Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Senaste inläggen

Av Häxmamman med - 8 mars 2009 06:16

 


Det bästa sättet att få nya

vänner på, är att vara en....

 



Var vänligare än nödvändigt, för alla du möter,

kämpar en eller annan kamp.


En tår nedför kinden rann,

 lite kärlek, och den försvann


Man förstår långsammare sin

lycka än sin olycka

Av alla de ting du innehåller,

är ditt ansiktsuttryck det viktigaste.


Många bäckar små

gör en stor å



Säger du dumma ord, då fram med

borste och tvål, då får din mun vad den tål.

Dumma ord försvinner med ett nafs

du då säger snälla ord i stora last.

Av Häxmamman med - 5 mars 2009 14:41

 


Snurriga jag, upp i ottan, gubben har tagit ledigt, in till stan för jag ska vara på traumacentret kl 11...


Gubben släpper av mig, jag går in, 10kr kvar till frikort, glömt mitt kort i bilen, har bara 6kr i fickan!!!


En snäll tjej bakom mig skänker 4kr till mig, åh så snällt, vad snälla människor det finns men jag blev så generad, jag hade kunnat kyssa marken hon stod på...


Fick mitt frikort och så säger hon som är i luckan, men du har ingen tid idag!!!


VA????


I morgon kl 10, men du kanske har en bestämd tid som inte är bokad?


Tittar på mitt besökskort, det står fre 6/3


5 i kö bakom mig, pinsamt värre...


Jaha sa jag vi syns i morgon då istället


Tack och Adjö

Av Häxmamman med - 4 mars 2009 16:32




Idag är en dag då jag känner mig fruktansvärt ensam, inte ensam från vänner, familj men ensamheten inombords...


Idag har jag en sådan där känsla att ingen tycker om mig, jag känner mig äcklig, besudlad och övergiven...


Man kanske inte tror att man kan låta kärlek till andra människor försvinna, jag blev bortvald och jag valde bort...


Men vi valde bort av olika skäl...


För att jag inte kunde glömma och förlåta, för att jag ville inte glömma och förlåta...


Jag gjorde det av kärlek, kärlek till mina barn och även till er andra som inte vet att det har hänt något som man inte kan förlåta en människa för...


Jag bryr mig inte om mig egentligen, men det finns människor som inte är värdig längre att använda släktskapet till vackra ord...


Att vi människor är så rädda för sanningen att vi väljer bort, barn, barnbarn, kusiner, morföräldrar, ja alla, så helt plötsligt så är man en liten liten skara kvar...


Vi som får kämpa för rätten, rätten att leva ett notmalt liv...


Det finns människor som har skadat andra och det känner inte ens skam, de som skyddar dessa människor känner ingen skam...


För många år sedan så var vi många som hade viljan att ta upp kampen men vi kunde inte, vi visade hänsyn till en människa som var allvarligt sjuk och den dagen han var borta kunde vi ta upp kampen igen...


Vad som hände, ja, jag blev ensam om att ta upp denna kamp, jag är inte perfekt, jag säger som jag gjort förut, jag är den som är allra minst perfekt i den här världen...


Jag har aldrig sagt att jag är bättre än någon annan av dessa människor jag talar om...


Jag har aldrig haft den makten att låtsas som om man inte fanns, det som är så konstigt att det som hänt har gjort att ni har glömt allt jag har gjort för er...


Jag har ljugit i så många år för er skull, varit tyst, ni vet vad som skulle ha hänt om jag har talat tidigare...


Jag har (hade) en syster som fyller år nu i April men vad kan jag göra åt det, hon fyller 20 och jag törs inte ens att gratulera henne...


Vad är äkta kärlek, är det inte till en son, dotter, sambo, föräldrar, syskon, mor och farföräldrar...


Jo jag älskar mina barn och det är därför jag vet att jag har valt rätt väg, en väg som ska visa att man inte kan behandla andra människor hur som helst...


Ni tror att ni kan avstyra den här kampen med att bara låtsas som om jag inte finns...


Men en sak ska jag lära er att låtsas vara osynlig det har jag varit under de gånger det har varit kaotiskt i mitt liv och jag VET att det inte fungerar, för att det ska fungera så måste den människan inte finnas mer...


Det har jag förstått, tror ni inte att jag har prövat att avleda min egen skäl många gånger för snart ett år sedan då kampen började...


Men det finns någon där uppe som inte vill att jag ska komma dit än eller så är det helt enkelt att inte de vill ha mig heller...


Men vad ni än tror eller säger så har jag gjort allt det här för äkta kärleks skull och jag undrar vad ni anser vad kärlek är...



 


Av Häxmamman med - 4 mars 2009 10:29

Igår morse, kom min dotter upp för källartrappen, hon har sitt rum i källaren men sover på övervåningen i en våningssäng...


Men eftersom pojkvännen kom i fredags så vill de sova i hennes rum och de tog ner en madrass och allt som behövs...


Allt var bra ända tills i igår morse...


Men igår så kom hon och såg alldeles förstörd ut och grät hysteriskt, hon sa nått om myror och jag hastade bara förbi för att jag pratade i tele och jag sa lite om att det är ibland hemskt att drömma...

 

Men hon lugnade inte ner sig så till slut avslutade jag samtalet och pratade riktigt med henne medans jag gick till källaren för att hänga tvätt...


Där stod en förskräckt pojkvän och då gick det upp ett ljus i min virrpanna vad min dotter sagt...


När hon vaknade så det första hon såg var en massa svartmyror som kröp på sin pojkvän, hon hade viftat till han och det var myror på golvet och madrassen...


När jag kom in till hennes rum så ser jag hundratals med

svartmyror NU!!!

 

vi har haft problem med svartmyror under våren och sommaren men inte vid den här tiden, troligen så har det funnits något ägg och det har kläckts under madrassen där det legat, har väl blivit varmt och gott där och så plusgrader igår...


Jag trodde vi fått bort dom men ack så vi bedrog oss, det har aldrig funnits i hennes rum förut och hon har sovit där med så vad tusan är det nu då...


man vill ju inte direkt ha något gift mor myrorna i hennes rum så nu blir det krig mellan mig och myrorna...

 

men jag ska säga att jag kunde inte låta bli att skratta, jag kan bara tänka mig deras miner, men jag skulle bli lika hysterisk själv...


Jag vill även gratta hella för att hon har fått ett jobb


Här är till dig Hella...



Av Häxmamman med - 3 mars 2009 17:03

Jag vill gärna göra ett inlägg om de människor som jobbar inom

församlingen i Ragunda (Hammarstrand), de är helt underbara

och alla bjuder på sig själva och det har jag aldrig

varit med om i den församlingen jag bodde i förut...


Vi har haft otur som alla andra kommuner där det har slutat med att all ungdom och barnverksamhet lagts ner men församlingen har aldrig gett upp de har fortsatt att kämpa med barnverksamhet från att man är nyfödd till att man går ut 9:an.


Vi har först kyrkis (där yngste gick från att han var bara någon vecka gammal)

Miniorerna

Juniorerna

och så har vi Kryptan som är som vilken ungdomsgård som helst...


Kyrkan har fått konkurans i omgångar, kyrkan har alltid haft sina dagar i alla år men så kommer någon med en ny verksamhet och sätter det om jag inte på samma dagar och ungefär samma tider och det är då man blir lite "Hur ska man välja"

Jag har fortsatt med kyrkans verksamhet för det har passat mig väldigt bra eftersom jag inte får köra bil så har de alltid varit snälla och vi har fått komma in flera timmar tidigare än det börjat för att vi har ingen annanstans att då vägen annars...


De ordnar julfest, de ordnar Semlefest mm...


Nu var vi på åter igen på årets semlefest och här var det roligt, jag skrattade så tårarna rann när prästen sjöng "Gullefjun i en klargul kycklingdräkt med en vacker röd tuppkam"


Vilken präst vi har "Håkanprästen" som min son säger...


Här är en präst full med Ahlgrens bilar påklistrad i ansiktet, jag tror att det var han som hade flest.

Vi har en kvinnlig med och hon leder stickcafé sedan några år tillbaka, jättemysig präst som jag har haft närmare kontakt med via samtal...


Sedan har vi Susanne Engström som min son avgudar, Susand sa han, ja nog ända till ifjol...


Vi har även IngerAjna och alla andra som ställer upp varje år och så vi föräldrar och barn förstås...


Här är jag och en annan mamma som får vara fisk medans barnen (Min Julia var min fiskare) betet var en godis, lång röd stor godis och vi fick dirigera barnen för de såg inte våra munnar...


Fick in godiset i munnen och det var SURT och tugga, tugga, svälja och jag åt upp min först *Ler*


Se minerna på oss mammor, man riktigt ser hur sur det var *Hihi*


Min son står och hejar på medans Susanne håller koll på vem som lyckats äta upp godiset först...

ifjol eller året innan så skulle de kappäta semlor och vår Håkanpräst var alldeles full av semla i ansiktet...


Läs mer på Hammarstrand. nu


Visst har vi roligt, det skulle vara skoj att få höra från fler hur era personer på församlingsgårdarna är, har ni lika skoj som vi...

Av Häxmamman med - 3 mars 2009 12:45

 Inget roligt sportlov för den här kisen inte men än

är det några dagar kvar av lovet...





Här är min äldsta son med sin nya kusin i sitt knä...


Av Häxmamman med - 27 februari 2009 19:20

Dagen goa sol fick jag idag av kristina, en go och glad f.d Jämtlänning 

En mammas tankar & funderingar

kika in på en go och fin blogg...


Tack snälla du för dagen sol

Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Ovido - Quiz & Flashcards