Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Direktlänk till inlägg 11 juni 2009

TÄNK ATT LIVET KAN TA EN VÄNDING OM MAN GÅR ÅT RÄTT HÅLL

Av Häxmamman med - 11 juni 2009 10:09

Från ena dagen till den andra så kan glädjen ge en stor kraft, jag måste bara får säga att efter den omgångens sjukhusvistelse har gett mig mycket tankar som ger positiv energi och mycket styrka...


Nu gav många mig många tankeställare, jag fick verkligen höra sanningen om vad de tycker om det onda jag gör mig själv...

Mina äldsta döttrar gav mig i princip en avhyvling för att jag skulle förstå att det inte är bara mig jag skadar, att de älskar mig...

Andra har talat om att jag kan inte få kärlek, ömhet, att de som skadat/skadar mig älskar mig inte bara för att jag försvinner, som någon sa till mig att om du försvinner så förklarar de bara med att du var psykiskt sjuk och det tror jag idag till 100% är sant...


För honan och de:s förklaringar har i tidigare sammanhang uttalat sig att andra som skadat sig själv pga traumatiska upplevelser är psykiskt sjuk...


Ja visst, de orden kan nog stämma, men för det första så är det en traumatisk upplevelse som gjort att man blivit den man är idag...

För det andra så är det skillnad på Psykiskt och psykiskt...



* De som lider av psykiska besvär pga traumatiska händelser ex Olycka, dödsfall, övergrepp av olika slag, drogmissbruk i familjen osv... De går att lära sig att leva med, det går att lära sig att leva ett liv som är drägligt utan mediciner men det tar år att göra det...


* De som lider av genetiska psykiska besvär har det i grunden och är svåra att bota...



Nu är jag inte expert på detta men jag har fått diagnosen PTS = Posttraumatisk stress.

Människor som har upplevt en mycket skrämmande eller potentiellt farlig situation kan efter händelsen utveckla ett syndrom som kallas för posttraumatisk stress. Vissa av symtomen kan vara svåra att identifiera då de kan påminna om eller vara identiska med symtom som tyder på någon annan fysisk eller psykisk sjukdom. Dessa kan vara sömnlöshet eller någon annan sömnstörning, värk eller andra somatiska problem som yrsel eller mag- och tarmproblem. De vanligaste tecknen på posttraumatisk stress är dock: :

  • Du har känslan eller erfar att du upplever den obehagliga händelsen om igen. Detta kan upplevas såsom att du ser sekvenser från händelsen som klipp från en film; som lukter, ljud eller bara tankar. Vanligtvis kommer dessa flashbacks utan förvarning och utan att du kan kontrollera dem.
  • Mardrömmar och störd nattsömn med minnen från den traumatiska händelsen.
  • Extrem spänning, ångest eller irritabilitet.
  • Ett undvikande av vissa miljöer, situationer eller personer som en konsekvens av den traumatiska händelsen.
  • All konfrontation med händelsen skapar ångest och själslig smärta.
  • Du har svårt för att lita på andra människor och undviker sociala aktiviteter.
  • Du känner skuld och skam ( t ex för att någon annan dött och du fortfarande lever.).


Några punkter på konsekvenser som jag tycker är väldigt viktigt som drabbar de flesta som har upplevt framförallt övregrepp och som jag känner till människor som lever med dessa konsekvenser idag och jag själv har och lever till viss del med dessa konsekvenser, men har under terapi lärt mig att ta fram det svåra så kan jag hantera mycket idag.


  • Psykologiska problem:

    Rädsla, panikattacker, sömnproblem, mardrömmar, irritabilitet, aggressionsutbrott och plötsliga chockreaktioner vid beröring.

Dåligt självförtroende, låg självrespekt och ett förakt för den egna kroppen kan uppstå.

Beteenden som på något sätt skadar den egna kroppen: missbruk, överaktivitet under arbete eller träning, depression eller prostitution kan förekomma

  • Sociala problem:

Ha föga förtroende för andra människor.

Känsla av att inte ha någon kontroll i relationer

  • Fysiska men:

Magsmärtor, samlagsmärtor, menssmärtor, tarmsmärtor, illamående, huvudvärk, ryggvärk, smärtor i nacke och axlar; kortfattat kan kronisk värk i kroppens alla delar uppstå. Smärtan är ofta oförklarlig.

  • Ätstörningar:

När en patient reagerar på ett trauma genom att under minst en månad vara så handikappad av sitt lidande att denne inte kan gå till skolan, utföra sitt jobb eller dylikt kan man tala om att patienten lider av ett posttraumatiskt stressyndrom. Denna psykiska störning kan ses som en reaktion på en mycket traumatisk upplevelse och har tre karaktäristiska symptom:

  • Förnekande och bortträngning,
  • mentalt återupplevande av traumat och en
  • förhöjd irritabilitet.
    • Förnekande och bortträngning:

    Förnekar eller borttränger den smärtsamma upplevelsen: han/hon försöker undvika specifika situationer eller platser och vill inte prata om händelsen. Senare i livet kan minnen av sexuella övergrepp vara helt bortträngda. De kan ibland hittas vid psykoterapi.

    Det är dock svårt att avgöra om sådana återfunna minnen är minnen av verkliga erfarenheter eller minnen av drömmar och fantasier. Denna svårighet kan vara ett problem om man vill åtala den skyldige, men är inte något problem vid behandling med moderna psykoterapeutiska metoder.

    • Mentalt återupplevande:

    Återupplever ofrivilligt minnen av traumat igen via mardrömmar, plötsliga minnesbilder eller oförklarliga fysiska symptom.



    Är du intresserad av att läsa mer så finns det här >>>>



    Det är svårt att förstå detta, framförallt om man själv har upplevt en traumatisk barndom så tror man att man gör en god gärning med att vara tyst, man är rädd för vad som kan hända, man vill bli älskad men man blir inte det om man tar upp sanningen till ytan...


    Det har jag bittert fått erfara, jag säger nu för tiden att jag är utesluten ur sekten "Tystnad"

    Sorgligt kändes det från början men jag har lärt mig idag att det var det bästa jag kunde ha gjort...


    En stor undran är hur honan och de förklarar allt som är och hänt, är det sanningen som sägs, eller är det påhittad historia om att jag är inte klok och att allt är påhitt...


    Men tyvärr kan jag bara säga till de, det finns för mycket att plocka fram av sanningen och det är inte bara från mig...



    Jag är samtidigt ledsen över att det ska behöva vara så här, jag vill ingen ont, jag tro att ingen vill leva varken som de som skadar/skadat eller som de som blivit skadad...


    Men jag kan inte bara glömma och förlåta, mig själv hade jag klarat men när det gäller mina barn då blir jag en krigare...


    Men jag kan bara inte älska människor som skadar andra människor för att dälja något så djupt som lögnerna som har skadat andra människor för livet...


    Jag förstår inte varför jag helt plötsligt blev den som man hatar, gör sanningen så ont...


    Ni som hatar mig för sanningen ska kanske tänka en extra gång om vad det är för sanning, man bör vara konsekvent i sanningen och inte dra upp en massa blaj för att dölja det som är den riktiga sanningen...


    Ha en bra dag/Kram


     
     
    Hannele funderar

    Hannele funderar

    11 juni 2009 20:31

    (min mor bodde bland främlingar från 4 års ålder, ändå har hon gett oss en bra uppväxt och hon skrattar mycket och är glad, fast hon själv inte fick så mycket)

    http://hannelesparadis.blogspot.com

     
    helen

    helen

    11 juni 2009 23:06

    Även jag har fått denna diagnos och det har tagit mig många år att komma dit jag är idag.....ändå är jag bara i början av min behandling.
    Det är skönt att kunna läsa om andras erfarenheter....det ger så mycket.
    Du har kommit långt och det kommer gå bra för dig.
    Massa kramar/Den andra Helen

    http://gussilago

     
    sanne

    sanne

    13 juni 2009 17:56

    ja för den som inte haft en specifik svår sjukdom är det svårt att föreställa sig, men alla har väl råkat ut för någon sorts elände på livsresan och då kan man kanske dra lite pralleller där.
    Annars får man helt enkelt försöka förstå och ta fram en lagom dos empati (obs! ingen mår bra av enbart "tycksynd om")
    Hoppas du känner dig bättre och att du slipper fler sjukhusbesäk!
    kramar!

    http://zephyren.wordpress.com

     
    Lena

    Lena

    14 juni 2009 01:38

    halloj vännen,
    Du är stark som skriver om detta och jag hoppas att du inser det. Mycket har hänt i ditt liv men ändock orkar du skriva om det. Du är en krutgumma utan desslike. Sedan att du har dina svackor gör dig icke mindre stark.
    Tänk på all den kärlek du får av de dina. Den är viktigast. Inte det du får från "dom där".
    Kramis

    http://aforia.blogspot.com

     
    Susansnusan

    Susansnusan

    15 juni 2009 00:06

    Du finns ofta i mina tankar!!!!
    Det finns..tro mig..såå många framsträckta händer...det gäller att våga se dom..och det är en svår sak när ens erfarenhet är svek..Tror på dig och hejar på här från Skåneland!!Kramar i massor!!

    http://susansnusan.bloggagratis.se

     
    Lena

    Lena

    17 juni 2009 01:28

    Go kvällen vännen,
    Nu är det tredje kvällen i rad som jag försöker lägga in en kommentar hos dig. Skickar dig mina styrkekramar.
    Kramis

    http://aforia.blogspot.com

     
    Mia

    Mia

    22 juni 2009 16:02

    Jösses. Letade efter mönster till min dotters älskade nya Skrållan och hamnade efter en stund på din sida. Kändes som ett slag i pannan och knut runt hjärtat. Fast på ett positivt sätt. Du är allt jag vill vara. :)
    Jag har tagit mig upp själv ur min skit och mår bra idag, men att veta så rätt framför en att det finns fler som kan prata om det! Jag ville bara gråta av lättnad. Heja dig!!

    Mia

    http://www.miaeliasson.webblogg.se

     
    Lizzie

    Lizzie

    8 augusti 2009 12:28

    Tusen tack för att du har tid och ork att skriva ner om dina bekymmer och problem även glädjen du känner....din sida ger mej massor...kram...

    http://www.minandligasida.blogg.se

    Från
        Kom ihåg mig
    URL

    Säkerhetskod
       Spamskydd  

    Kommentar

    Av Häxmamman med - 3 november 2015 18:35

              Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

    Av Häxmamman med - 31 oktober 2011 12:59

                  Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Av Häxmamman med - 19 oktober 2011 13:10


        Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Av Häxmamman med - 11 juli 2011 10:02


        Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

    Av Häxmamman med - 24 april 2011 12:30


      Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...

    Presentation

    Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

    Startblogg

    Startblogg.se
    Visitkort till bloggen

    Fråga mig

    20 besvarade frågor

    Omröstning

    Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
     Ja
     Nej
     Kanske

    Kalender

    Ti On To Fr
    1
    2
    3
    4
    5
    6
    7
    8
    9
    10
    11
    12
    13
    14
    15
    16
    17
    18
    19
    20
    21
    22
    23
    24
    25
    26
    27
    28
    29
    30
    <<< Juni 2009 >>>

    Kategorier

    Senaste inläggen

    Sök i bloggen

    Arkiv

    Länkar

    RSS

    Musik

    Bloglovin1

    Gratis godis


    Ovido - Quiz & Flashcards