Jag tänker tillbaka på min barndom, finns det en möjlighet att man kan glömma det som har hänt och vänt upp och ner på hela mitt liv...

När jag tänker tillbaka så har jag aldrig levt som man ska, inte som barn, tonåring eller vuxen...

Hela mitt liv har gått under lögner, både uppväxt, mitt förra äktenskap...

Jag har ljugit för andra människors skull, för deras säkerhet, för att inte andra ska tycka illa om dom.

Nog har jag ljugit för min egen skull med...

Men det jag tänker på att jag ljugit för andra människors skull är att egentligen så är det som gjorts är straffbart...

Jag har ljugit för att jag har varit tvungen, men egentligen har ingen tvingat mig, jag har kunnat sagt sanningen...

Undra vad som hänt om jag sagt sanningen redan som barn, hade de slagit mig blodig, jag tror att om jag hade varit så modig att jag kunnat sagt nått som  barn så hade og bara döden kunnat tysta mig...

för så är det idag, nu när jag väl fått det mod att få denna hemlighet fram i ljuset så går det inte att få tyst på mig...

Jag kämpar varje dag, i rädsla, tårar...

Men varför känner jag mig inte arg, hatisk, bitter??

Jo, därför att jag vill inte skada, jag vill hjälpa, jag vill inte vara den som har gjort att en annan människa ska skadas för att jag har sagt sanningen...

Jag tror att jag en dag ska få ett erkännande, ett förlåtelse från alla de berörande...

Men det tror jag aldrig kommer att ske för de lever i hat, ilska och bitterhet mot mig...

Varför?

Idag *Moahahaha* är jag den riktiga häxan, jag går ann, jag känner mig arg, jag känner mig irriterad...

Jaha undrar säkert många, vad är hon arg på?

Har ni tonårsbarn?

Ja då vet ni vad man kan bli arg på och inte nog med det så har jag PMS och det gör mig riktigt riktigt *Sur*

Syskonkärlek, har ni hört talas om det med, när syskon låter den andre göra mer, där den som gjort minst tycker man är orättvis för att man ber den som gjort minst ska göra en sak...

Klart att ni hört om det...

Jaaa!!!

Det är just detta, just idag...

Men egentligen är jag mest irriterad på mig själv för det är jag som måste ändra på situationen...

Vad kallar man en mamma Häxa med PMS besvär?

Hur irrriterad blir inte mina små på mig för att jag inte har så bra minne längre eller inte hörde vad de sa osv...

Åh, en svår situation...

Förlåt, jag älskar ju er mina barn/Kram

Jag fick reda på den redan på fredaghkväll genom att min svärmor skulle komma på lördag och ha med sig kusinen till A och de skulle sova över så sambon tyckte att jag borde få veta nått redan då...

Jag satt vid datorn när han sa att han hade tagit ett beslut som inte jag hade fått varit delaktig i och då blir man som ett frågetecken...

Jag har ordnat barnvakt och vi ska åka på bio i morgon...

Vad glad jag blev...

Min svärmor kom och hade med sig L och världens godaste paj, jordgubbspaj, den var super duper god...

Vi for till stan och åt gott...

Sedan var vi på bion

"Män som hatar kvinnor"

2½ timme lång

och så gick vi på ytterliggare en bio

Unborn

en SKRÄCKIS

jag hatar egentligen skräckisar men tycker om dom också om det inte är för att jag blir så in i bombens rädd efteråt...

Men min sambo gillar skräckisar och jag täkte det var länge sedan jag såg någon så jag tänkte att det där fixar jag...

Jojo, jag skrek utöver mig efter 5 min alla andra satt tyst *Genant*

Men här togs alla vindspel ner, men babyvakten får jag inte ta bort *Huva* att använda den i en skräckis...

kvällen slutade med en kaffe och vi var hemma vid halv 12 och alla sov när vi kom hem...

Om jag inte minns fel så tror jag att det är nog nästan 1½ år sedan vi hade barnvakt...

Men vad har man skaffat sig barn för?

I alla fall så kom jag på nu att jag varit på 3 bion förra veckan vi var på "Bolt" med yngsta barnen på fredagen...

Vilken härlig lördagkväll, det är sådant här man uppskattar och framförallt när man nästan aldrig har barnvakt...

Här är 2 bilder på mig, det är nästan ett år emellan dom

Första bilden är när jag hade legat på sjukhuset ett tag och hade gått upp nästan 20kg av alla mediciner de gav mig...

Det andra kortet är sedan i lördags 15kg lättare...

Innan jag blev sjuk och fick alla dessa antideprisiva mediciner och allt stillasittande på sjukhuset...

Jag fick den sista månaden ut och gå längre sträcker med en som följde med och då kunde man få ner x-tra kg på det viset...

Men medicinen gör att det är svårt att gå ner, men huvudsaken är att man överlevde eller hur...

kram på er alla

Enklaste sättet att vara en vän är att vara en. 

*Emerson*
                                                  
    

Fick garn av en granne före jul och det var mjukt och skönt, enormt mjukt, jag vet inte vad för garn det är...

Jag funderade länge på vad jag skulle göra av det och kom på att det var inget jag skulle använda när det var färdigt för det skulle bli en sjal hade jag bestämt mig och jag använder inte sjalar...

Så jag satte igång och det blev en stor och jag gav den i en överaskningsjulklapp i efterskott...

Jag själv känner mig väldigt nöjd med arbetet...

Just nu så har jag halskragar, den 4:e på gång och jag har nästan fått färdigt på det stora arbetet jag höll på med, den ligger och väntar på att jag ska ha funderat färdigt på hur armarna ska vara...

Det bästa sättet att få nya

vänner på, är att vara en....

Var vänligare än nödvändigt, för alla du möter,

kämpar en eller annan kamp.

En tår nedför kinden rann,

 lite kärlek, och den försvann

Man förstår långsammare sin

lycka än sin olycka

Av alla de ting du innehåller,

är ditt ansiktsuttryck det viktigaste.

Många bäckar små

gör en stor å

Säger du dumma ord, då fram med

borste och tvål, då får din mun vad den tål.

Dumma ord försvinner med ett nafs

du då säger snälla ord i stora last.

Snurriga jag, upp i ottan, gubben har tagit ledigt, in till stan för jag ska vara på traumacentret kl 11...

Gubben släpper av mig, jag går in, 10kr kvar till frikort, glömt mitt kort i bilen, har bara 6kr i fickan!!!

En snäll tjej bakom mig skänker 4kr till mig, åh så snällt, vad snälla människor det finns men jag blev så generad, jag hade kunnat kyssa marken hon stod på...

Fick mitt frikort och så säger hon som är i luckan, men du har ingen tid idag!!!

VA????

I morgon kl 10, men du kanske har en bestämd tid som inte är bokad?

Tittar på mitt besökskort, det står fre 6/3

5 i kö bakom mig, pinsamt värre...

Jaha sa jag vi syns i morgon då istället

Tack och Adjö

Idag är en dag då jag känner mig fruktansvärt ensam, inte ensam från vänner, familj men ensamheten inombords...

Idag har jag en sådan där känsla att ingen tycker om mig, jag känner mig äcklig, besudlad och övergiven...

Man kanske inte tror att man kan låta kärlek till andra människor försvinna, jag blev bortvald och jag valde bort...

Men vi valde bort av olika skäl...

För att jag inte kunde glömma och förlåta, för att jag ville inte glömma och förlåta...

Jag gjorde det av kärlek, kärlek till mina barn och även till er andra som inte vet att det har hänt något som man inte kan förlåta en människa för...

Jag bryr mig inte om mig egentligen, men det finns människor som inte är värdig längre att använda släktskapet till vackra ord...

Att vi människor är så rädda för sanningen att vi väljer bort, barn, barnbarn, kusiner, morföräldrar, ja alla, så helt plötsligt så är man en liten liten skara kvar...

Vi som får kämpa för rätten, rätten att leva ett notmalt liv...

Det finns människor som har skadat andra och det känner inte ens skam, de som skyddar dessa människor känner ingen skam...

För många år sedan så var vi många som hade viljan att ta upp kampen men vi kunde inte, vi visade hänsyn till en människa som var allvarligt sjuk och den dagen han var borta kunde vi ta upp kampen igen...

Vad som hände, ja, jag blev ensam om att ta upp denna kamp, jag är inte perfekt, jag säger som jag gjort förut, jag är den som är allra minst perfekt i den här världen...

Jag har aldrig sagt att jag är bättre än någon annan av dessa människor jag talar om...

Jag har aldrig haft den makten att låtsas som om man inte fanns, det som är så konstigt att det som hänt har gjort att ni har glömt allt jag har gjort för er...

Jag har ljugit i så många år för er skull, varit tyst, ni vet vad som skulle ha hänt om jag har talat tidigare...

Jag har (hade) en syster som fyller år nu i April men vad kan jag göra åt det, hon fyller 20 och jag törs inte ens att gratulera henne...

Vad är äkta kärlek, är det inte till en son, dotter, sambo, föräldrar, syskon, mor och farföräldrar...

Jo jag älskar mina barn och det är därför jag vet att jag har valt rätt väg, en väg som ska visa att man inte kan behandla andra människor hur som helst...

Ni tror att ni kan avstyra den här kampen med att bara låtsas som om jag inte finns...

Men en sak ska jag lära er att låtsas vara osynlig det har jag varit under de gånger det har varit kaotiskt i mitt liv och jag VET att det inte fungerar, för att det ska fungera så måste den människan inte finnas mer...

Det har jag förstått, tror ni inte att jag har prövat att avleda min egen skäl många gånger för snart ett år sedan då kampen började...

Men det finns någon där uppe som inte vill att jag ska komma dit än eller så är det helt enkelt att inte de vill ha mig heller...

Men vad ni än tror eller säger så har jag gjort allt det här för äkta kärleks skull och jag undrar vad ni anser vad kärlek är...

Igår morse, kom min dotter upp för källartrappen, hon har sitt rum i källaren men sover på övervåningen i en våningssäng...

Men eftersom pojkvännen kom i fredags så vill de sova i hennes rum och de tog ner en madrass och allt som behövs...

Allt var bra ända tills i igår morse...

Men igår så kom hon och såg alldeles förstörd ut och grät hysteriskt, hon sa nått om myror och jag hastade bara förbi för att jag pratade i tele och jag sa lite om att det är ibland hemskt att drömma...

Men hon lugnade inte ner sig så till slut avslutade jag samtalet och pratade riktigt med henne medans jag gick till källaren för att hänga tvätt...

Där stod en förskräckt pojkvän och då gick det upp ett ljus i min virrpanna vad min dotter sagt...

När hon vaknade så det första hon såg var en massa svartmyror som kröp på sin pojkvän, hon hade viftat till han och det var myror på golvet och madrassen...

När jag kom in till hennes rum så ser jag hundratals med

svartmyror NU!!!

vi har haft problem med svartmyror under våren och sommaren men inte vid den här tiden, troligen så har det funnits något ägg och det har kläckts under madrassen där det legat, har väl blivit varmt och gott där och så plusgrader igår...

Jag trodde vi fått bort dom men ack så vi bedrog oss, det har aldrig funnits i hennes rum förut och hon har sovit där med så vad tusan är det nu då...

man vill ju inte direkt ha något gift mor myrorna i hennes rum så nu blir det krig mellan mig och myrorna...

men jag ska säga att jag kunde inte låta bli att skratta, jag kan bara tänka mig deras miner, men jag skulle bli lika hysterisk själv...

Jag vill även gratta hella för att hon har fått ett jobb

Här är till dig Hella...