Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Inlägg publicerade under kategorin ** MITT LUGNA LIV

Av Häxmamman med - 11 oktober 2008 23:37

 




Varför kan livet ta en sådan vändning, det är som om det bara susar där ute bland träden och jag påverkas olikt från stund till stund.

Det kan vara från dag till dag, timme från timme, minut till minut, sekund till sekund.






Varför kan inte mitt liv vara enklare, vad är det som gör att mitt liv tar dena vändning, det vet jag och det vet andra, men varför ska det påverka mig på det här viset, att det ändras så snabbt.





Jag blir ledsen, inåtvänd, fundersam, vaksam, skeptisk.





Jag vet varför det blir så men jag måste vara försiktig, vara aktsam om vad jag säger eller gör.


Jag vet att jag inte gjort fel och jag vet att jag inte gör fel, men ändå så är det jag som ska tystas.


Men jag vaet att, fast jag är tyst så har jag gjort rätt, men ändå så gråter jag inombords av en sorg.


Saknaden efter det man haft och vet att jag har valts bort för att jag har gjort det som måste göras.


Men de som valt bort mig har även valts bort av mig så ni förlorar lika mycket som jag fast ni är fler och jag är en.






Jag vet inte om ni känner sorg eller hat, jag känner inget hat.






För vem skulle med glädje välja bort de som man älskar men för att överleva så måste man göra detta val.


Ni ska veta att det är inget val man gör med glädje.


Att välja bort de man älskar/älskat för att veta att ens egen familj ska överleva ett helt liv med glädje och utan faror det är inget som man bara gör över en minuts tänkande.






Det kändes som om jag satt med en pistol vid mitt huvud och precis som jag tryckte av så ångrade jag mig och då vet alla som jag att det är försent...






Det valet gjorde jag mot dessa människor, fast jag visste vad som var rätt eller fel så tog det mig flera flera år innan jag för det första tordes tala om det.


När jag vågade och fick prata med andra som även som jag har fått gjort liknande val som jag så tog det mig ett halvt år innan jag tordes att ta det steget fullt ut...






Jag känner mig både lättad men ändå ledsen för det är mycket man går miste om när det slutar så här...






Men jag har de som förstår, tror på mig och mina barn, älskar mig och jag har nått så långt i min kamp att jag ser ett hopp...



ANNONS
Av Häxmamman med - 11 oktober 2008 23:28


Lyssnar till Nazaret "Love hurt"






När man ibland känner att man är lite tänkande som jag kan vara, djupt tänkande, jag tänkte idag att jag måste vara den mest påverkningsbara när det gäller att gråta för andra människors skull.


Jag blir så påverkad av andra människors livsöden så jag kan känna mig ledsen för deras skull i flera timmar fast jag inte ens vet vem det är.





Är det fler som känner som jag eller är jag ensam om att känna så, jag ser det inte som en nackdel, men när jag läser eller hör andras berättelser så vill jag göra så mycket och jag hoppas att ni andra även kan ge en tanke till alla som drabbas eller kommer att drabbas av cancer.





Jag känner mig djupt rörd av dessa kvinnor som delat med sig sina historier, det är starkt gjort av dom.





 




Jag tänker på det tunga jag har i mitt bagage, det är egentligen inget i jämfört med en sjukdom där man blir tvungen att kämpa för sitt liv.

Komma hem till familjen och tala om att man har en svår sjukdom och de ska alla gå med en oro om hur allt ska bli.





Jag har en annan kamp som inte påverkar mitt mående på samma vis, men med det jag har fått vara med om har gjort mig till en god medmäniska.




 




Jag har alltid försökt förstå andra människor och jag tycker om att vara snäll, jag försöker att vara till hands, jag vill försöka vara en axel att luta sig mot.


Jag hoppas att jag är en god människa...





God natt





ANNONS
Av Häxmamman med - 10 oktober 2008 08:09


Igår på eftermiddagen så kom den blixtrande cirkeln runt mitt öga, migrän igen, haft mycket migrän på slutet men det kanske beror på att jag äter för dåligt.




Har lyckats gå ner 10kg på 1 månad, kanske lite fort men jag vet inte om det är någon medicin som gör att det blir så, för matoset luktar så illa, mat huvudtaget luktar blaj...



Det kommer distriktssköterskor och delar medicin till mig 2 ggr/dagen, morgon och kväll, det är gulliga och fina människor som kommer in till mig, för tanken slog mig när dr sa att det skulle vara så ett tag att det kommer inte att fungera att ta in människor i mitt hem och få hjälp av.


Men jag måste säga att det har varit ett bra resultat, igårmorse visade jag ner en sköterskan till mitt stickrum och vi pratade stickning.


Men man känner sig lite omyndigförklarad när man inte får ta hand om sig själv.




Huvudvärken har gått över idag men det var så illa så att jag fick lov att ta en Anervan och ha spyhinken vid sängen, men med insomningstabletten somnade jag till slut annars brukar man få svårt att sova när det dunkar i huvudet.


Jag har några projekt på gång i stickningen, har utsett garn till strumporna som jag ska vara med i Soktoberfesten och garn till sjalen i stickfestivalen hade jag också utsett men jag har inte startat och jag vet inte om jag kommer att göra det, får se.







Det är flera som frågat efter mönstren på skoter/skidhuvorna, jag är ledsen, jag har inget mönster alla är stickad på fri hand och olika stor beronde på vad för mönster jag använt.




Men jag ska försöka se om det går att ordna på nått vis att räkna ut var och en, svåraste är nog intagningarna vid huvudet men det kanske man kan räkna ut själv och prova sig fram.




Jag lovar inget men ska som sagt försöka...




Av Häxmamman med - 9 oktober 2008 12:47

 



Idag när jag satt mig med stickningen så knäppte jag på tv:n och där var det Barnen i Bullerbyn när de firade jul och nyår.


Det knöt sig i min mage, jag har så goda minnen av mina barndomsjular, hur min mamma verkligen gjorde våra jular minnesvärda.


Jag saknar dessa jular, men det är mycket av mammas traditioner jag har tagit med mig i min familj.



Jag har inte så mycket goda minnen från barndomen utan de onda minnen har trängt bort de goda, men nu börjar alla mina goda minnen komma tillbaka och det ger mig lite ångest eftersom dessa människor som varit med i mina goda minnen har jag måsta valt bort för att själv överleva.


Men jag vill även påvisa att det finns goda minnen med så att de människor jag inte har vid min sida ska tro att jag har glömt bort dom.





Jag minns jularna med att man gick och väntade som barn brukar göra, vet ni att jag har fortfarande samma förväntning idag som när jag var liten att julen ska vara som den alltid har varit.


Vi gick alltid gå och lägga oss innan granen skulle kläs, mamma städade det sista och man hörde hur hon donade på och hur gott allt luktade.


Till slut så lyckades man somna efter många besök i köket för man var törstig *ler* eller pinknödig *Ler* man var så nyfiken så man ville ha ett ärende för att få gå upp.





På morgonen, vi visste att mamma var uppe sent för att ordna till det här, men när vi klev upp och tassade in i tv rummet så sken granen och det var städat och under granen låg det var sitt paket från tomten.


Det doftade, Apelsiner, Päron, äpple, Ananas, barr från granen, hyacint mm...


Vi satt och öppnade paketen och där låg kläderna som vi skulle ha på oss på julaftonen, man klädde på sig och gjorde sig fin och kände sig lycklig och väntade på grötfrukosten.





Vad jag kan minnas från att jag är jätteliten så for vi till Tant M och farbror E och fikade eller åt lunch, sedan så var det till mormor och morfar och äta om vi inte firade jul där.


Som när jag var liten så var det Kalle Anka på tv kl 3 och då satt alla vi barn framför tv:n vare sig vi sett den varje år så satt vi alltid där, jag gör det fortfarande även som vuxen.


Medans vi satt där så gjorde mamma och mormor i ordning maten för det var middag efter Kalle Anka.





Vi samlades alla vid det fina dukade bordet, efter måltiden så lekte vi barn medans de vuxna diskade och dukade undan.


Jag har ett vagt minne men jag tror att tomten kom alltid vid 6-tiden, då hade vi släkt ner och hade mysbelysnin och tända ljus.


Jag minns speciellt en ljusstake som var brun och fin och jag tror att det var 6 ljus som skulle stå i den och mamma hade röda ljus i den.


När tomten kom så satte vi oss alla inne i tv rummet och satt snälla och lyssnade på tomtens julklappsutdelning.


Vi kramade tomten och tackade för julklapparna och sedan var det öppning, vi lekte, läste eller byggde våra leksaker.


Så minns jag mina jular och om jag har fel någonstanns får de som vet tala om jag har fel.






Mina barns jular ser ut på ett ungefär likadant fast vi bär ut gröt till tomten så att han får äta upp den på kvällen*Ler*


Så kommer det en tomte på förmiddagen med en julklapp och tackar för gröten, så det är paketutdelning under granen först, sedan på förmiddagen som tack för gröten och senare på kvällen.


Jag och sambon lägger oss inte förrän sent för jag är så att jag ställer inte upp tomtar, dukar mm förrän kvällen före och skinkan ska kokas, revbensspjäll ska grillas.





Barnen ligger i sina sängar precis som vi gjorde och de har samma drick och toabestyr *ler*

När man vaknar så kommer barndomsdoften tillbaka.


Jag är så att jag lagar maten före Kalle Anka för jag vill så gärna sitta med barnen och se och känna att julen är här.


Vi äter och väntar på tomten, när tomten kommer så tackar man och kramar för julklapparna.





När barnen öppnar sina julklappar och leker med dom så siter vi vuxna och dricker kaffe och slappnar av.


Lite ändring har det blivit, det är att de äldsta barnen, T och P hjälper till nu med pynta gran och städar och pyntar resten av huset.


Ja nu blev det minnen igen...







God jul i förskott *Skratt* från en tokig

Ångermanländsk Surjämte

Av Häxmamman med - 9 oktober 2008 10:03



Min son bakade tårta och kakor till en födelsedag så jag

tog lite bilder på han, försökte lägga in musik men det gick inte...

Av Häxmamman med - 7 oktober 2008 14:03

När månen lyser igenom mitt fönster så kan jag inte sova, det är för att den påverkar jordens dragningskraft säger de.




Men för mig har jorden något med det andliga och göra, den är magisk och förtrollande.



Skenet av månen är stark och jag får många tankar, för det mesta är det tankar om sorgliga händelser.Det behöver inte vara något som hänt mig utan även andra, jag tänker på vad livet går ut på.




Det är som Peter säger i ett inlägg där han har skrivit om barn som drabbats av cancer som även gått så långt att de har givit sig upp till himlen som små änglar.



Tänk om vi kunde ge dessa människor en timme av vårt liv, hur många skulle inte vilja det.Det är en sådan omtanke som skulle ge mycket till alla som är drabbade av cancer.




Jag känner inte så många som drabbats men min morfar drabbades av cancer och fick operera bort mycket av tungan.



De sista året han levde kunde han knappt äta eller prata, jag levde vid hans sida hela tiden.



Följde med han till dr.



Jag minns speciellt en gång han var så sugen på en Semletårta och jag for till bageriet i närheten som hade sådana.



Men han kunde inte äta den, så jag sa till han att vi kör den i en mixer och han kunde äta den då...



På slutet så saknade han smaken av mat så jag föreslog han att stoppa i munnen och spotta ut och det var något han gjorde...




Han levde med cancern i nästan 10 år, vi fick egentligen ha honom på lånad tid.




Jag skulle inte för allt i världen vilja uppleva igen att en vän, en närstående drabbas av cancer och det finns ingen bot för att de inte har kunnat forska fram något som botar...



Skänk därför gärna en slant till forskningenKlicka på bilden


Av Häxmamman med - 7 oktober 2008 13:12

                                     




 Inte utseendet, hon är snygg och ung, jag är gammal och skrynklig precis som det ska vara när det är mor och dotter...





                               

Hon har sittminne kvar medans jag är halvsenil,

precis som det ska vara






MEN, det vi är lik på är att vi alltid gör bort oss eller spelar apa, fast vi båda har tunga ryggsäckar att bära...





Det måste ändock vara livsglädje...






Min dotter till vänster...



Du min älskade dotter det gör inget att du gjorde bort dig, tänk på att du kanske roar andra *Skratt*






Kika in på en kondomfadäs






Av Häxmamman med - 26 september 2008 08:17


Jag läste på en annan blogg där det var en tjej som skrivit om ett inlägg om sin tacksamhet och jag kände att det är så sällan man tänker på det och är positiv.

Visst ibland är det svårt att vara positiv och ibland har man orsak till att vara negativ.

Men om man tänker efter hur många gånger tänker man, Åh vad glad jag är över det och det och hur ofta tänker man Åh vad det går ont, varför just nu, varför jag osv osv...

när jag tänker efter så är det allt för ofta jag tänker negativt och många många gånger har jag orsak till det, men om man tänker efter så har jag nog lika många gånger orsak till att tänka positivt tror jag...





MINA TACKSAMHETER




Vad gör jag för att försöka må bra, jo jag har min stickning, jag är så tacksam att jag har mina fingrar och ingen sjukdom som gör att jag inte kan sticka.

Jag är tacksam för att jag kan göra tokiga och roliga saker och jag tillåter mig att göra det och jag blir glad att jag kan roa andra människor med mina tokigheter.



Jag är tacksam att jag har en mun så jag kan sjunga falskt i duschen, jag är glad att jag har en dusch så jag kan stå länge i varmvattnet för jag tycker om värme.

Jag är tacksam att jag har en mun för jag tycker om att prata.



Jag är tacksam att jag har mina barn och att just jag får vara mamma till dom, jag är så tacksam att mina barn säger att de älskar mig och jag får kramar från dom.

Jag är tacksam att mina barn kan anförtro sig till mig om det är något och jag är glad att jag försöker allt jag kan för at hjälpa dom.



Jag är tacksam över de få riktiga vänner jag har som vet i princip allt om mitt liv som kan förstå varför jag ibland är som jag är *Ler*

Jag är så tacksam att jag har en familj som jag älskar och de älskar mig.



Jag är så tacksam över att jag har någonstanns att bo, äta för det finns så många som inte har det.

Jag är så tacksam att jag kan dela med mig till vårt fadderbarn som bor i Polen, en kille på 15 år som är förståndshandikappad.



Jag är så tacksam att jag har föstått att jag är en människa som har kommit på att jag har samma värde som alla andra människor och jag har lärt att älska mig själv.

Jag är tacksam över att det finns människor som respekterar mig och jag respekterar dom.



Jag är så tacksam över min dator som jag fick när jag fyllde 40, annars har jag inte kunnat skriva detta *Ler*




VAD ÄR DU TACKSAM FÖR IDAG?




Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Följ bloggen

Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Blogkeen
Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Bloglovin'

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se