Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Inlägg publicerade under kategorin ** MIN BARNDOM MED MOBBING

Av Häxmamman med - 25 februari 2009 11:25

Då jag var liten så fanns det en tant och farbror, jag tror farbrodern var släkt med honans pappa på något vis...


Jag sa Farbror E och Tant M, de fick heta så än idag när jag tänker eller pratar om de så säger jag så...


De hyrde en lägenhet av min honas pappa och jag minns att dit gick man ofta och fick en distans från det onda...


När de flyttade så fick jag möblera i en skrubb till mitt lilla krypin, där fanns en bärbar skivspelare som jag satt och spelade Barnen Hedenhös (enda skivan jag hade), skivspelaren var lika liten som en LP-skiva och hade grå botten med en mörkrött lock...

Jag samlade på lappar från almenackan och TantM sparade alltid åt mig och de hade jag i en ask där jag även förvarade mina klippdockor...

Tant M prenumenerade på Året Rund och Hemmets Veckotidning och det var klippdockor i dom, jag minns att jag hade Ingemar Stnmark, kungen osv...


Men när de gick bort så vet jag inte vart de tog vägen, tror nog att det blev slängt sorgligt nog...


Fast jag sitter här och minns att jag hade gott hos dom så fanns alltid rädslan för det onda, varför går ondskan rakt i mitt goda?


Om man blir glad för ett gott minne så minns man ändå det rädda barnet...

Ska snart fara med sonen på miniorerna, han fick vara hemma idag för han har varit vaken sedan 5 i morse och de skulle ha friluftsdag och det skulle han aldrig orka...


Trött jag med, har inte sovit mycket på sista tiden, hhjälps inte med medicinen...


Tror att det är för mycket oro i kroppen...



ANNONS
Av Häxmamman med - 24 februari 2009 07:54

 


När jag var 11 år och vi hade bott i ett hus strax utanför Härnösand, det tillhör väl i princip staden.

Min hona hade en det i sin mage som föddes strax efter att vi flyttat till det lilla samhället Kälarne...


P flyttade först för han började att jobba innan men det var inget vi förundrades över eftersom  P vad jag kan komma ihåg jobbade mestadels borta.

Honana kom med en glädjande nyhet, det fanns en tjej som var lika gammal som jag, hon ville ha en skrivkompis och hon bodde i Kälarne...


Vi började att brevväxla och jag var till P:s lägenhet och träffade min brevkompis, det blev min första bästis.


När jag kom till skolan så redan första dagen så började de att kalla mig Grodan, Glasögonorm, spädbarn mm...

Både tjejer och killar retades men jag kunde hantera det med att stänga av mig.


Som alla, blev jag kär i en kille, det var en av skolans populäraste kille, den populäraste tjejen i skolan fick mig att anförtro till henne och då började det att verkligen driva med mig.

Jag förstod ju det men ändå lät jag det hållas för jag tyckte om den hä killen, de låtsades gjorde hemliga möten, endera kom han inte eller så var han så sliskigt trevlig och låtsades vara kärleksfull.


Jag mådde så dåligt av det men jag stängde av mig, visade ingen sorg, ledsamhet och låtsades hemma att allt var bra...


Ju högre upp i klassen vi kom ju mer illa gjorde de mig och ju mer utmärkte jag mig för rop på hjälp...

Nu handlade det inte bara om ord, det blev slag, krokben, sönderrivna böcker, ritande i böcker, gömda böcker.


Jag försökte att se till att jag kom sist in i klassrummen för att undvika att de skulle slå mig när de gick förbi...

Ofta hände det att när någon av killarna gick förbi så tog de sina böcker och slog allt vad de kunde i mitt huvud, det gjorde ont i nacken, det blixtrade framför ögonen och smällen kunde vara så hård så det smakade blod i munnen...


Men jag knep ihop munnen hur ont det än gjorde, tänk vad man kan ha nytta av att stänga av alla känslor och smärta...


De som inte vet, så lärde jag mig redan det som liten, de som har PTS kan det fenomenet.


Jag trodde att om jag var tyst och inte sa något så skulle de till slut ledsna men det blev aldrig så...


Till slut så tog jag upp det med honan och P, vad jag minns och kan nog få det bekräftat så sa min hona när vi skulle prata med rektorn

-Vad har du nu hittat på?


Inget blev bättre så de blev hemkallad till oss både föräldrar och barn, jag minns precis hur det såg ut och vart O (ett av barnen) satt och låtsades vara så ledsen...

Det blev ganska lugnt efter detta en stund.


En del tjejer var inte bättre, jag minns när vi skulle fota oss i 8:an och jag hade sminkat mig och hade varit hos frissan.


Då kommer 3 tjejer i 9:an när jag stod inne på tjejtoaletten och de hade snö med sig och mulade mig i ansiktet och sminket rann ut.


En av tjejerna sa att det var på skoj och helt plötsligt utbrister hon

-Oj, visst ja, det var idag vi skulle ta skolfoto...


De gick och jag försökte hålla tillbaka tårarna och lyckades, sminkade om mig.

Nu är dessa kort borta, jag har ingen aning vart de har tagit vägen men jag minns att P hade en på sin vägg så kanske han har ett och det är en förstoring, där ser man att jag är rödögd för att jag håller tillbaka mina tårar.


Varje dag blev en plåga och jag funderade ofta på suicid.


Mitt liv var inget värd, vuxna människor utförde övergrepp av olika slag, P drack mycket alkohol och så blev mobbingen för mycket.

Jag var alltid rädd för mitt liv, det var många ggr som en del hotade en till tystnad och ens liv.


Jag bad varje kväll att få dö i sömnen.


Läs denna hemsida och läs hur långt en mobbing kan gå Felicia


Ha en bra dag/Kram


ANNONS
Av Häxmamman med - 23 februari 2009 18:51

 

 

Det är något jag faktiskt har ofta funderat på VARFÖR var de flest kompisar killar, inte idgade jag sexuellt umgänge med dom bara för att vi umgicks fast många trodde det och det fick man nog höra...


Jag hade skoj med mina killkompisar, nu var många av dom inte så lugna så jag var med om ganska många saker som man kanske kallade eller skulle kalla oss idag HULLIGANER...


Men, de var de ända kompisar jag hade i princip, riktiga kompisar, de som inte fans med i det gäng som mobbade mig eller slog mig...

När jag var 14år så hade jag en killkompis som var 1 år äldre än mig, han kom inte ifrån det samhälle jag kom från, han var fosterbarn hos en släkting som tyckte väldigt mycket om han...


Vi var många som tyckte om han men det förstod han inte själv, jag ser han framför mig, smal, ett hvud längre än mig, lite fjun som skulle likna mustasch (vi tyckte det var coolt) fjunen var så gles och det var bara några svarta strån eftersom K var svart i huvudet själv, målbrottsröst och jag tyckte han alltid var snäll...


En kväll när jag hade lagt mig så knackade det på mitt fönster och jag hade mitt rum på övervåningen, men det var som om jag kände på mig att det var K.

Jag släppte in han och han undrade om jag kunde hjälpa han att hitta någonstanns där han kunde bo för han hade rymt.


Han fick sova hos mig under natten och dagen därpå som var helg gjorde vi inbrott i skolans källare och ordnade till så han kunde bo där och jag komma med mat, skolan låg bakom vårt hus så det var nära.


Polisen sökte han, hans släkting, mamma och poliser frågade mig om jag visste vart han var eftersom vi var kompisar men jag nekade i sten.


En kväll när jag kom ner i källaren så hade K hittat färg och målat om väggarna inne i rummet och jag tyckte det var häftigt förståss men det var målarfärglukten som avslöjade hans gömställe.

De tog hem han igen och han fick ett val, endera hålla sig lugn eller få flytta tillbaka där han kom från, har en aning om ett pojkhem.


1 vecka senare så så ställde han sig och eldade upp sin moped på skolgården och for till skogen och sköt sig.


15 år...


Det var en stor sorg för mig, en av mina bästa kompisar tog livet av sig, jag miste en vän genom självmord när jag var 14 år.


Jag har tänkt mycket på K genom åren, jag brukar gå till hans grav och lägga en liten blomma på hans gravsten...


Hade jag kunnat förhindrat detta?

Jag tror inte det, han hade redan bestämt sig och jag var bara barn, vad kunde jag veta.


Vi som umgicks med varandra i det här gänget mådde dåligt på något vis, som en av mina tjejkompisar hennes pappa tog livet av sig när vi gick i sjuan, en del av de andra hade alkoliserade föräldrar osv...


Jag har ett minne av K än idag, det är ett under att det hållit, ett vanligt kassettband där han spelade in samma låt på hela bandet.


Before the dawn

med

Judas Priest...


Tack K för ditt minne

Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Följ bloggen

Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Blogkeen
Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Bloglovin'

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2015
>>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se