idag, det är stadsresa till traumaenheten, den månliga veckan med värk så det känns som jag ska föda barn, migrän så det sjunger om det och så ska vi månadshandla på det...


Ja det var idag...

Av Häxmamman med - 11 juni 2009 10:09

Från ena dagen till den andra så kan glädjen ge en stor kraft, jag måste bara får säga att efter den omgångens sjukhusvistelse har gett mig mycket tankar som ger positiv energi och mycket styrka...


Nu gav många mig många tankeställare, jag fick verkligen höra sanningen om vad de tycker om det onda jag gör mig själv...

Mina äldsta döttrar gav mig i princip en avhyvling för att jag skulle förstå att det inte är bara mig jag skadar, att de älskar mig...

Andra har talat om att jag kan inte få kärlek, ömhet, att de som skadat/skadar mig älskar mig inte bara för att jag försvinner, som någon sa till mig att om du försvinner så förklarar de bara med att du var psykiskt sjuk och det tror jag idag till 100% är sant...


För honan och de:s förklaringar har i tidigare sammanhang uttalat sig att andra som skadat sig själv pga traumatiska upplevelser är psykiskt sjuk...


Ja visst, de orden kan nog stämma, men för det första så är det en traumatisk upplevelse som gjort att man blivit den man är idag...

För det andra så är det skillnad på Psykiskt och psykiskt...



* De som lider av psykiska besvär pga traumatiska händelser ex Olycka, dödsfall, övergrepp av olika slag, drogmissbruk i familjen osv... De går att lära sig att leva med, det går att lära sig att leva ett liv som är drägligt utan mediciner men det tar år att göra det...


* De som lider av genetiska psykiska besvär har det i grunden och är svåra att bota...



Nu är jag inte expert på detta men jag har fått diagnosen PTS = Posttraumatisk stress.

Människor som har upplevt en mycket skrämmande eller potentiellt farlig situation kan efter händelsen utveckla ett syndrom som kallas för posttraumatisk stress. Vissa av symtomen kan vara svåra att identifiera då de kan påminna om eller vara identiska med symtom som tyder på någon annan fysisk eller psykisk sjukdom. Dessa kan vara sömnlöshet eller någon annan sömnstörning, värk eller andra somatiska problem som yrsel eller mag- och tarmproblem. De vanligaste tecknen på posttraumatisk stress är dock: :

  • Du har känslan eller erfar att du upplever den obehagliga händelsen om igen. Detta kan upplevas såsom att du ser sekvenser från händelsen som klipp från en film; som lukter, ljud eller bara tankar. Vanligtvis kommer dessa flashbacks utan förvarning och utan att du kan kontrollera dem.
  • Mardrömmar och störd nattsömn med minnen från den traumatiska händelsen.
  • Extrem spänning, ångest eller irritabilitet.
  • Ett undvikande av vissa miljöer, situationer eller personer som en konsekvens av den traumatiska händelsen.
  • All konfrontation med händelsen skapar ångest och själslig smärta.
  • Du har svårt för att lita på andra människor och undviker sociala aktiviteter.
  • Du känner skuld och skam ( t ex för att någon annan dött och du fortfarande lever.).


Några punkter på konsekvenser som jag tycker är väldigt viktigt som drabbar de flesta som har upplevt framförallt övregrepp och som jag känner till människor som lever med dessa konsekvenser idag och jag själv har och lever till viss del med dessa konsekvenser, men har under terapi lärt mig att ta fram det svåra så kan jag hantera mycket idag.


  • Psykologiska problem:

    Rädsla, panikattacker, sömnproblem, mardrömmar, irritabilitet, aggressionsutbrott och plötsliga chockreaktioner vid beröring.

Dåligt självförtroende, låg självrespekt och ett förakt för den egna kroppen kan uppstå.

Beteenden som på något sätt skadar den egna kroppen: missbruk, överaktivitet under arbete eller träning, depression eller prostitution kan förekomma

  • Sociala problem:

Ha föga förtroende för andra människor.

Känsla av att inte ha någon kontroll i relationer

  • Fysiska men:

Magsmärtor, samlagsmärtor, menssmärtor, tarmsmärtor, illamående, huvudvärk, ryggvärk, smärtor i nacke och axlar; kortfattat kan kronisk värk i kroppens alla delar uppstå. Smärtan är ofta oförklarlig.

  • Ätstörningar:

När en patient reagerar på ett trauma genom att under minst en månad vara så handikappad av sitt lidande att denne inte kan gå till skolan, utföra sitt jobb eller dylikt kan man tala om att patienten lider av ett posttraumatiskt stressyndrom. Denna psykiska störning kan ses som en reaktion på en mycket traumatisk upplevelse och har tre karaktäristiska symptom:

  • Förnekande och bortträngning,
  • mentalt återupplevande av traumat och en
  • förhöjd irritabilitet.
    • Förnekande och bortträngning:

    Förnekar eller borttränger den smärtsamma upplevelsen: han/hon försöker undvika specifika situationer eller platser och vill inte prata om händelsen. Senare i livet kan minnen av sexuella övergrepp vara helt bortträngda. De kan ibland hittas vid psykoterapi.

    Det är dock svårt att avgöra om sådana återfunna minnen är minnen av verkliga erfarenheter eller minnen av drömmar och fantasier. Denna svårighet kan vara ett problem om man vill åtala den skyldige, men är inte något problem vid behandling med moderna psykoterapeutiska metoder.

    • Mentalt återupplevande:

    Återupplever ofrivilligt minnen av traumat igen via mardrömmar, plötsliga minnesbilder eller oförklarliga fysiska symptom.



    Är du intresserad av att läsa mer så finns det här >>>>



    Det är svårt att förstå detta, framförallt om man själv har upplevt en traumatisk barndom så tror man att man gör en god gärning med att vara tyst, man är rädd för vad som kan hända, man vill bli älskad men man blir inte det om man tar upp sanningen till ytan...


    Det har jag bittert fått erfara, jag säger nu för tiden att jag är utesluten ur sekten "Tystnad"

    Sorgligt kändes det från början men jag har lärt mig idag att det var det bästa jag kunde ha gjort...


    En stor undran är hur honan och de förklarar allt som är och hänt, är det sanningen som sägs, eller är det påhittad historia om att jag är inte klok och att allt är påhitt...


    Men tyvärr kan jag bara säga till de, det finns för mycket att plocka fram av sanningen och det är inte bara från mig...



    Jag är samtidigt ledsen över att det ska behöva vara så här, jag vill ingen ont, jag tro att ingen vill leva varken som de som skadar/skadat eller som de som blivit skadad...


    Men jag kan inte bara glömma och förlåta, mig själv hade jag klarat men när det gäller mina barn då blir jag en krigare...


    Men jag kan bara inte älska människor som skadar andra människor för att dälja något så djupt som lögnerna som har skadat andra människor för livet...


    Jag förstår inte varför jag helt plötsligt blev den som man hatar, gör sanningen så ont...


    Ni som hatar mig för sanningen ska kanske tänka en extra gång om vad det är för sanning, man bör vara konsekvent i sanningen och inte dra upp en massa blaj för att dölja det som är den riktiga sanningen...


    Ha en bra dag/Kram


    Av Häxmamman med - 8 juni 2009 14:24

     


    För många år sedan, ungefär 20 år sedan så var jag och mitt ex hos en familj i en by i Lappland...

    I denna by hade min farmor bott och alla din byn kände varandra för det var inte så många gårdar...


    Dessa vänner hade i begynnande varit en barndomskompis till min pappa och när vännen gifte sig med en kvinna som var i min ålder så började jag umgås med dom mer...


    Nedanför hans föräldrahem som de bosatt sig låg en liten stuga på andra sidan vägen, där skulle vi få bo över en helg då det var en stor tillställning några mil därifrån som vi skulle besöka tillsammans...


    är man öppnade dörren till stugan så var det först en liten förfarstu, därefter kom köket, till vänster var det ett stort rum (Typ tv-rum) till vänster därifrån så var det en liten trappa med 3 steg och när man kommit ner så var det en dörr på vardera sida...


    Den till vänster var det dusch och tvättstuga, den till vänster var det toalett, rakt fram så var sovrummet utan dörr så man såg rätt mot trappstegen...


    Vi hade gått och lagt oss när det hördes hur någon rumsterade om i köket, så jag sa att det kanske var våra vänner som kommit, jag klev upp och fann det alldeles tomt...


    Som alltid tänker man, jaja, det är ett gammalt hus och det har mycket ljud för sig...


    Efter en stund så hör vi stegen komma i tv-rummet och gå emot de tre trappstegen, vi tittade på varandra och kände pulsen öka...


    3 steg ner för trappen hördes, det blev knäpptyst, helt plötsligt


    PANG!!!


    Så slår toalettens dörrhandtag ner, vi ser även hur handtaget åker ner och sedan uppstod en tystnad som var tryckande...


    Jag kan säga att den natten sov jag inget, satt uppe och spanade mot detta dörrhandtag...


    Morgonen därpå så kom våra vänner och jag sa skämtsamt att -Har ni skrömta i huset?


    De tittade på varandra och sa -Jaha, ni har hört det ni med...


    Vi for iväg och roade oss på marknaden och efter det så begav sig våra vänner hem och vi for till min farmor (en lappgumma)


    När vi satt där och drack kaffe så nämnde jag detta till farmor och hon blev inte alls förvånad...


    Men den historien hon berättade gjorde att jag kände kalla kårar efter ryggen och funderingarna blev varför fick just vi uppleva det...

    En gåta som vi aldrig kommer att få reda på...


    Historien min farmor berättade var:


    Min vän, den manlige, hade bott hos sin mamma i många många år fast han var vuxen, i den stuga som vi sov i bodde det en farbror som min vän ja kallade farbror NN...


    En dag så ströp sig denne farbror, hör och häpna, just på toaletthandtaget, troligen var det de vi hörde...


    Men det sorgliga i denna historia, var att min vän aldrig hade under alla år fått reda på vem hans pappa var och det var denne farbror som just bragt sigtt liv...

    Min vän fick reda på detta den dagen de fann farbrodern död...


    Idag är min vän död i cancer sedan några år tillbaka, hans liv var ett hårt slag, först detta, sedan när han väl fick ett barn så blev hans fru elak och han fick utstå mansmisshandel...


    -01 så ringde han mig och berättade detta, då låg han på sjukhuset efter ett försök med att ta sitt liv, jag tröstade honom och som sagt idag finns han inte längre och vart hans fd familj är har jag inte en aning om...



    Men än idag så kan jag fundera över, varför just vi fick uppleva detta, tack min farmor som finns i himlen för att du berättade för mig...

     


    Kram

    Presentation

    Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

    Följ bloggen

    Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Blogkeen
    Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Bloglovin'

    Startblogg

    Startblogg.se
    Visitkort till bloggen

    Fråga mig

    20 besvarade frågor

    Omröstning

    Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
     Ja
     Nej
     Kanske

    Kalender

    Ti On To Fr
               
    1
    2
    3
    4
    5
    6
    7
    8
    9
    10
    11
    12
    13
    14
    15
    16
    17
    18
    19
    20
    21
    22
    23
    24
    25
    26
    27
    28
    29
    30
    <<< November 2015
    >>>

    Kategorier

    Senaste inläggen

    Sök i bloggen

    Arkiv

    Länkar

    RSS

    Musik

    Bloglovin1

    Gratis godis


    Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se