Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Alla inlägg under juni 2009

Av Häxmamman med - 26 juni 2009 12:00

 

Jag vet att jag har försummat bloggen otroligt mycket och framförallt er mina bloggvänner & besökare.


Men jag har fastnat i en värld där jag försöker att komma ur mitt förflutna, bearbetar, tänker, flyr & samtidigt ta hand om min familj, mig själv och vännerna jag tagit avstånd från för att de inte skulle sakna mig den dagen jag inte fanns mer.


Jag levde i en cirkel där jag kände mig sårad, kantstött och ingen livsglädje och nu så har jag fått en ny cirkel där jag nu upplever allt som är värdigt för en människa och det är inte lätt det heller, en omvandling som har förändrat mitt liv och tillvaro till det positiva...


Idag berättade en av mina drömmar för min psykolog *P* (Hon är kvinnlig och jag har haft hon i några år) sedan jag började på traumaenheten så har jag förstått att jag inte sorgligt nog är ensam.

Egentligen önskar jag det för att det är bättre att en bär bördan än att fler ska behöva utstå samma sak...


Men tillbaka till min dröm eller fantasi, man får kalla det vad man vill, men en dag så ska jag med mod & rak i ryggen, gå in i det hus där de onda finns, jag ser dom vid bordet i köket.

Jag stegar framåt ställer mig i dörröppningen och börjar tala

-Jag vill bara tala om för er, att jag är stark nu, jag behöver inte er, jag har aldrig behövt er.

Jag är lycklig, jag har det jag behöver & jag vill aldrig mer ha med er att göra och jag finns inte för er mer.

Sedan vänder jag om, lika rakryggad men med ett leende och känner att solen värmer i ryggen när jag kommer ut och där står min älskade familj, min sambo & mina barn...


De som har den största betydelsen i mitt liv...


Det är en dag som kommer & när har ingen betydelse...


Kram på er alla

Av Häxmamman med - 18 juni 2009 10:49

 


När jag var liten

så var jag elak

det vet jag!


För när dom sa

att jag skulle pissa

så sket jag!!!


Så känner jag mig idag, det är stadsresa till traumaenheten, den månliga veckan med värk så det känns som jag ska föda barn, migrän så det sjunger om det och så ska vi månadshandla på det...


Ja det var idag...

Av Häxmamman med - 11 juni 2009 10:09

Från ena dagen till den andra så kan glädjen ge en stor kraft, jag måste bara får säga att efter den omgångens sjukhusvistelse har gett mig mycket tankar som ger positiv energi och mycket styrka...


Nu gav många mig många tankeställare, jag fick verkligen höra sanningen om vad de tycker om det onda jag gör mig själv...

Mina äldsta döttrar gav mig i princip en avhyvling för att jag skulle förstå att det inte är bara mig jag skadar, att de älskar mig...

Andra har talat om att jag kan inte få kärlek, ömhet, att de som skadat/skadar mig älskar mig inte bara för att jag försvinner, som någon sa till mig att om du försvinner så förklarar de bara med att du var psykiskt sjuk och det tror jag idag till 100% är sant...


För honan och de:s förklaringar har i tidigare sammanhang uttalat sig att andra som skadat sig själv pga traumatiska upplevelser är psykiskt sjuk...


Ja visst, de orden kan nog stämma, men för det första så är det en traumatisk upplevelse som gjort att man blivit den man är idag...

För det andra så är det skillnad på Psykiskt och psykiskt...



* De som lider av psykiska besvär pga traumatiska händelser ex Olycka, dödsfall, övergrepp av olika slag, drogmissbruk i familjen osv... De går att lära sig att leva med, det går att lära sig att leva ett liv som är drägligt utan mediciner men det tar år att göra det...


* De som lider av genetiska psykiska besvär har det i grunden och är svåra att bota...



Nu är jag inte expert på detta men jag har fått diagnosen PTS = Posttraumatisk stress.

Människor som har upplevt en mycket skrämmande eller potentiellt farlig situation kan efter händelsen utveckla ett syndrom som kallas för posttraumatisk stress. Vissa av symtomen kan vara svåra att identifiera då de kan påminna om eller vara identiska med symtom som tyder på någon annan fysisk eller psykisk sjukdom. Dessa kan vara sömnlöshet eller någon annan sömnstörning, värk eller andra somatiska problem som yrsel eller mag- och tarmproblem. De vanligaste tecknen på posttraumatisk stress är dock: :

  • Du har känslan eller erfar att du upplever den obehagliga händelsen om igen. Detta kan upplevas såsom att du ser sekvenser från händelsen som klipp från en film; som lukter, ljud eller bara tankar. Vanligtvis kommer dessa flashbacks utan förvarning och utan att du kan kontrollera dem.
  • Mardrömmar och störd nattsömn med minnen från den traumatiska händelsen.
  • Extrem spänning, ångest eller irritabilitet.
  • Ett undvikande av vissa miljöer, situationer eller personer som en konsekvens av den traumatiska händelsen.
  • All konfrontation med händelsen skapar ångest och själslig smärta.
  • Du har svårt för att lita på andra människor och undviker sociala aktiviteter.
  • Du känner skuld och skam ( t ex för att någon annan dött och du fortfarande lever.).


Några punkter på konsekvenser som jag tycker är väldigt viktigt som drabbar de flesta som har upplevt framförallt övregrepp och som jag känner till människor som lever med dessa konsekvenser idag och jag själv har och lever till viss del med dessa konsekvenser, men har under terapi lärt mig att ta fram det svåra så kan jag hantera mycket idag.


  • Psykologiska problem:

    Rädsla, panikattacker, sömnproblem, mardrömmar, irritabilitet, aggressionsutbrott och plötsliga chockreaktioner vid beröring.

Dåligt självförtroende, låg självrespekt och ett förakt för den egna kroppen kan uppstå.

Beteenden som på något sätt skadar den egna kroppen: missbruk, överaktivitet under arbete eller träning, depression eller prostitution kan förekomma

  • Sociala problem:

Ha föga förtroende för andra människor.

Känsla av att inte ha någon kontroll i relationer

  • Fysiska men:

Magsmärtor, samlagsmärtor, menssmärtor, tarmsmärtor, illamående, huvudvärk, ryggvärk, smärtor i nacke och axlar; kortfattat kan kronisk värk i kroppens alla delar uppstå. Smärtan är ofta oförklarlig.

  • Ätstörningar:

När en patient reagerar på ett trauma genom att under minst en månad vara så handikappad av sitt lidande att denne inte kan gå till skolan, utföra sitt jobb eller dylikt kan man tala om att patienten lider av ett posttraumatiskt stressyndrom. Denna psykiska störning kan ses som en reaktion på en mycket traumatisk upplevelse och har tre karaktäristiska symptom:

  • Förnekande och bortträngning,
  • mentalt återupplevande av traumat och en
  • förhöjd irritabilitet.
    • Förnekande och bortträngning:

    Förnekar eller borttränger den smärtsamma upplevelsen: han/hon försöker undvika specifika situationer eller platser och vill inte prata om händelsen. Senare i livet kan minnen av sexuella övergrepp vara helt bortträngda. De kan ibland hittas vid psykoterapi.

    Det är dock svårt att avgöra om sådana återfunna minnen är minnen av verkliga erfarenheter eller minnen av drömmar och fantasier. Denna svårighet kan vara ett problem om man vill åtala den skyldige, men är inte något problem vid behandling med moderna psykoterapeutiska metoder.

    • Mentalt återupplevande:

    Återupplever ofrivilligt minnen av traumat igen via mardrömmar, plötsliga minnesbilder eller oförklarliga fysiska symptom.



    Är du intresserad av att läsa mer så finns det här >>>>



    Det är svårt att förstå detta, framförallt om man själv har upplevt en traumatisk barndom så tror man att man gör en god gärning med att vara tyst, man är rädd för vad som kan hända, man vill bli älskad men man blir inte det om man tar upp sanningen till ytan...


    Det har jag bittert fått erfara, jag säger nu för tiden att jag är utesluten ur sekten "Tystnad"

    Sorgligt kändes det från början men jag har lärt mig idag att det var det bästa jag kunde ha gjort...


    En stor undran är hur honan och de förklarar allt som är och hänt, är det sanningen som sägs, eller är det påhittad historia om att jag är inte klok och att allt är påhitt...


    Men tyvärr kan jag bara säga till de, det finns för mycket att plocka fram av sanningen och det är inte bara från mig...



    Jag är samtidigt ledsen över att det ska behöva vara så här, jag vill ingen ont, jag tro att ingen vill leva varken som de som skadar/skadat eller som de som blivit skadad...


    Men jag kan inte bara glömma och förlåta, mig själv hade jag klarat men när det gäller mina barn då blir jag en krigare...


    Men jag kan bara inte älska människor som skadar andra människor för att dälja något så djupt som lögnerna som har skadat andra människor för livet...


    Jag förstår inte varför jag helt plötsligt blev den som man hatar, gör sanningen så ont...


    Ni som hatar mig för sanningen ska kanske tänka en extra gång om vad det är för sanning, man bör vara konsekvent i sanningen och inte dra upp en massa blaj för att dölja det som är den riktiga sanningen...


    Ha en bra dag/Kram


    Av Häxmamman med - 8 juni 2009 14:24

     


    För många år sedan, ungefär 20 år sedan så var jag och mitt ex hos en familj i en by i Lappland...

    I denna by hade min farmor bott och alla din byn kände varandra för det var inte så många gårdar...


    Dessa vänner hade i begynnande varit en barndomskompis till min pappa och när vännen gifte sig med en kvinna som var i min ålder så började jag umgås med dom mer...


    Nedanför hans föräldrahem som de bosatt sig låg en liten stuga på andra sidan vägen, där skulle vi få bo över en helg då det var en stor tillställning några mil därifrån som vi skulle besöka tillsammans...


    är man öppnade dörren till stugan så var det först en liten förfarstu, därefter kom köket, till vänster var det ett stort rum (Typ tv-rum) till vänster därifrån så var det en liten trappa med 3 steg och när man kommit ner så var det en dörr på vardera sida...


    Den till vänster var det dusch och tvättstuga, den till vänster var det toalett, rakt fram så var sovrummet utan dörr så man såg rätt mot trappstegen...


    Vi hade gått och lagt oss när det hördes hur någon rumsterade om i köket, så jag sa att det kanske var våra vänner som kommit, jag klev upp och fann det alldeles tomt...


    Som alltid tänker man, jaja, det är ett gammalt hus och det har mycket ljud för sig...


    Efter en stund så hör vi stegen komma i tv-rummet och gå emot de tre trappstegen, vi tittade på varandra och kände pulsen öka...


    3 steg ner för trappen hördes, det blev knäpptyst, helt plötsligt


    PANG!!!


    Så slår toalettens dörrhandtag ner, vi ser även hur handtaget åker ner och sedan uppstod en tystnad som var tryckande...


    Jag kan säga att den natten sov jag inget, satt uppe och spanade mot detta dörrhandtag...


    Morgonen därpå så kom våra vänner och jag sa skämtsamt att -Har ni skrömta i huset?


    De tittade på varandra och sa -Jaha, ni har hört det ni med...


    Vi for iväg och roade oss på marknaden och efter det så begav sig våra vänner hem och vi for till min farmor (en lappgumma)


    När vi satt där och drack kaffe så nämnde jag detta till farmor och hon blev inte alls förvånad...


    Men den historien hon berättade gjorde att jag kände kalla kårar efter ryggen och funderingarna blev varför fick just vi uppleva det...

    En gåta som vi aldrig kommer att få reda på...


    Historien min farmor berättade var:


    Min vän, den manlige, hade bott hos sin mamma i många många år fast han var vuxen, i den stuga som vi sov i bodde det en farbror som min vän ja kallade farbror NN...


    En dag så ströp sig denne farbror, hör och häpna, just på toaletthandtaget, troligen var det de vi hörde...


    Men det sorgliga i denna historia, var att min vän aldrig hade under alla år fått reda på vem hans pappa var och det var denne farbror som just bragt sigtt liv...

    Min vän fick reda på detta den dagen de fann farbrodern död...


    Idag är min vän död i cancer sedan några år tillbaka, hans liv var ett hårt slag, först detta, sedan när han väl fick ett barn så blev hans fru elak och han fick utstå mansmisshandel...


    -01 så ringde han mig och berättade detta, då låg han på sjukhuset efter ett försök med att ta sitt liv, jag tröstade honom och som sagt idag finns han inte längre och vart hans fd familj är har jag inte en aning om...



    Men än idag så kan jag fundera över, varför just vi fick uppleva detta, tack min farmor som finns i himlen för att du berättade för mig...

     


    Kram

    Av Häxmamman med - 8 juni 2009 13:31



    Många tror inte på andevärlden, men det ska jag säga att det gör jag och ni får misstro och fnissa hur mycket ni vill som är skeptisk, men det som jag upplevt det har jag upplevt och det kan ingen förneka eftersom de är händelser som jag varit med om...


    Men i en del fall så har jag med bekräftelse fått reda på i efterhand vilka personerna var och om det är något som hänt som gör att de inte vill lämna jordens atmosfär...


    Jag själv kommer garanterat att inte lämna jordens atmosfär, jag kommer att finnas kvar för att det finns mycket som jag vill uppleva men aldrig kommer att få uppleva det...


    ********


    Det ögat inte fångar

    går istället igenom öronens gångar...



    I det hus som brann ner (mitt barndomshem som jag köpte på slutet av 80-talet) hände mycket saker som var oförklarligt, ändå var det inte gammalt och vad jag vet så har det inte stått något äldre hus där tidigare...


    Under den tiden som mina föräldrar bodde där så hände det saker som var oförklarligt men det fanns de som var skeptisk och menade att det fanns naturliga förklaringar, men ändå så kunde de som var skeptisk inte komma med en förklaring...


    När jag flyttade in i vuxen ålder så fortsatte det och mina barn reagerade, de äldsta fick uppleva händelser som de nog inte minns eftersom de var så små då...


    1.

    Ett flertal nätter så skrek min äldsta son att ta bort den där gubben som står i trappen, en kväll hade jag gått och lagt mig och läst min dotter låg i spjälsängen bredvid och sov.

    En vuxen satt på toa som låg precis under sovrummet och helt plötsligt så hördes från dörröppningen som det kom en hel hjord dundrande elefanter och sprang in i väggen på andra sidan min dotter vaknade satt sig upp och tittade mot ljudet och jag skrek till den vuxne som satt på toa

    -Vad gör du?

    Det svar jag fick hade jag inte räknat med, vadå?

    Vad var det som dundrade så hemskt.

    Inte vet jag, jag har inte hört nått säger den personen...


    Nähä, tänkte jag, hade inte min dotter vaknat av det då hade jag trott att jag drömt själv...


    2.

    En natt när jag hade somnat (var gravid med mitt 4:e barn) så vaknade jag av att det stod någon över mig i sängen, jag kände tyngden på mina ben av den som satt där...

    Jag skrek till och frågade vad den som låg bredvid mig gjorde

    -Vadå säger han?

    -Sluta skrek jag du skräms...

    -Men jag gör inget sa han och då upptäckte jag att han låg bredvid mig...

    Den som satt ovanpå mig försvann men rädslan satt fortfarande kvar i mig och jag tänker på, undra vad som hänt om jag inte vaknat...

    Vad var det och varför?


    Jag blev så arg, rädd och till slut så tog jag ett sanck med de som fanns i huset och sa att dom kunde gott låta bli oss annars så skulle jag se till att de drevs ut...


    Och hör och häpna så blev det lugnt...


    *****


    Hade en mormor som jag älskade väldigt mycket och hon var en person som jag saknar otroligt mycket, hon gick bort i början på 90-talet i en hjärnblödning...



    Vi hade ett ställe vid ångermanländska kusten där vi är i princip uppväxta, kallt vatten och utedass...

    Detta ställe firade vi ofta midsommar med mina barn, morfar och äldre människor som fanns vid vår sida...

    En midsommarnatt så satt vi ute och fönstret var öppet i övre stugan där barnen sov...

    Jag såg hur gardinen fladdrade till fast det var vindstilla och jag gick dit för jag trodde det var barnen...

    När jag nådde till fönstret så hör jag hur det är någon som rumsterar om där så jag springer in och får till min förvåning se att barnen sov och det var lugnt och stilla...

    Jag gick ut och det fortsatte på detta vis och jag tror att det var mormor som vakade över sina barnbarnsbarn och det har jag fått bekräftat av Terry evens utan att ens nämnt det till han...


    Ju svårare åren har känts ju mer har jag känt av att min mormor finns vid min sida, om ni tvekar i detta så läs gärna "Vi är inte ensamma" skriven av Margit Sandemo, där förklarar hon väldigt bra om våra beskyddare...


    Jag har min mormors medgivande i mina tankar att det jag kämpar med idag är nått som hon med hade velat, hon sa till Terry Evens att jag är inte den ledsamma personen och att hon aldrig har sett mig gråta så mycket, men att det är dags att lämna tårarna och använda den styrkan till min kamp...


    Lite av mina upplevelser har jag nu talat om och det kommer mer, inga skräckinjagade historier direkt mer än den som satt på mina ben, men jag tror mig ana vad den ville men det håller jag för mig själv ett tag...


    Ha det gott


    Buuuuu


    Av Häxmamman med - 1 juni 2009 10:23

     

    En dag, en vecka, dag eller år, ja det kan handla om en kort eller lång tid man kan få uppleva lycklig...


    Egentligen handlar det inte om tiden utan det handlar om hur stora krav man har för att känna lyckan...


    Jag har inte stora krav, mår min omgivning bra, ja då mår jag med bra men det är inte alla förunt att känna glädje över andra människors glädje, då kommer ofta det kritiska, nitiska tänkande från den avundsjuka människan fram...


    Som när jag bestämde mig när jag skulle nå mitt mål när jag fyllde 40 så blev det mycket kritisk reaktion framförallt från släkt...


    Inte vet jag vad de blev rädda för, om det var för att jag skulle ta det steg som skulle påverka vårt släktförhållande...


    Jag börjar tro på det att

    "Ensam är stark"


    Ju fler dagar jag upplever att jag har tagit tag i det bagage jag har och efter det brev jag fick av en bekant som bekräftade min uppväxt gör att jag vet att det är sant det som hänt och jag har vuxit i min styrka otroligt mycket av den bekräftelsen...


    Vad ett brev kan göra, jag tackar för brevet och jag är glad att du kunde tala om för mig det var starkt gjort och att du även talade om dina upplevelser, jag beundrar din styrka...


    Ha en bra dag/Kram

    Presentation

    Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

    Startblogg

    Startblogg.se
    Visitkort till bloggen

    Fråga mig

    20 besvarade frågor

    Omröstning

    Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
     Ja
     Nej
     Kanske

    Kalender

    Ti On To Fr
    1
    2
    3
    4
    5
    6
    7
    8
    9
    10
    11
    12
    13
    14
    15
    16
    17
    18
    19
    20
    21
    22
    23
    24
    25
    26
    27
    28
    29
    30
    <<< Juni 2009 >>>

    Kategorier

    Senaste inläggen

    Sök i bloggen

    Tidigare år

    Arkiv

    Länkar

    RSS

    Musik

    Bloglovin1

    Gratis godis


    Skapa flashcards