Fick ett sorgligt besked ikväll!

En gammal barndomskompis pappa gick bort idag i en bilolycka.

Familjen var bland de första som vi lärde oss att känna när vi flytta från Ångermanland till Jämtland.

Min pappa umgicks mycket med honom, jag umgicks med en av hans döttrar & min bror med hans son.

De bodde i våningen ovanför oss i det hyreshus vi bodde i, vi gick emellan och var nog där lika mycket som dom var hos oss.

Men åren gick och man gifte sig, skaffade barn och flyttade så det blev att man inte fortsatte att ha kontakten, man hejade sporadiskt när man möttes.

Så den här familjen har haft en stor betydelse under mina uppväxtår.

Kramar om er alla som har mist någon/Häxmamman

HOPP

 verkar för ett jämställt samhälle fritt från sexuella övergrepp.

UTNYTTJAD

Utnyttjad.se bedriver opinionsbildning, informationsspridning samt förändringsarbete gällande sexuellt utnyttjade barn samt deras familjer. Främst inom skola, förskola och offentliga sektorn.

Klicka här >>>

atsuBusta

Vi arbetar med jourtelefon och med stödsamtal. Vi går med dig på besök till myndigheter i de fall där du kan behöva en stödperson närvarande. Vi erbjuder personlig utveckling, stöd, råd och en hel del andra aktiviteter inom verksamheten såsom säkerhetskurser och grupper för barn. I vårt nätverk finns stor kompetens för att hjälpa och stödja barn och vuxna i kris och vi ser ljust på din framtid. Kontakta oss för råd om just din situation.

RSCI

Rsci är en ideell förening som startades 1981. Föreningens viktigaste uppgift är att ge stöd och hjälp åt kvinnor som utsatts för incest och sexuella övergrepp i barndomen.

Vi erbjuder personliga samtal och olika möjligheter till bearbetning, både i självhjälpsgrupper och ledarledda grupper.

 Klicka här>>>

ANDRUM

Andrum är en mötesplats på webben, skapad av och för överlevare av sexuella övergrepp. Andrum är inte någon organisation, och erbjuder varken professionell hjälp eller IRL-kontakt. Forumet drivs ideellt av en grupp överlevare sedan januari 2003 i syfte att möjliggöra en anonym och skyddad gemenskap på internet.

Klicka här>>>

RÄDDA BARNEN

Vårt Centrum för barn och unga i kris har lång erfarenhet av att ta emot barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp. Kunskapen och erfarenheten härifrån sprider vi sedan vidare i vårt påverkansarbete genom bland annat utbildningar, rapporter, böcker och debattartiklar.

SVENSKA KYRKAN

Våga ta kontakt, det tog mig över 30år och jag önskar att jag haft möjligheten tidigare...

Kram på er

Jag sitter och funderar på hur livet blir påverkat av traumatiska händelser, jag själv har fått den uppfattningen om mig själv de sista 2 åren att mitt liv är uppbyggt på konsekvenser...

Det har även gjort att jag gräver väldigt djupt om hur olika konsekvenserna blir för olika individer.

Många tankar går till människor som anses handla fel pga sina konsekvenser.

Under tiderna som jag legat på akutpsyk, framförallt under den tiden jag låg inne i 7 månader så fick jag träffa många som hade svårigheter.

På en akutavdelning så kommer det in nya varje dag så jag fick gå igenom många människors sorg och svårigheter.

Varför jag var kvar så länge på samma avdelning är för att jag skulle slippa byten på personal eftersom vissa av personalen involverades i händelser i min bearbetning.

Något så fruktansvärt sorgligt som jag upptäckte under den långa tiden jag låg inne så mötte jag, missbrukare, de som misshandlat, incestfall och andra människor med andra svårigheter i olika grader.

Man fick berättat av dessa människor hur de kunde bli behandlade, spottade, titta snett, prata rent ut sagt skit om dom och det är tydligen väldigt vanligt vad man får uppleva för oss som har svårigheter.

Hur ska man först kunna behandla sina traumatiska händelser när det uppstår andra händelser som omgivningen ökar på med...

Jag vet inte om det är min ömhet för andra människor som har det svårt som få mig att tänka på vad ligger bakom beteenden.

Det är kanske därför jag inte kan hata de människor som har skadat mig och min familj.

Jag dömer mördare, misshandlare, alltså de som skadar andra människor, vad de än har gått igenom för trauma så finns det ingen ursäkt till att skada andra människor.

Men, de nu som inte har skadat andra människor utan skadar sig själv vad får andra individer ut av att se ner till dessa själar dom har samma värde som oss.

Visst, enligt guds ord eller vad man nu säger så har ALLA samma värde vad de än har gjort, men det är inte min mening.

Visst, på sätt och vis så skadade/skadar jag mina närmaste, familj och vänner när jag inte kan låta bli att skada mig, eller mitt beteende och tänkande mot mig själv.

Men de har ett val, vill de inte se eller ha mitt beteende så finns det alltid ett val hur stor sorg det än skulle bli för mig så har de ett val...

Men oftast de som misshandlats och mördats hade inget val...

Jag trodde inte att jag hade ett val, jag trodde att mitt liv skulle se ut så här, vara så här...

Men jag har fått se och lära mig att det finns val, jag håller på ordspråket att det är bara jag som kan välja hur mitt liv ska se ut...

Nu när jag är vuxen så kan jag ta det beslutet, men ack så i helvetes fan vad svårt det är när minnen, sorg och saknad kommer upp hela tiden...

Inte vill jag leva i sorg eller med dåliga minnen, jag vill leva som en glad kvinna...

MEN...

Alla som säger eller tänker att man väljer själv, har ni någon gång levat under ett liv som är förtryckande av de närmaste.

Det är nog som ett hjärntvätteri, man blir helt enkelt robotstyrd och dosan håller dessa människor i som är ditt av ditt eget kött och blod...

Jag lever med mindre konsekvenser idag, men det är mycket att arbeta med och allt kommer inte att försvinna...

Svackor kommer, svackor går...

Kram på er...

I morgon då blir det operation på min dotter, det är lymfar som är förstorad och de har förvarnat oss om att det kan vara nått som inte är bra...

Ja ni vad kan man säga

Kram på er

Det här lånade jag från Yrvädret i Norrland och det skulle vara skoj om fler gjorde likadant alltid skoj att läsa...

MITT 2009

GJORDE DU NÅGONTING SOM DU ALDRIG GJORT FÖRUT:

Visat att jag bryr mig inte om vad andra tycker om att jag tycker om människor som andra inte tycker om...

HÖLL DU DINA NYÅRSLÖFTEN:

Jag hade inga nyårslöften...

BLEV NÅGON AV DINA VÄNNER FÖRÄLDRAR I ÅR:

Nej inte vad jag kan komma ihåg men så är mitt minne intedet bästa...

DOG NÅGON SOM STOD DIG NÄRA:

Nej tack lov inte...

VILKA LÄNDER BESÖKTE DU:

Inget annat än Sverige men det är ju ett land det med...

FINNS DET NÅGONTING DU SAKNADE 2009 SOM DU VILL HA 2010:

Egentligen inte, jag har en fin familj och vänner, och det jag önskar kan aldrig uppfyllas så då är det inte möjligt att lägga energi på saknad...

VILKET DATUM FRÅN 2009 KOMMER DU ALLTID ATT MINNAS:

3 Mars, det var dagen då de och honan blev inbjuden på ett samtal men tackade Nej, det är ett stort svek från dom som jag aldrig kommer att glömma...

STORT FRAMSTEG!

Jag törs att säga sanningen...

STÖRSTA MISSTAGET:

Att misslyckas...

HAR DU VARIT SJUK ELLER SKADAT DIG:

Ja, inte sjuk men skadat mig pga mitt mående som är illa av övergrepp...

VAD SPENDERADE DU MEST PENGAR PÅ:

Garn, mönster, Garn, mönster

GJORDE NÅGONTING DIG RIKTIGT GLAD:
Dagen före julafton då min äldsta dotter spexade för mig...

MUSIK SOM ALLTID KOMMER ATT PÅMINNA DIG OM 2010?

Kan inte svara på det eftersom jag tycker så mycket om musik...

VAR DU GLADARE ELLER LEDSNARE JÄMFÖRT MED TIDIGARE ÅR:
Ledsnare

VAD ÖNSKAR DU ATT DU HADE GJORT MER:

Kämpat...

BLEV DU KÄR:

Blev och blev, jag är redan kär

VAD ÖNSKAR DU ATT DU HADE GJORT MINDRE:

Täka en massa dumma tankar om mig själv...

HUR TILLBRINGADE DU JULEN:
Hos äldsta dottern och hennes sambo, min familj, nere i Järle...

FAVORITPROGRAM PÅ TV:
TV4 fakta

HATAR DU NÅGON NU SOM DU INTE HATADE I BÖRJAN AV 2010:

Jag kan inte hata i det ordets bemärklese

BÄSTA BOKEN DU LÄSTE:
Läser så många bra böcker så jag kan inte svara på det...

STÖRSTA MUSIKALISKA UPPTÄCKTEN:

Opera säger min yngste son...

NÅGOT DU ÖNSKADE DIG & FICK:

Åka och fira jul hos min äldsta dotter...

NÅGOT DU ÖNSKADE DIG MEN INTE FICK:

Jag har allt jag vill ha...

BÄSTA FILMEN:

Kalle och Chokladfabriken

VAD GJORDE DU PÅ DIN FÖDELSEDAG:
Vi åt smörgåstårta

FINNS DET NÅGONTING SOM HADE GJORT 2010 BÄTTRE:

Erkännande från vissa...

HUR SKULLE DU BESKRIVA DIN STIL 2010:
Stil, vad menar ni, jag har två fötter och går med dom...

VAD FICK DIG ATT MÅ BRA:
Min familj och vänner

VILKEN KÄNDIS VAR DU MEST SUGEN PÅ:

Har inte en susning vet inte ens vad de heter...

VILKEN POLITISK DEBATT ENGAGERADE DIG MEST:

Stannar hos mig...

VEM SAKNADE DU:

Birgitta och Kjell...

BÄSTA NYA MÄNNISKORNA DU TRÄFFADE:
En tant som kom fram till mig på sjukhuset och kramade om mig och sa att -Du ser så ledsen ut så jag vill ge dig en kram...

EN VÄRDEFULL LÄXA DU LÄRT DIG I ÅR:
Att falskhet kan aldrig botas...

 Först vill jag tacka för alla kommentarer & fina ord som jag fått från er, jag hoppas verkligen att det här året ska bli något bra för er alla...

Många undrar hur det har varit under tiden tystnaden har legat som ett lock i min blogg, det har varit som en berg & dalbana, jag är glad för varje dag som jag kliver upp ur sängen & kan bara vara med familjen...

Umgänget har jag inte orkat med & tacksam är jag mot de vänner jag har att de har stor förståelse, det är så illa att jag åker ner på samhället ungefär 1- 2 ggr i månaden för jag klarar inte av miljöer som känns otrygg...

Med otrygg menar jag att vart jag än är så kan jag & ofta möter jag på de & jag blir så ledsen varje gång över att de inte har förståelse...

Som en klok människa sa till mig

"Om de kan acceptera att du vill ha en rättvisa för dig & dina barn, att sanningen ska fram & du accepterar att de vill inte att sanningen ska fram då skulle det bli lugnare"

Och, J, faktiskt så låter det otroligt ljuvligt i mina öron, men när man stöter på de & man bara låtsas som man inte känner varandra så sliter sorgen i mitt hjärta, jag undrar ofta om det är bara jag som känner så...

När jag tror att allt är lungt, då kommer den där ironiska gubben fram ur lådan & man möter de & såren rivs upp igen och igen...

Vi försöker, jag och min familj, låta bli att tänka på dom, kämpa med vår trauma, kämpa för rättvisa, kämpa för ett förlåt, kämpa för ett erkännande dag ut och dag in...

Så känns det någorlunda bra, så kommer en dag som skyltsöndag, helt plötsligt så står de framför oss när vi ska se på fyrverkerier, ångesten river i mig, jag känner att jag har inget utrymme att vara säker på...

Eller som nu i jul vi var till äldsta dottern & firade jul utanför Örebro, vi far på lördagen till Mariebergs köpcenter & på vägen dit säger jag till dottern, hennes sambo & min sambo

-Hur stor är inte chansen att möte en av de:s familj eftersom en av de bor i trakterna...

alla skrattade & sade att det var större chans att vinna på Lotto, men efter 10 min så vilka möter vi inte vid den andra entren...

Jag grät hela vägen hem till dottern, jag kände -JAG VILL HEM, låsa in mig innanför mina väggar där jag känner mig trygg...

Idag så revs det upp ytterliggare med att en av de komenterat i min ena dotters blogg på ett omoget sätt tycker jag...

De har sagt att deras barn & de ska aldrig mer bry sig om oss, de ska aldrig tänka på oss, de hatar oss, men varför i hela friden då smyga in & läsa våra bloggar...

Låt oss vara...

Varför läsa våra bloggar när ni inte ens törs att ställa upp på ett samtal med mig & samtalsgruppen för att reda ut allt...

Nä banne mig, jag ska åter igen säga att jag är INTE perfekt, jag är en som gör defenetivt fel & tror tills motsatsen bevisats att jag är född av misstag...

Det handlar inte om självömkan, det handlar helt enkelt om hur jag upplevt min uppväxt & er behandling de sista åren...

Därför så kan ni väl vara så reko att ställa upp på ett samtal, jag förstår inte vad ni är rädda för...

Vad jag vet så är det just sanningen, men sanningen gör ont, OCH jag vet att ett barn som är utsatt för övergrepp är inte medskyldig på något vis...

Sedan får ni säga vad ni vill...

Som sagt jag hade hoppas på ett fint år, där jag orkar att kämpa, menmotgångarna ar ner mig & kraften tar slut...

Jag orkar inte ens gå på traumaenheten, jag har nu avsagt mig tid efter tid, jag orkar bara inte...

Ja ni, får man säga att man önskar sig på en annan plats, jag tror faktiskt att vägen för mig blir ljuset & inte mmörkret...

Hm, lite humor får jag ha, det är ju faktiskt bara den 1: Januari så då kan jag ju inte säga att det inte blir ett bra år, eller hur *Ler*