Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Direktlänk till inlägg 31 augusti 2010

VAD ÄR RIKTIGT & VAD ÄR FEL...

Av Häxmamman med - 31 augusti 2010 14:04



 

Hundra års orätt blir inte en

timmes

rätt

 

 

Den här sommaren känns som om den har gått åt rätt håll, jag känner att det spritter i mig, inte av livsglädje men ändå så att det håller mig kvar vid livet...

 

Jag tror som inte någon håller med mig på, att hur jag än gör så kommer jag att förlora den här kampen jag kämpar med...

 

Jag har efter många drömmar blivit rädd, rädd för de som en gång skadat mig och deras anhängare,  vad är de inte kapabel till att göra som kan skada min familj...

 

De var 2, idag är det bara en kvar efter att den ene gick bort i Februari, om man inte ska nu räkna med honan för då är de 2 kvar...

 

Vad är rätt, fortsätta att kämpa för att få en upprättelse, jag vet att jag aldrig kn förlåta men jag vill inte heller skada, jag vill att de ska få hjälp, så de kan leva ett liv som inte präglas av det som de gjort...

 

Honan, skulle behöva terapi för att kunna se vad hon gjort mot oss 2 äldsta, för kan honan verkligen fortsätta att förneka, jag vill inte ha en ursäkt, jag vill inte att hon ska behöva må dåligt över det som varit, nä jag vill bara ha ett erkännande och en förklaring VARFÖR just oss 2...

 

De 3 som sargade våra kroppar och vårt tänkande om oss själva, vad vill jag där, 2 är döda, men en lever...

Jag är en som tror innerst inne att ingen vill ha det så, skulle de fått välja så har de inte valt det liv de valde att ge oss...

Jag vill inte där heller ha ett förlåt, bara ett erkännande och en förklaring varför man har ett sådant beteende som dom hade, troligen finns beteende kvar fortfarande för det är med stora marginaler att det är inget man botar, eller är det?

 

Kvar har jag DOM som jag har haft under mina vingar eftersom jag är äldst och det ska ni veta att jag har försökt att beskydda dom, allt som har fabulerat runt oss från det att vi varit små men i dag så har de dumpat mig och hatar mig...

 

DOM har erkänt, talat om för en person med mig som vittne att de är också utsatta av förövarna, men så helt plötsligt så blev förnekelsen för stark såjag står där helt ensam...

Tänk vad förnekelse är stark, ett erkännande bara finns inte längre...

 

Sorgligast är att de inte vill ha hjälp eller ens hjälpa sina barn...

 

Jag kan för allt i världen inte tro att det är bara jag, N och två av mina flickor som blivit utsatt av dessa förövare...

 

VARFÖR

Just bara just vi i så fall...

 

Vad vill jag egentligen

 

Jag vill få fram det i dagsljuset

Jag vill att de ska erkänna

Jag vill att de ska söka hjälp

Jag vill veta varför

 

Tänker jag rätt...

 

Har alltid tänkt

-Om någon gör mina barn nått så ska jag slå ihjäl dom

 

Hur många säger inte det, lika många gånger säkerligen som jag har sagt.

Men jag har känt lusten många många gånger att om de inte finns mer så vore nog det lättare, men ack så jag bedrog mig, se nu när den ene gick bort så blev det bara sämre...

 

Gör & tänker jag rätt

eller

är det så fel det kan bli...

 

 

 

Lagar skall inte vara fällor att fånga förbrytare i utan fyrtorn som varnar den intet ont anande sjöfararen och räddar honom från skeppsbrott.

 

 
ANNONS
 
Ingen bild

Camilla

1 september 2010 17:52

Hejsan.
har följt din blogg ett tag.
Tycker det är fruktansvärt det som hänt dig och din familj.
Är jätte ledsen för din skull.
suttit i samma sits som dig, där jag trodde att mina syskon var inblandade, men i slutet så visade det sig att det bara var jag och min ena bror som det handlade om.
Jag har bara en fråga.
Hur kan du veta att dina syskon och deras barn är utsatta när dem inte säger att det hänt???
Det kan vara så att det inte har hänt dem och deras barn något.
Många Kramar Camilla.

Häxmamman med

8 september 2010 08:38

Hej camilla!

Tack för din kommentar & fråga, jag skickar många kramar till dig & hoppas att du mår så bra som det går...
2 av mina DE kallar jag dom & jag satt en kväll hemma i mitt hus för mer än 15år sedan & pratade med pappa i telefon, för det visade sig då att ytterliggare en av DE var utsatt, under samtalet så erkände de andra 2 att de med var utsatt...
Men problemet som uppstod då med att inget gjorde var att en ene förövaren var rejält sjuk & hade precis blivit änkeman så vi förträngde det ytterliggare i 10år tills denne förövare gick bort...
Då tog jag steget från för det första, att inte försöka skicka mina barn till sina släktingar...
För snart 3 år sedan så började jag en gruppterapi & allt började kännas någorlunda tills smällen om mina 2 tjejer kom...
Det anmäldes, och jag har tagit avstånd från DE & HONAN...

Nu blev det mer skrivet än vad jag hade tänkt, men hoppas att du fått svar & hoppas att bloggen är något du kommer fortsätta att följa/Kram Helén

 
Ingen bild

Camilla

10 september 2010 16:21

Hejsan.
Tack för din omtanke och svar.
Okej då förstår jag lite bättre, men jag tycker det känns konstigt att dem som du kallar DE inte bryr sig om det nu har hänr dem något.
men som jag brukar tänka dem ända som vet vad som har hänt är bara dem personer som har varit med om saken.
Idag har jag gått i terapi och fått hjälp och jag klara vardagen bra, fast ibland känns det tufft.
Du själv då?Du skriver nästan aldrig i din blogg numera.
Är nyfiken hur det är med dig och hur du bearbetar din vardag.
Skickar många kramar och tänker på dig.
Kram Camilla

Häxmamman med

4 oktober 2010 21:22

Hej igen Camilla!
Jag förstår inte egentligen vad som är konstigt, jag själv har funnits i deras situation i närmare 40år, förtängelse är ett stort försvar, rädsla kommer hand i hand...

Jag själv har förträngt och varit dödligt rädd ända tills jag började en gruppterapi med 5 andra kvinnor på traumacentret och det gjorde att jag kom till insikt om hur mitt liv varit och var pga konsekvenserna och så ville inte jag ha det i resten av mitt liv...

Min beabetning gick bra under dessa 20 veckor och jag tyckte jag mådde väldigt bra men så helt plötsligt så kommer det fram om mina två döttrar och det tog knäcken på mig...

Jag går terapi 2ggr/veckan sedan 2008, har legat på sluten psykriatisk vård 2008 i 7 månader för jag var så självmordbenägen och prövade med olika suicidförsök...
2009 Låg jag inne i 2 månader för ännu 2 suicidförsök och likaså 2010 med 2 suicidförsök...

Så vardagen, vad ska jag säga, så länge jag kliver upp och är här inom mitt hems trygga väggar överlever jag, men det behövs så lite för att det ska gå neråt...

Men jag måste för mina barns skull kämpa för död hjälper ingen, men ibland så styr det inte åt rätt håll, man orkar inte...

Kramar till dig med och jag är glad för din skull att du kämpar för det måste vi

 
charlotte

charlotte

15 september 2010 14:12

Jag har tänkt så mycket på dig. Undrat var du tog vägen. Jag förstår att du har det jobbigare än de flesta av oss, du har fått gå igenom och stå stark ensam. Minns du att jag tyckte du var stark? Håll fast vid det. Jag tror du aldrig kommer att få ett bekännande från din mor att hon gjort fel mot dig. Jag har varit tvungen att förlåta min mor för sitt överbeskyddande av mig, jag har inte varit utsatt på det viset du varit. Kanske är det enklare att förlåta då.Det är mitt sätt att överleva, kanske inte ditt. Om du följt mig under 2010 så vet du vad jag har funnit och att jag tog till sången för att få annat att tänka på. Jag önskar av hela mitt hjärta att du ska ha det bra! Du får gärna kika in när du orkar. Saknat dig har jag! Kram.

http://charlottas.bloggagratis.se

 
Siw

Siw

15 september 2010 16:25

Hej, hoppas du mår bättre? Det är svårt det där med rätt och fel, det viktiga är att du gör det som känns rätt för dig. Du får tänka på att inte "slåss med draken" och slösa din energi på meningslösa ting. Det viktiga är att du duger åt dig själv och mår bra med dig själv då blir också dina nära lyckliga. Tusen kramar!

http://yllegarnets.blogg.se

 
Elin

Elin

4 oktober 2010 10:50

är det inte så att dom tagit avstånd från dig? Inget av det du skriver har något sammanhang. Tycker det är vidrigt det du skriver ut om andra för i fall du har anmält dom borde ju dom fått sitt straff i fall allt var sant?! Eller har jag jätte fel? Vad vet jag tycker att det låter överdrivet mycket för att det ska ha hänt gumman. Jag dömer dig inte i fall det har hänt men tycker det är fel att lägga ut människor så här. Det finns en lag på att man inte får göra så, så hoppas på det bästa för dig! Kram

http://Elin.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Häxmamman med - 3 november 2015 18:35

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

Av Häxmamman med - 31 oktober 2011 12:59

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

Av Häxmamman med - 19 oktober 2011 13:10


    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

Av Häxmamman med - 11 juli 2011 10:02


    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

Av Häxmamman med - 24 april 2011 12:30


  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...

Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Följ bloggen

Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Blogkeen
Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Bloglovin'

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se