Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Inlägg publicerade under kategorin ♥SORGLIGA ORD JAG BERÄTTAR

Av Häxmamman med - 15 maj 2009 20:22

 


Jag har idag suttit och funderat över mina vänners liv, många har gått bort och många är idag sjuka i t.ex cancer...


Ingen vet deras utgång, ovisheten är hård även för en vän som står bredvid och oroa sig...


Jag har mist många vänner tycker jag för att bara vara 42år, nu så är det 2 nära vänner som är sjuka en är en barndomsvän sedan jag var 13 och han 11år som jag har kontakt med än idag...


Jag pratade med han senast idag och ska i morgon fara och hälsa på familjen för det bär upp till Umeå på söndag igen...


Jag är så mottaglig nu för allt sorgligt, har alltid varit lätt för att vara ledsen för andra människors skull men nu är det nog värre än vanligt för jag är inte så stark...


Igår så träffade jag en kvinna som jag inte pratat med på länge, det var skönt att få prata med henne för hon är i en svår situation hon med och när hon berättade hur hon känner sig så var det som om hon pratade från mitt hjärta...


Det är så skönt nu när jag har bestämt mig att jag aldrig mer ska vara tyst, jag berättar för de som vill höra, inte så att jag basunerar ut det vitt och brett men berättar det för de som vet att jag har varit deprimerad och legat inne på LPT...


Vad som gör mig förundrad är att det är inte många som höjer ögonbrynet, men frågan kommer ofta om jag inte är rädd att folk pratar om det, -Nä varför ska jag vara det, vi har inget att skämmas över, vi har inte gjort något fel...


De som anser att vi gjort eller är delaktig i det hela är så förtryckta själva på något vis eller kanske t.om har råkat ut för nått själv och då anklagar mig själv, det är inget ovanligt så har även jag gjort i alla dessa år...


Men alla som har råkat ut för psykiska och fysiska övergrepp, det är inte ert fel, varken om man som barn eller vuxen råkar ut för det...


Jag har många gånger under alla dessa år anklagat mig själv, det är därför jag har varit så deprimerad och inte orkat med allt som hänt under min barndom och de sista åren...


Men otroligt nog så känns det idag att jag har blivit starkare, det är inte för de jag ska leva det är ju för min familj...


Vad hjälper det om jag försvinner, Honan och de har nog sina förklaringar till det med och det ska dom inte kunna lägga på smörgåsen och få njuta av det är ju bara min familj som blir lidande...


Ett tungt inlägg inför helgen men det bara kom nu när jag grubblat på mina vänner som är sjuka...


Jag tänker på er/Kramar Häxmamman

ANNONS
Av Häxmamman med - 18 mars 2009 07:33

 

Jag ska skriva lite, hoppas jag har ju den där förmågan att dra iväg när jag ändå skriver...


Har inte fått igen krafterna riktigt sedan i måndags, den där gelekänslan sitter fortfarande kvar och idag ska jag på mammografi och i morgon är det till traumaenhetn igen...


Allt är gruvasamt för jag vet att jag mår dåligt för mammografin hur bra det än är att göra den, framförallt eftersom det kommit ytterliggare en knöl i höger bröst fast närmare armhålan...


Men bara att klä av sig på överkroppen, jag vet att både svett och tårar kommer att rinna, och på det så får man känslan av att man skämmer ut sig, VUXNA människan!!!


I morgon så ska det göras bla en vårdplanering till mig eftersom jag nte får ta hand om medicineringen själv, distriktarna delar den 2ggr/dag och det funkar hyfsat fast man känner sig omyndigförklarad...


Sedan är det min terapistund, man vet inte om man ska orka fortsätta, det är inte klokt hur kroppen reagerar när traumatiska minnen kommer...


har idag varit vaken sedan tjugo över fyra för jag vaknade och fick en sådan Aha! upplevelse av minnen...


Jag måste sålla, vad som är viktigt för mig, jag kan inte ta allt, sedan så blir det så kaotiskt när jag försöker hjälpa barnen med samma kamp, det blir dubbel sorg, oro och maktlösheten är värst...


Jag tar på sig som mamma, jag har sagt förlåt och verkligen försökt att visa min ånger för mina drabbade barn, men vad hjälper det egentligen, jag är ändå den som är roten till det onda...


Varför kunde inte jag skydda mina barn?


Ja, skuld och åter skuld har jag...


Jag älskar er mina barn...


Jag fick en fin dikt av Aforia och det värmde mig ch gav mig tårar och leende, ni är så goa allihop som kommer med fina dikter, kommentarer, Awarser, nomineringar och de kort, brev och paket jag fått...


Jag hoppas att jag ska kunna återgälla på något vis när ni kommer eller som många är i svåra stunder...


Tack kära Aforia för din dikt...


Kram

ANNONS
Av Häxmamman med - 15 februari 2009 12:38

Barbaskön, ja det lilla lurviga livet som är en lite stofil med konstnärliga egenskaper, det är nått för mig...


En dag så låg det ett paket i min brevlåda och när jag öppnar så rinner mina tårar ner för kinden över den gåva som ligger i paketet...


Ett kort och BARBASKÖN från NINA, mina tårar rann ner för mina kinder av känslor som heter medmänsklighet, ömhet, kärlek till andra...


Nina, du gav en gåva som kommer att betyda mycket för mig, Barbaskön står vid min huvudända vid sänggaveln där han är min drömfångare till alla mardrömmar som spökar i mitt huvud just nu...

 

Jag drömmer om att de jag känner dör, de dör av sjukdomar och den känslan sitter i när man är vaken...


Vad kan dessa drömmar betyda, är det någon som kan hjälpa mig med det, är det för att jag är rädd att mista fler som betyder mycket för mig...


Barbaskön kommer att finnas med vart jag än ska, han ska få plats i min stickväska som jag fick i vinst hos Handgjort...

En väska som följt sedan den kom...


Barbaskön kommer att få vara med på det samtal jag väntar på, jag ska hålla den i handen och få styrka av den omtanke som han kom med...


Tänk vad sådant här kan betyda för oss, många av er som kikar in i min blogg har jag fastnat för, jag vet att många har en kamp här i livet och det känns så skönt i ens hjärta när man kan ge goda ord till en annan människa som just den dagen kanske har det svårt...


kika in till NINAS HÖRNA där det finns mönster på dessa ljuvliga Barbafailjemedlemmar...


Nina, du har lyckats gjort det jag drömt om och jag är så glad för din skull att du har lyckats, jag har förstått att du fått kämpa hårt för att komma dit du är nu, kram Nina...


Kramizar

Av Häxmamman med - 15 januari 2009 19:31

 


Vad är det som gör mig annorlunda, vad är det som gör andra annorlunda, vi är skapta för att överleva, för att fortplanta.


Vad är det som gör att vi skadar andra människor, vi hånar, vi slår, vi mobbar våra egna medmänniskor.


Jag blev upprörd ikväll, jag såg en bild, det var inte bilden som upprörde mig, det var människornas reaktion.


Jag ska inte änglaförklara mig, jag har nog varit mycket ironisk hur människor har sett ut eller något annat som har gjort att dom har varit annorlunda.


Jag anser inte att det är en ursäkt att säga att jag har blivit bättre, men det är bättre att komma till insikt och bättra sig och förstå varför jag har varit så.


Har man dåligt självförtroende och mår väldigt dåligt så kan man reagera med att gå till attack mot andra människor.


Jag vet att många tycker att jag är annorlunda än de, men vem säger att de gör rätt och jag gör fel?

Vem säger att de inte annorlunda och jag är som man ska vara?


Men vem vet hur man ska vara, jo bara den som skapade oss människor, den personen måste ha vetat vem som var man ska vara.


Men kan någon definiera, hur är man när man är som man ska vara?


Skratta ni, jag är då så oklok och jag vill vara så oklok att jag vill inte veta hur man ska vara, för jag vill vara som jag är.

Jag har redan från småbarnsben fått känna på ensamhet, mobbing, alkholism, övergrepp.


Det var ingen som såg då, det var ingen som ville se då, det fanns ingen medmänsklighet då.


Därför så med det här inlägget vill jag tillägga till alla som känner sig ensam, ledsen, utanför, illa behandlad och utsatt för hån.


Jag tänker på er, jag bryr mig om er och jag ger er dessa ord för att ni ska känna er behövd och värdefull...

Kram från Häxmamman


Av Häxmamman med - 20 oktober 2008 00:13


Det knyter sig i mitt hjärta av saknad, många kanske tycker att man ska kunna gå vidare utan sorgen, men jag kan inte.




Har skrivit skrivit fler dikter och dessa är tillägnad till min vän











Jag saknar min vän så mycket och det har dykt upp många minnen sedan jag kommit hem från sjukhuset.

Jag har nästan inte varit hemma sedan hon gick bort.










Om vi inte hade bott vägg i vägg kanske inte skanaden varit så påtaglig men jag bar förväntar mig att du ska komma och vinka när du går förbi mitt köksfönster.








Men det kommer ingen du, mina tårar rinner och jag snorar och snörvlar, jag mins när jag fick beskedet att du gått bort så mina tårar rann och rann i flera dagar.





Mina tårar tog slut och jag kunde inte sörja, sorgen stannade kvar inom mig, men nu de senaste veckorna har de kommit...






F*n, j*vlar, sk*it, h*lvete...






Gaaaaaahhhhhh!!!! IIiiiiiiiiiii!!!!! Aaaaaaaaaa!!!!!







KOM TILLBAKA TILL MIG NU!!!







Varför ska sorgen vara så svår...






Nu ska jag ta min insomningstablett och

försöka sova fast jag är så ledsen...






Kram på er

Av Häxmamman med - 18 oktober 2008 11:50



Jag tror att min dag är vanlig just nu i alla fall,

men som sagt inte säker...






Jag har sovit ända till 10 idag och det är väldigt ovanligt men jag kan inte lista ut om det är för att det är viruset som gjort det...





Har funderat om min mani på stickning är Borderline beteende för det är nått som är något som jag aldrig skulle kunna vara utan och det är så att jag måste nästan alltid sticka på all dötid...




Kan det vara så??





Jag vill inte tro det för det är något som jag älskar att göra...






Jaja, nog om det, jag har min 17 åriga son här och han har inte varit här på jättelänge och det känns så underbart...





 






Han har haft problem med en händelse som skakade om oss alla otroligt mycket men vi har pratat om det och jag älskar han av hela mitt hjärta, jag kunde haft den oturen att ha förlorat han i drogernas värld...







Jag har funderat mycket på, när man läser min blogg så kan man rakt ner tro att vi är en familj som har problem (så kallad problemfamilj ordet som många använder till många familjer), men jag vill påvisa att här dricks det knappt alkhol mer än 1-2 ggr/år om ens det och jag dricker inte alls för jag HATAR alkohol...






Jag har problem med Borderline, har varit på psyket i 5 månader och det har hänt ömse saker som gjort att mitt liv har varit kaotiskt så jag är glad nu att jag har kommit till insikt att jag ska leva...






Mina barn har väl lika problem som många andra barn har, jag går hemma med sjukpension och finns hemma för barnen när de kommer hem...






Jag kämpar för mina barn för att de ska må bra efter alla problem som har dykt upp...






Egentligen så skulle jag vilja tala om här vad problemet kommer från, vad som drabbat vår familj som andra människor har ställt till med...






Men jag vill att ni ska veta att allt är konsekvenser av att det finns människor som har skadat oss fysiskt från barndomen och att det blivit svåra beslut i familjen för att vi ska överleva...







Tänk hur det känns för barnen att föräldrarna tar ett beslut att de inte får träffa släkt för att vår familj ska få en bättre framtid...







Så är det någon som funderat som jag vet att det gör, att den där familjen de har bara problem de gör si och de gör så...







Men de känner inte till vad som ligger bakom det hela och sedan så är vi inte så ofta på samhället så det finns ingen annan vi stör men ändå uppstår det rykten och då måste jag ge frågan...








Vad är det ni pratar om eftersom ingen vet något, har jag någonsin skadat någon annan??







Jag vet att det pratades nere på samhället om att det har hörts av någon annan att de har varit med om det och det...







Varför inte komma fram till mig och höra sanningen och sedan är det, det vi har varit med om är DEFENETIVT inte vårt fel, vi är skadad av människor som man ska älska och se upp till...







ändå så rynkar folk på näsan av det varit med , hur kan ni göra det


SKÄMS PÅ ER!!!






Nästa gång ni möter mig utav de få fånger jag är på samhället så kom gärna fram så ska jag berätta sanningen för er...








Nu märker jag att det där är lite Borderline beteende från mig *Ler*


Av Häxmamman med - 26 september 2008 11:51

 




Jag har förstått mina uppgifter och mål, det är inte meningen att de ska slut men kanske de uppgifter och mål jag kommer att ha i framtiden kommer att vara lättare än vad de är idag.



Jag är glad att jag har den erfarenhet jag har på en del områden som jag kan använda för att ge den andra generationen mål och uppgifter som ska bli lättare för dom att hantera.



Visst har min erfarenhet ett tungt bagage men jag ska/håller på att lära mig att hantera det så det ska ge ett positiv slutresultat.Den erfarenhet man har kan man nå många mål och det tar aldrig slut på uppgifterna.



Min erfarenhet har håller på att lära mig att man kan leva med det, minnen kan man aldrig ta bort men de kan förmildras.



Det är den erfarenhet jag håller på att lära mig men det kommer att ta tid innan man kommer dit.



Man tar ett steg i taget, det går segt, men det går ändå och till slut har man nått ett mål, ett till och ett till...



Jag är nog djup idag märker jag, idag igen,

men det är länge sedan nu *Ler*

Av Häxmamman med - 17 maj 2008 08:37

Ett svårt avgörande eller är det inte det?


Kan ni tänka er att om man har vänner eller släktingar som har/gör olagliga handlingar och du vet om det, du vet att andra människor inklusive dig själv blir/är skadad av dessa människor men ändå så vill ingen göra någon anmälan utan allt ska bara få vara bara för att det är vänner eller släkt.

Om det hade varit en okänd så tror jag att det varit annorlunda för många tror jag.


Jag står i en situation där man måste välja och jag har valt att gå vidare med min familj men det ska även skippas rättvisa på det som är fel och det är inget man gör med glädje men med den hjälp jag har fått kommer jag att gå vidare och vet att det skippas rättvisa.


De som hjälpt mig och mina barn är de som har valt att och gjort att allt ska bli rättvist så möjligt som det kan bli, de är enligt lag tvungen efter uppgifter de fått under min och banrens terapier att se till att det lagen går rätt till och då har jag inget att säga till om, vare sig jag vill eller inte.


Jag är ingen ond människa bara för att jag vill att det ska gå lagligt till, jag har ingen skdeglädje, faktiskt ingen glädje alls för det finns människor som jag samtidigt älskar men som sagt lagen måste träda i kraft här.

Jag önskar att en dag kunna träda fram till den verkliga jag, till den jag är och kanske föreläsa om mina erfarenheter.


Jag går snart in på min 5:e vecka på sjukhuset för allt som varit runt omkring mig är så fruktansvärt kluvet och jobbigt.

Jag är så rädd om mina barn att det ska hända dom saker som inte jag kan skydda dom från det är nog nu och hoppas att de år som är kvar kommer att vara lugnare i framtiden.


Kramar i massor från mig

Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Följ bloggen

Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Blogkeen
Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Bloglovin'

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se