Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Alla inlägg under augusti 2010

Av Häxmamman med - 31 augusti 2010 14:04



 

Hundra års orätt blir inte en

timmes

rätt

 

 

Den här sommaren känns som om den har gått åt rätt håll, jag känner att det spritter i mig, inte av livsglädje men ändå så att det håller mig kvar vid livet...

 

Jag tror som inte någon håller med mig på, att hur jag än gör så kommer jag att förlora den här kampen jag kämpar med...

 

Jag har efter många drömmar blivit rädd, rädd för de som en gång skadat mig och deras anhängare,  vad är de inte kapabel till att göra som kan skada min familj...

 

De var 2, idag är det bara en kvar efter att den ene gick bort i Februari, om man inte ska nu räkna med honan för då är de 2 kvar...

 

Vad är rätt, fortsätta att kämpa för att få en upprättelse, jag vet att jag aldrig kn förlåta men jag vill inte heller skada, jag vill att de ska få hjälp, så de kan leva ett liv som inte präglas av det som de gjort...

 

Honan, skulle behöva terapi för att kunna se vad hon gjort mot oss 2 äldsta, för kan honan verkligen fortsätta att förneka, jag vill inte ha en ursäkt, jag vill inte att hon ska behöva må dåligt över det som varit, nä jag vill bara ha ett erkännande och en förklaring VARFÖR just oss 2...

 

De 3 som sargade våra kroppar och vårt tänkande om oss själva, vad vill jag där, 2 är döda, men en lever...

Jag är en som tror innerst inne att ingen vill ha det så, skulle de fått välja så har de inte valt det liv de valde att ge oss...

Jag vill inte där heller ha ett förlåt, bara ett erkännande och en förklaring varför man har ett sådant beteende som dom hade, troligen finns beteende kvar fortfarande för det är med stora marginaler att det är inget man botar, eller är det?

 

Kvar har jag DOM som jag har haft under mina vingar eftersom jag är äldst och det ska ni veta att jag har försökt att beskydda dom, allt som har fabulerat runt oss från det att vi varit små men i dag så har de dumpat mig och hatar mig...

 

DOM har erkänt, talat om för en person med mig som vittne att de är också utsatta av förövarna, men så helt plötsligt så blev förnekelsen för stark såjag står där helt ensam...

Tänk vad förnekelse är stark, ett erkännande bara finns inte längre...

 

Sorgligast är att de inte vill ha hjälp eller ens hjälpa sina barn...

 

Jag kan för allt i världen inte tro att det är bara jag, N och två av mina flickor som blivit utsatt av dessa förövare...

 

VARFÖR

Just bara just vi i så fall...

 

Vad vill jag egentligen

 

Jag vill få fram det i dagsljuset

Jag vill att de ska erkänna

Jag vill att de ska söka hjälp

Jag vill veta varför

 

Tänker jag rätt...

 

Har alltid tänkt

-Om någon gör mina barn nått så ska jag slå ihjäl dom

 

Hur många säger inte det, lika många gånger säkerligen som jag har sagt.

Men jag har känt lusten många många gånger att om de inte finns mer så vore nog det lättare, men ack så jag bedrog mig, se nu när den ene gick bort så blev det bara sämre...

 

Gör & tänker jag rätt

eller

är det så fel det kan bli...

 

 

 

Lagar skall inte vara fällor att fånga förbrytare i utan fyrtorn som varnar den intet ont anande sjöfararen och räddar honom från skeppsbrott.

 

Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skapa flashcards