Direktlänk till inlägg 5 augusti 2009

MINNEN MAL PÅ FAST MAN FÖRSÖKER UNDVIKA DET

Av Häxmamman med - 5 augusti 2009 14:50

Jag har de sista månaderna försökt minnas sådant som är gott för mig, minnen från min barndom, ungdom...

Jag har fått en förklaring att traumatiska händelser förtränger goda minnen men n u under min bearbetning så kommer det goda minnen där inte dessa människor som skadat oss finns med...

Jag har mycket minnen från en familj där jag var mycket som barn, min killkompis pappa var inte frisk så han kunde inte gå så bra men han fanns med i våra lekar

"Cowboys & indianer"

Jag var för det mesta ensam tjej så jag hade alltid hjälp av L:s pappa...

Något som var jääteskoj var att vi fick låna pappans sparkcykel och körde rally med den i en skogsbana...

Jag hade 2 tjejkompisar från barndomen som båda har lika namn, jag minns hon som bodde närmast mina morföräldrar sov jag mycket hos och vi hade det mysigt och jag hade ofta mina tankar på att jag också ville ha så...

Sedan finns det mycket goda minnen från de som stod mig närmast

(Honan och de)

Men som sagt så vet jag inte om man kan kalla det goda minnen eftersom det finns hemligheter bakom som har skadat människor...

Kan man kalla det goda minnen när man vet att det finns ondska bakom fasaderna??

Nä, måste jag säga...

Men det finns många gånger minnen från de kommer upp som jag upplever som saknad, men vad betyder det?

Jag tror att det är saknaden från kärlek, ömhet, trygghet osv...

Inte kan man väl sakna nått som kan skada människor??

Huva det är krångligt att förstå och frågan är om man kan förstå någon dag...

Jag kämpar och kämpar, men saknaden är stor att få känna ett värde av de som man trodde älskade mig och trodde att de skulle förstå den dagen sanningen kom fram...

5 augusti 2009 16:41

Skrivet av: Susanne i Kungsbacka

Hej
Jag har följt din blogg i ca 1/2år. Tycker att den är bra, då jag befinner mig i liknande situation. Det är så svårt att förstå hur vuxna människor kan behandla barn så hemskt... Jag har klippt med mina sk föräldrar, jobbigt & skönt. Jag har gått igenom deppiga tider, men samtidigt upplever jag en frihet. Jag behöver inte vara Dom till lags, rädd för att göra fel osv. Nu finns jag för mina barn och man, och dom finns för mig precis som det ska vara. Jag kan väll fundera så att jag blir tokig ibland, på varför kunde dom inte älska mig?? Det går över rätt snabbt, men en sak är säker, min kärlek får dom aldrig mer!! Styrke-kramar imassor till dig

24 augusti 2009 14:57

Skrivet av: Simone