Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Senaste inläggen

Av Häxmamman med - 28 mars 2009 07:37

Jag har fått en utmärkelse av Wiper, självklart så ger jag en tillbaka till henne för hennes härliga och roliga blogg...


Det är svårt att välja vem jag ska ge den till för det är så många bra bloggar som jag läser varje dag, men så har jag många nya och ger dessa en utmärkelse

Inger Maryissa


Dandelion Child - Maskrosbarn


Chatta


Yllegarnet


Gussilago


En snäll Poppe


Enbart PC


Tack ännu en gång Wiper och jag måste bara få länka till din fredagsfräckis det gladde mig denna helg och tog bort mycket tyngd från min själ *Skratt*


Läs och skratta


Av Häxmamman med - 27 mars 2009 18:13



Ja, jag vet inte vad jag ska säga, men det känns inte så bra men samtidigt borde jag väl ta det som om att de kan inte förneka att jag talar sanning…

De har tackat nej till mötet, de kommer inte, min psykolog tror att det beror på att det är folk med från samtalsgruppen med och att de inte törs träffa mig då, för då måste man visa sin vackra sida…

Men det är inte därför man har samtalspersoner med, det är för att det inte ska bli för elakt samtal från något av hållen…

Men kanske det beror på att de inte kan trycka ner mig och bete sig illa när andra är med, de törs inte vara elaka som de har varit…

Jag tänkte det när jag bestämde mig för att ha ett samtal med min hona och de, om de inte kommer så beror det på att jag har rätt och de kan inte bevisa motsatsen, de är helt enkelt rädd för mig och min sanning…

Jag är starkare än dom fast jag är ensam och de har släktskapet med varandra, de är fega som inte törs att visa sig och ännu fegare blev de i våra ögon nu när de inte tordes komma till mötet…

Jag kan inte säga att jag med glädje tog att de tackade nej, jag har gråtit och är väldigt ledsen för att jag känner mig ensam…

Jag måste bara vara från en annan del av släkten, jag är inte lik någon, hur kan man göra så här mot sitt eget barn, syster och barnbarn?

Är de så rädda?

De som nu valt att stå med honan gör det troligen av rädsla, jag har tagit den värsta biten och de kan inte ens försöka att ta chansen till att det ska bli ett slut, en upprättelse av allt som skett…

De tror att jag är skulden till att mina barn är drabbad, att jag ljuger om att mina barn är drabbad, men jag tror på det mina barn berättar eftersom det redan finns de som är drabbade innan av dessa människor…

Men egentligen har inte det någon betydelse för jag kan ta deras beskyllningar mot mina barn bara de låter bli de att beskylla mina barn, fegisar är vad de är…

Om de nu är så morska och karska så kan de väl ta det här mötet och visa upp sitt mod som de nu då hade ifjol när vi var som mest sårbar…

Har de kanske förstått att deras mask inte håller…

Jag tror att när de fick reda på vad samtalet handlade om så blev de så rädda, för de vet att det är sant det vi säger…

Tänk att ha en hona och flera det som inte bryr sig, de bryr sig inte ens om deras dotter, syster, barnbarn går under och försöker med Suicid  försök för det som de har blivit utsatt av…

Men jag gör nått för mina barn som inte min hona eller de gör för sina barn och med det så kan jag sträcka på mig…

De skyddar de som förstört våra liv, de älskar de, de säger att det finns inga bättre och snällare människor än de?

Ja ni, vad kan jag göra, inte mer än ta detta som att det jag har sagt är sant eftersom de inte törs bevisa motsatsen på detta möte…

Får se hur min helg kommer att se ut men det känns tungt, varför, ja, det måste bero på att de bevisar att de inte bryr sig om oss, de bryr sig mer om att skydda sig själva och de som skadat oss…

Är man medbrottsling eller inte om man skyddar de som skadar andra och man vet att det är kriminella handlingar…

Annars har min dag varit hektisk, jag har förberett mig otroligt länge inför det här mötet, i flera månader och när det väl bestämdes tid så var jag redo…

Idag kl 10 så var jag hos skolsköterskan med yngste sonen, det var 6 års kontroll så han ska få remis till ögon för ena ögat var det sämre syn på…

Jag var där fram till kvart i tolv och rusade då till nästa skola där min 15 årings utvecklingssamtal var kl 12…

Sambon kom och hämtade mig vid ett för då var det utvecklingssamtal för yngste sonen och kl två var det för 11 åringen…

Så jag gjorde allt detta ifall jag inte skulle må så bra efter samtalet, men när jag kom hem och fick beskedet om att det inte blev av så gick luften ur mig…

Det får bli en tidig kväll…

Kram på er alla…

Av Häxmamman med - 27 mars 2009 09:16


Kopiera det gärna det här till din blogg...


Hur man kopierar:


Högerklicka på bilden

Spara på din dator där du kan hita igen din bild lätt...

 Sedan är det bara att ladda upp den till din blogg...


(Tror jag)


Kramar

Av Häxmamman med - 26 mars 2009 06:21

 

Ja det är långa dagar, men jag har yngsta dottern med mig för hon ska kika på byxor medans jag är på traumaenheten...


Sååå ska jag ju till frissan idag *Ler*


Nu är det bara 5 dagar kvar till samtalet och jag ööönskar innerligt att de kommer, vad händer om de inte kommer...


I alla fall så var det för att önska alla en underbar dag idag som jag raskade mig in i bloggen...

 

Många kramar till er


Av Häxmamman med - 25 mars 2009 20:04

  



Idag tog jag och städade sonens rum och jag kan lova att det tog Vääääldigt lång tid...


Idag kom min kompis och hennes 2 illbattingar, det är mina små skyddslingar, jag har hjälpt hennes barn till världen, jag har varit stand in istället för pappan...

 

Det är så härligt, men ändå skrämmande att vara med på en förlossning, klippa navelsträng och få följa med dom ut medans dr kollar om barnet mår bra...

 

Den lille busige V han ville bara klättra och klättra så mina flickor tog hand om han medans jag och A satt och stickade...


Ett par strumpor till 15 åringen har det blivit...

 

I morgon är det Östersund som gäller igen, ska på traumaenheten kl 10 och så till frissan kl tre...


Hoppas ni har det en trevlig kväll alla, nu ska jag gå och titta på det okända de är i Jämtland ikväll


 


Kramar

Av Häxmamman med - 25 mars 2009 05:44



Igår ringde en vän till, min bästa killkompis (den enda äkta killkompis som jag har kvar) vi har varit kompisar, ja det blir nog 30 år i år...


Vi har haft mycket skoj och sorgliga stunder och både han och hans sambo har stötta mig och min familj, de vet allt, hans sambo har funnits vid min sida när jag låg på sjukhuset...


Jag har vetat att min vän varit sjuk ett tag, men de har sagt att det är infektion och han har fått penicilin...


Igår ringde han mig och talade om att det är cancer, de hade hittat knölar spridd i kroppen...


Han ska på strålning och få mediciner...


Han och sambon har ett barn som inte ens har börjat skolan...


Den 4:e April -08 gick min bästa vännina bort, i Maj för 4 år sedan gick en annan killkompis bort i ALS...


Hur illa jag kommer att må så ska jag hjälpa min väns familj...


Jag blev så chockad igår att jag kände den där tyngden och mörkret komma, så var vi ut på en promenad och jag grät...


Jag är rädd, jag vill inte mista någong fler vän...

Det är en jobbig tid nu framöver, jag ska ha samtal med de och min hona på traumaenheten, jag fick reda på i måndags att en av de hade ringt och haft en fråga...


Jag hoppas att de kommer för vi kan inte prata med varandra de och honan, de sista samtalen har vi skrikigt, bara sagt elaka ord mm...


Så jag tror att det här är bästa sättet att kunna komunicera med varandra...


Jag är rädd för vad som kommer att hända med mig, kommer jag att orka, dom är fler och jag är ensam...


Eller jag har ju min kontaktperson, men

de andra har varandra...


Jag ska koncentrera mig på min vän så kanske mina tankar skingrar sig lite, men ju närmare tiden kommer ju mer Hippieaktig blir jag...


Ångesten, det kryper i kroppen, jag vet inte vad jag ska göra, gråter, skrattar hysteriskt...


Jag är som en stålfjäder...



Av Häxmamman med - 24 mars 2009 16:55

 

Jag har har haft Pia som bloggvän i närmare 2 år, jag gjorde uppehåll

Juni -07 men kom tillbaka och jag har åter igen kommit i kontakt med Pia...


Pia har skrivit en bok, en bok där hon har sina dikter som hon skrivit under åren som har präglat henne som Barn till missbrukare...


Hon är med i en artikell i SVD där hon berättar om sin uppväxt där hon fick se sin mamma bli slagen och alkohol missbrukades...


Jag beundrar Pia för sitt mod och jag fick en dag ett paket på posten och där låg en bok från Pia, signerad till mig från henne...


Jag har läst boken flera flera gånger, det är djupa ord och från hennes hjärta...


Jag rekomenderar boken väldigt mycket

Läs mer här


Vill även tillägga att vi har "Lilla vackra Anna" som finns i mitt och Pias hjärta... 


Kramar till er båda

 och

tack så mycket för boken Pia det var guld värt

Av Häxmamman med - 24 mars 2009 15:33

 


Vad kan man ge till andra människor när de har de svårt, snälla och vackra ord är något som värmer allas hjärtan.


De ord och medmänsklighet man visar eller får stannar kvar som en liten bit i ens hjärta och ju mer vi visar eller får ju större blir denna bit och till slut har den fyllt upp till den rätta storleken...


Tänk vad få goda ord eller en snäll gest kan ge en människa en godare dag, det gör att man skiner upp för stunden och känner att det finns någon som tycker om mig för den jag är...


Ändå så kan det vara så att människan som visar denna medmänsklighet är helt okänd för dig eller just du är helt okänd för den men du eller jag tycker att dessa ord eller gest kan bli en stor betydelse för just mig eller dig...


Jag vill tacka alla som visar mig den medmänskligheten, ger mig stödjande och fina ord, de gåvor ni har sänt...


Jag är en person som skulle ta jordens alla bekymer om det varit möjligt, jag skulle ge en dag av mitt liv till alla som bär på sjukdom...


Jag skulle vilja ta alla barn som far illa under mina vingar, kvinnor som far illa av sina män, män som far illa av sina kvinnor...


Jag är en sådan person som kan bli sparkad och åter sparkad på men ändå står jag upp, de kan spotta på mig, men när de kommer och ber om hjälp så är det i alla fall jag som står där...


Jag vet att det onda som finns bara ett fåtal mil från mig inte förstår vad de gör med andra människor, barn...


Jag är ett maskrosbarn


Vilka tycker om en maskros?


Men hur man än stampar och stampar på dessa maskrosor så kommer de åter igen och igen...


En maskros kan växa på det mest konstiga ställen...


Kram


En medmänsklig tanke sänder jag till

tess

                                

Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skapa flashcards