Tiden går men läker inte mina sår...

Mitt hjärta och mitt sinne

kämpar emot, men det hjälper

inte, det gör fortarande

 ont...

Jag både ser, hör och känner din doft

fast du nu är himelens stoft...

När sorgen är för svår

undrar man vad

 man gjort

som gör att gud inte bryr sig

om hur livet för mig går...

Jag kan ingen egentligen

anklaga, ingen rår för, inte

ens Gud, mitt svaga...

Sol, blåst och snö, jag

känner inget av det,

jag bara låter MITT leva

med...

Viljan min är liten, stackars

de som mig är närmast, så de med mig

sliter...

Jag vet att jag er sårar, då

jag inte mer orkar, jag ger upp

och i från mina

ögon kommer tårar...

Det jag ibland tänker

 många gånger er sänker...

Men min kärlek till er min familj

och vänner,

är så äkta som jag känner...

Skriven av: Häxmamman