Har satt mig i ett gott arbete där det ska bli 2 doppresenter, det är 2 dop den här månaden, man blir så gla för det är så gulligt med dop...

Ett är i Hällesjö och ett i Stugun, jag håller på att sticka 2 presenter till dopet som ska vara i Hällesjö...

Idag fyller min Stickmamma på andra sidan år och jag skulle ha försökt finna på en present men vet inte riktigt vad...

Den 12:e Juni går min 15 åring ut nian *Huhu* *Snyft* de blir så fort stor barnen, man hinner knappt med...

Satt idag och funderade på om man skulle försöka att ta upp släktforskningen igen men det blir då inget stickat så forskningen får vänta...

Min yngste son sa igår tt jag hade fått skägg *Ops*

Han ville att jag skulle snoza på hans kind och jag hade en ylletröja på mig med en krage och den kom åt hans kind och då utbrister han

-Du har börjat få skägg, du har nog börjat bli gammal *Hihi*

Jag började att fnissa då säger han

-Det är sant, jag luras inte...

De är för härliga de små...

Ha det gott

kramar/Häxmamman

Något jag har grubblat på nu det sista året, efter allt som hänt, min egen barndom, en del av mina barns barndom...

Vad är egentligen för mycket att berätta och vad är för lite, jag tänker så här, om jag är öppen så kanske fler törs att vara öppen...

Tystnad är barnens största fiende...

Om jag visste vad jag vet idag så har jag förhoppningsvis inte haft det så tungt idag...

Jag satt idag och rensade min dator och hittade en hel del gamla mail som är från ca: 1 år sedan, inga trevliga mail...

De är från DE...

Andra som följt bloggen vet om att Honan och DE hyser inga större varma känslor för min familj och nu så när jag läste ett av de första mailen så ser jag hur patetiskt löjligt det är...

Vad som nu har gjort enligt detta mail att de inte hyser större värme om oss är pga en händelse där jag försvarade mig mot en del av DE så det uppstod gråt...

Jag försvarade mig den gången för att de hade farit med osanning och genom att de var yngre än mig så skulle jag tydligen inte försvara mig utan ta den dynga de hade sagt...

NÄ, det är stopp med det, jag har stått och tagit emot övergrepp både fysiskt och psykiskt från en del av dessa människor så varför ska jag ta osanning utan att försvara mig?

Sedan förtäljer ord i brevet att det inte alls har med övergreppen att göra utan det är händelsen som är nämnd ovan som jag ställde till med som har gjort att det är som det är idag?!

Alltså, jag blir så grymt arg, att människor i deras närhet har farit med förorättade saker är försvarbart, men att en människa försvarar sig mot skitprat det ska man ta...

Jag har nu kommit in i en fas i min terapi och efter min sista sjukhusvistelse där jag förstår att mitt förflutna lever i nutiden...

Jag har nu börjat släppa dessa människor men tyvärr så kommer det nog att pratas om dom en tid framöver för det är själva bearbetningsprocessen för att kunna gå vidare utan dessa som bara tar energi...

Jag hoppas att de förstår att med deras försvar är egentligen så svagt, jag har berättat för de flesta, okända som kända vad som hänt i vår släkt...

Jag ska inte förneka att jag har garanterat med 100% sårat de också, men inte på detta vis som de har gort eller gör...

Min önskan är att i framtiden kunna föreläsa om händelserna i mitt liv och hjälpa andra...

En tro man har, är att det aldrig drabbar en själv eller sina egna barn är en fantasi...

Varför ska det bara ha hänt mig och en del av mina barn och inte er andra, det är lika dumt att tänka så som om att man tror att vi är de enda liven i hela universium...

Jag är så glad över att jag har kommit så långt att jag förstår att jag inte är ett uns delaktig i varken min eller mina barns tragegi...

Det är vuxna människor som inte kunnat ta sitt ansvar, det är vuxna människor som inte förstår vad som är rätt eller fel...

Och tyvärr så följer det tänkande i geerationer och det döljs och skyddas och de som törs att ta det ut i ljuset blir ännu mer sparkad för att tystas, hur skapar vi våra egna barn, barnbarn osv...

Så länge vi håller tyst och bara blundar så kommer det alltid att vara så här...

Ikväll är Häxmamman djupt tänkande, men ibland så går det inte att stoppa och då är det skönt att jag har bloggen och jag har er mina vänner...

Kramar