Camilla

1 september 2010 17:52

Hejsan.
har följt din blogg ett tag.
Tycker det är fruktansvärt det som hänt dig och din familj.
Är jätte ledsen för din skull.
suttit i samma sits som dig, där jag trodde att mina syskon var inblandade, men i slutet så visade det sig att det bara var jag och min ena bror som det handlade om.
Jag har bara en fråga.
Hur kan du veta att dina syskon och deras barn är utsatta när dem inte säger att det hänt???
Det kan vara så att det inte har hänt dem och deras barn något.
Många Kramar Camilla.

Häxmamman med

8 september 2010 08:38

Hej camilla!

Tack för din kommentar & fråga, jag skickar många kramar till dig & hoppas att du mår så bra som det går...
2 av mina DE kallar jag dom & jag satt en kväll hemma i mitt hus för mer än 15år sedan & pratade med pappa i telefon, för det visade sig då att ytterliggare en av DE var utsatt, under samtalet så erkände de andra 2 att de med var utsatt...
Men problemet som uppstod då med att inget gjorde var att en ene förövaren var rejält sjuk & hade precis blivit änkeman så vi förträngde det ytterliggare i 10år tills denne förövare gick bort...
Då tog jag steget från för det första, att inte försöka skicka mina barn till sina släktingar...
För snart 3 år sedan så började jag en gruppterapi & allt började kännas någorlunda tills smällen om mina 2 tjejer kom...
Det anmäldes, och jag har tagit avstånd från DE & HONAN...

Nu blev det mer skrivet än vad jag hade tänkt, men hoppas att du fått svar & hoppas att bloggen är något du kommer fortsätta att följa/Kram Helén

Camilla

10 september 2010 16:21

Hejsan.
Tack för din omtanke och svar.
Okej då förstår jag lite bättre, men jag tycker det känns konstigt att dem som du kallar DE inte bryr sig om det nu har hänr dem något.
men som jag brukar tänka dem ända som vet vad som har hänt är bara dem personer som har varit med om saken.
Idag har jag gått i terapi och fått hjälp och jag klara vardagen bra, fast ibland känns det tufft.
Du själv då?Du skriver nästan aldrig i din blogg numera.
Är nyfiken hur det är med dig och hur du bearbetar din vardag.
Skickar många kramar och tänker på dig.
Kram Camilla

Häxmamman med

4 oktober 2010 21:22

Hej igen Camilla!
Jag förstår inte egentligen vad som är konstigt, jag själv har funnits i deras situation i närmare 40år, förtängelse är ett stort försvar, rädsla kommer hand i hand...

Jag själv har förträngt och varit dödligt rädd ända tills jag började en gruppterapi med 5 andra kvinnor på traumacentret och det gjorde att jag kom till insikt om hur mitt liv varit och var pga konsekvenserna och så ville inte jag ha det i resten av mitt liv...

Min beabetning gick bra under dessa 20 veckor och jag tyckte jag mådde väldigt bra men så helt plötsligt så kommer det fram om mina två döttrar och det tog knäcken på mig...

Jag går terapi 2ggr/veckan sedan 2008, har legat på sluten psykriatisk vård 2008 i 7 månader för jag var så självmordbenägen och prövade med olika suicidförsök...
2009 Låg jag inne i 2 månader för ännu 2 suicidförsök och likaså 2010 med 2 suicidförsök...

Så vardagen, vad ska jag säga, så länge jag kliver upp och är här inom mitt hems trygga väggar överlever jag, men det behövs så lite för att det ska gå neråt...

Men jag måste för mina barns skull kämpa för död hjälper ingen, men ibland så styr det inte åt rätt håll, man orkar inte...

Kramar till dig med och jag är glad för din skull att du kämpar för det måste vi

charlotte

15 september 2010 14:12

Jag har tänkt så mycket på dig. Undrat var du tog vägen. Jag förstår att du har det jobbigare än de flesta av oss, du har fått gå igenom och stå stark ensam. Minns du att jag tyckte du var stark? Håll fast vid det. Jag tror du aldrig kommer att få ett bekännande från din mor att hon gjort fel mot dig. Jag har varit tvungen att förlåta min mor för sitt överbeskyddande av mig, jag har inte varit utsatt på det viset du varit. Kanske är det enklare att förlåta då.Det är mitt sätt att överleva, kanske inte ditt. Om du följt mig under 2010 så vet du vad jag har funnit och att jag tog till sången för att få annat att tänka på. Jag önskar av hela mitt hjärta att du ska ha det bra! Du får gärna kika in när du orkar. Saknat dig har jag! Kram.

Siw

15 september 2010 16:25

Hej, hoppas du mår bättre? Det är svårt det där med rätt och fel, det viktiga är att du gör det som känns rätt för dig. Du får tänka på att inte "slåss med draken" och slösa din energi på meningslösa ting. Det viktiga är att du duger åt dig själv och mår bra med dig själv då blir också dina nära lyckliga. Tusen kramar!

Elin

4 oktober 2010 10:50

är det inte så att dom tagit avstånd från dig? Inget av det du skriver har något sammanhang. Tycker det är vidrigt det du skriver ut om andra för i fall du har anmält dom borde ju dom fått sitt straff i fall allt var sant?! Eller har jag jätte fel? Vad vet jag tycker att det låter överdrivet mycket för att det ska ha hänt gumman. Jag dömer dig inte i fall det har hänt men tycker det är fel att lägga ut människor så här. Det finns en lag på att man inte får göra så, så hoppas på det bästa för dig! Kram