Idag är en dag då jag känner mig fruktansvärt ensam, inte ensam från vänner, familj men ensamheten inombords...

Idag har jag en sådan där känsla att ingen tycker om mig, jag känner mig äcklig, besudlad och övergiven...

Man kanske inte tror att man kan låta kärlek till andra människor försvinna, jag blev bortvald och jag valde bort...

Men vi valde bort av olika skäl...

För att jag inte kunde glömma och förlåta, för att jag ville inte glömma och förlåta...

Jag gjorde det av kärlek, kärlek till mina barn och även till er andra som inte vet att det har hänt något som man inte kan förlåta en människa för...

Jag bryr mig inte om mig egentligen, men det finns människor som inte är värdig längre att använda släktskapet till vackra ord...

Att vi människor är så rädda för sanningen att vi väljer bort, barn, barnbarn, kusiner, morföräldrar, ja alla, så helt plötsligt så är man en liten liten skara kvar...

Vi som får kämpa för rätten, rätten att leva ett notmalt liv...

Det finns människor som har skadat andra och det känner inte ens skam, de som skyddar dessa människor känner ingen skam...

För många år sedan så var vi många som hade viljan att ta upp kampen men vi kunde inte, vi visade hänsyn till en människa som var allvarligt sjuk och den dagen han var borta kunde vi ta upp kampen igen...

Vad som hände, ja, jag blev ensam om att ta upp denna kamp, jag är inte perfekt, jag säger som jag gjort förut, jag är den som är allra minst perfekt i den här världen...

Jag har aldrig sagt att jag är bättre än någon annan av dessa människor jag talar om...

Jag har aldrig haft den makten att låtsas som om man inte fanns, det som är så konstigt att det som hänt har gjort att ni har glömt allt jag har gjort för er...

Jag har ljugit i så många år för er skull, varit tyst, ni vet vad som skulle ha hänt om jag har talat tidigare...

Jag har (hade) en syster som fyller år nu i April men vad kan jag göra åt det, hon fyller 20 och jag törs inte ens att gratulera henne...

Vad är äkta kärlek, är det inte till en son, dotter, sambo, föräldrar, syskon, mor och farföräldrar...

Jo jag älskar mina barn och det är därför jag vet att jag har valt rätt väg, en väg som ska visa att man inte kan behandla andra människor hur som helst...

Ni tror att ni kan avstyra den här kampen med att bara låtsas som om jag inte finns...

Men en sak ska jag lära er att låtsas vara osynlig det har jag varit under de gånger det har varit kaotiskt i mitt liv och jag VET att det inte fungerar, för att det ska fungera så måste den människan inte finnas mer...

Det har jag förstått, tror ni inte att jag har prövat att avleda min egen skäl många gånger för snart ett år sedan då kampen började...

Men det finns någon där uppe som inte vill att jag ska komma dit än eller så är det helt enkelt att inte de vill ha mig heller...

Men vad ni än tror eller säger så har jag gjort allt det här för äkta kärleks skull och jag undrar vad ni anser vad kärlek är...

 

Helena

5 mars 2009 06:55

Bra att du forsätter din kamp även om det är tungt. Jag kan inte säga att jag vet vad du går igenom för det gör jag inte. Men jag kan förstå det där med den oskrivna regeln om att man på något vis ska hålla "den elake" om ryggen för att det är inom familjen/släkten. Lättare att sopa undan offret istället för att stå för sanningen och tvingas sätta någon eller några till svars. Men det förvärrar bara i längden, så stå på dig!!!
Är du ärlig och öppen mot dina barn så vet du i alla fall att du har dom kvar i vått och torrt. Och så vet de att du föredrar sanningarna.
/Helena

http://www.marihelena.net

 

helen

5 mars 2009 08:14

Det värsta man kan göra sig själv är nog att låta sig själv bli osynlig.
Kramar om dig

http://gussilago

 

kristina

5 mars 2009 12:17

En sån berörande dikt! Otroligt vacker! Att va ensam inombords är hemskt. Det kan även jag bli ibland, trots att jag inte gått igenom nåt av det du gjort. Det är som en tom känsla och man är ledsen. Tänker på dig och skickar styrka och glädje till dig i massor! känner du hur det formligen regnar ner över dig nu? Jag lovar, det är massor som jag skickar, så du borde känna det! Kolla min "dagens sol" från i går, som också blir dagens sol i dag, eftersom det strulade med bloggen i går. En oerhört stark kvinna tilldelas solen. Man blir enormt berörd av hennes blogg. jag bara gråter och blir så arg av maktlöshet!kramar

http://www.metrobloggen.se/mammakb

 

Häxstickande mamman i Jämtland

5 mars 2009 13:31

Krisitna, jag har provat att komma in på din blogg sedan igår och jag kan inte ta mig...
Kram

 

Hontass

5 mars 2009 14:40

Du ska veta att dina kommentarer värmer stort. Du får skriva hur mycket du vill, jag blir lika glad för det.

Det här med läkaren du skrev, det är ju helt sinnessjukt. Helskt ledsen för att du ska ha blivit tvungen att möta så många idioter i ditt liv. Du är stark kvinna :-)

KRAM

http://www.hontass.blogg.se

 

Anna

5 mars 2009 16:31

Hej söta vännen!

Har varit ganska nere några dagar... Har därför inte orkat skriva, men jag har varit inne här och "hälsat på" hos dig ändå =)

Ja, det är verkligen svårt att hitta ljusglimtar när man känner att man inte har någon man kan lita på och - som du skrev hos mig - "som tycker om en för den man är" =( Jag tycker ju så mycket om dig också(!) - för den DU ÄR!!! - Och det värmer sååå när du skriver "Lilla vackra Anna"! (I min presentation står min mailadress om du känner att du skulle vilja "prata" med mig utanför bloggarna.)

Jag tycker du är så otroligt stark som går igenom allt detta för dina barns skull - och givetvis för din egen skull! Jag önskar jag kunde hjälpa dig i din kamp min vän!!!

Tusen kramar till dig min vän!!! *kraaaaaamar om*

/Anna

http://www.dandelionchild.bloggagratis.se

 

Danne

6 mars 2009 15:05

Blir alltid lika glad av att se den lilla blåa förvirrade fisken.

Ha det fint i livet.
/Danne

http://www.metrobloggen.se/Danne67

 

Anna

7 mars 2009 09:35

Hej vännen!

Tack för dina hälsningar igår!
När jag väl somnade sov jag som en stock =) Men jag är inne i en period när jag har svårt att somna, och när jag väl somnat drömmer jag mycket förvirrade drömmar... Så i stället för att gå och lägga mig och riskera alla jobbiga tankar som kommer när jag ska försöka sova så stannar jag uppe halva nätterna =/ tills jag blir så trött så att jag somnar innan huvudet landat på kudden; Jag har ju insomningstabletter - men jag blir som en zombie dagen efter jag tagit dem, så jag försöker att sova utan dem...
Hur är det med dig??? Du skrev att det börjar bli oroligt igen? Jag hoppas såå att det inte blir sämre!

Jag skickar ett helt fång med styrkekramar till dig min vän - och hoppas att du får en riktigt skön helg!
Kraaaaamar från Anna

http://www.dandelionchild.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...