Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Alla inlägg under februari 2009

Av Häxmamman med - 24 februari 2009 12:12

Min dotter knäppte kort på mig när jag stod och pratade i mobilen med min äldsta dotter...

Köpte mig en ny jacka i fredags och fick tag i en som har den färgen som jag tycker väldigt mycket om.

Konstigt, egentligen vill jag ju vara så osynlig som möjligt är jag är ute där folk kan se mig och så går jag å köper en jacka i denna färg *Ler*

Dagen bjuder på plusgrader och det var härligt att vara ute.


Jag har haft migrän hela helgen så jag har varit väldigt däven, så tog den nya tag i lördagskväll 2ggr på 4 dagar å jag har funderat vad det kan bero på men det är nog bara som det ska vara.



Sonen hade fått med sig ett recept hem från fritids på semlebullar och då är det klart att han får baka.

Han räknade ut allt och bakade ihop hela degen själv.

Han har lärt sig att läsa nu och är jätteduktig, lite svårt att läsa för mig när jag ska läsa kvällsaga för då sitter han och läser också.



Jag pratade i ett tidigare inlägg om mina misslyckade tossor men nu när jag har fått titta på dom igen så är det faktiskt inte så tokigt.

Det kommer lite mönster på dom någon dag.



Jag har ett stort projekt den här gången och inget mönster så jag vet inte hur det kommer att sluta.

Nu är det huvudet som räknas igen, kanske det är därför jag får migrän hela tiden, jag kanske ska försöka att hålla mig till mönster som redan finns istället för att använda det lilla jag har *Ler*



Snart kommer sonen hem och då ska han ordna till semlorna innan alla kommer hem så det ska bli överaskning...


Ikväll har kyrkan semlefest och vi brukar åka dit varje år eftersom alla 3 barnen går där.

L går på Kryptan (som en ungdomsgård)

J går på Juniorerna

A går på miniorerna


Och alla har gått på kyrkis sedan de föddes...

Det kanske därför sonen är så fascinerad av Gud och vill läsa barnbibieln...


Ha det gott/ram

ANNONS
Av Häxmamman med - 24 februari 2009 07:54

 


När jag var 11 år och vi hade bott i ett hus strax utanför Härnösand, det tillhör väl i princip staden.

Min hona hade en det i sin mage som föddes strax efter att vi flyttat till det lilla samhället Kälarne...


P flyttade först för han började att jobba innan men det var inget vi förundrades över eftersom  P vad jag kan komma ihåg jobbade mestadels borta.

Honana kom med en glädjande nyhet, det fanns en tjej som var lika gammal som jag, hon ville ha en skrivkompis och hon bodde i Kälarne...


Vi började att brevväxla och jag var till P:s lägenhet och träffade min brevkompis, det blev min första bästis.


När jag kom till skolan så redan första dagen så började de att kalla mig Grodan, Glasögonorm, spädbarn mm...

Både tjejer och killar retades men jag kunde hantera det med att stänga av mig.


Som alla, blev jag kär i en kille, det var en av skolans populäraste kille, den populäraste tjejen i skolan fick mig att anförtro till henne och då började det att verkligen driva med mig.

Jag förstod ju det men ändå lät jag det hållas för jag tyckte om den hä killen, de låtsades gjorde hemliga möten, endera kom han inte eller så var han så sliskigt trevlig och låtsades vara kärleksfull.


Jag mådde så dåligt av det men jag stängde av mig, visade ingen sorg, ledsamhet och låtsades hemma att allt var bra...


Ju högre upp i klassen vi kom ju mer illa gjorde de mig och ju mer utmärkte jag mig för rop på hjälp...

Nu handlade det inte bara om ord, det blev slag, krokben, sönderrivna böcker, ritande i böcker, gömda böcker.


Jag försökte att se till att jag kom sist in i klassrummen för att undvika att de skulle slå mig när de gick förbi...

Ofta hände det att när någon av killarna gick förbi så tog de sina böcker och slog allt vad de kunde i mitt huvud, det gjorde ont i nacken, det blixtrade framför ögonen och smällen kunde vara så hård så det smakade blod i munnen...


Men jag knep ihop munnen hur ont det än gjorde, tänk vad man kan ha nytta av att stänga av alla känslor och smärta...


De som inte vet, så lärde jag mig redan det som liten, de som har PTS kan det fenomenet.


Jag trodde att om jag var tyst och inte sa något så skulle de till slut ledsna men det blev aldrig så...


Till slut så tog jag upp det med honan och P, vad jag minns och kan nog få det bekräftat så sa min hona när vi skulle prata med rektorn

-Vad har du nu hittat på?


Inget blev bättre så de blev hemkallad till oss både föräldrar och barn, jag minns precis hur det såg ut och vart O (ett av barnen) satt och låtsades vara så ledsen...

Det blev ganska lugnt efter detta en stund.


En del tjejer var inte bättre, jag minns när vi skulle fota oss i 8:an och jag hade sminkat mig och hade varit hos frissan.


Då kommer 3 tjejer i 9:an när jag stod inne på tjejtoaletten och de hade snö med sig och mulade mig i ansiktet och sminket rann ut.


En av tjejerna sa att det var på skoj och helt plötsligt utbrister hon

-Oj, visst ja, det var idag vi skulle ta skolfoto...


De gick och jag försökte hålla tillbaka tårarna och lyckades, sminkade om mig.

Nu är dessa kort borta, jag har ingen aning vart de har tagit vägen men jag minns att P hade en på sin vägg så kanske han har ett och det är en förstoring, där ser man att jag är rödögd för att jag håller tillbaka mina tårar.


Varje dag blev en plåga och jag funderade ofta på suicid.


Mitt liv var inget värd, vuxna människor utförde övergrepp av olika slag, P drack mycket alkohol och så blev mobbingen för mycket.

Jag var alltid rädd för mitt liv, det var många ggr som en del hotade en till tystnad och ens liv.


Jag bad varje kväll att få dö i sömnen.


Läs denna hemsida och läs hur långt en mobbing kan gå Felicia


Ha en bra dag/Kram


ANNONS
Av Häxmamman med - 23 februari 2009 18:51

 

 

Det är något jag faktiskt har ofta funderat på VARFÖR var de flest kompisar killar, inte idgade jag sexuellt umgänge med dom bara för att vi umgicks fast många trodde det och det fick man nog höra...


Jag hade skoj med mina killkompisar, nu var många av dom inte så lugna så jag var med om ganska många saker som man kanske kallade eller skulle kalla oss idag HULLIGANER...


Men, de var de ända kompisar jag hade i princip, riktiga kompisar, de som inte fans med i det gäng som mobbade mig eller slog mig...

När jag var 14år så hade jag en killkompis som var 1 år äldre än mig, han kom inte ifrån det samhälle jag kom från, han var fosterbarn hos en släkting som tyckte väldigt mycket om han...


Vi var många som tyckte om han men det förstod han inte själv, jag ser han framför mig, smal, ett hvud längre än mig, lite fjun som skulle likna mustasch (vi tyckte det var coolt) fjunen var så gles och det var bara några svarta strån eftersom K var svart i huvudet själv, målbrottsröst och jag tyckte han alltid var snäll...


En kväll när jag hade lagt mig så knackade det på mitt fönster och jag hade mitt rum på övervåningen, men det var som om jag kände på mig att det var K.

Jag släppte in han och han undrade om jag kunde hjälpa han att hitta någonstanns där han kunde bo för han hade rymt.


Han fick sova hos mig under natten och dagen därpå som var helg gjorde vi inbrott i skolans källare och ordnade till så han kunde bo där och jag komma med mat, skolan låg bakom vårt hus så det var nära.


Polisen sökte han, hans släkting, mamma och poliser frågade mig om jag visste vart han var eftersom vi var kompisar men jag nekade i sten.


En kväll när jag kom ner i källaren så hade K hittat färg och målat om väggarna inne i rummet och jag tyckte det var häftigt förståss men det var målarfärglukten som avslöjade hans gömställe.

De tog hem han igen och han fick ett val, endera hålla sig lugn eller få flytta tillbaka där han kom från, har en aning om ett pojkhem.


1 vecka senare så så ställde han sig och eldade upp sin moped på skolgården och for till skogen och sköt sig.


15 år...


Det var en stor sorg för mig, en av mina bästa kompisar tog livet av sig, jag miste en vän genom självmord när jag var 14 år.


Jag har tänkt mycket på K genom åren, jag brukar gå till hans grav och lägga en liten blomma på hans gravsten...


Hade jag kunnat förhindrat detta?

Jag tror inte det, han hade redan bestämt sig och jag var bara barn, vad kunde jag veta.


Vi som umgicks med varandra i det här gänget mådde dåligt på något vis, som en av mina tjejkompisar hennes pappa tog livet av sig när vi gick i sjuan, en del av de andra hade alkoliserade föräldrar osv...


Jag har ett minne av K än idag, det är ett under att det hållit, ett vanligt kassettband där han spelade in samma låt på hela bandet.


Before the dawn

med

Judas Priest...


Tack K för ditt minne

Av Häxmamman med - 21 februari 2009 17:26

 

Visst kan man säga att vi är släkt med varandra??


det är väl sådana här bilder man gärna inte visar för andra, inte tar man fram det för att visa släkten eller lägger i fotoalbumet...

 


Av Häxmamman med - 20 februari 2009 20:58

Att jag är en tokig Häxmamma det har jag förstått länge och jag tänkte att jag skulle ta upp några exempel som LIKSOM  bara händer och jag är på plats...


Mina vänner, familjen har fått många gånger sig ett gott skratt, men jag kan tänka mig att det kan nog vara jobbigt för dom ibland för de skäms säkert över mig ganska ofta...


P.g.a mitt svammel, som det ofta blir så astår jag att ringa till myndigheter osv för det är ofta GALLAMATTIAS kommer utrullandes på min tunga eller jag kliver fel, snavar, river ner en halv butik mm...


* När det blev väldigt populärt med porslinsdockor för närmare 20 år sedan så var jag på en marknad i Lappland. Jag hamnade i en diskussion med den person som var med mig om det var äkta porslinsdockor i det där marknadståndet.


Jag stod fast vid att det var äkta men mitt sällskap sa att det var fejk, så jag tog stora säkra steg fram till ståndet, tog upp en docka...

OCH vad gör inte nötskalet jag...

Tar dockans huvud KNACKAR  den mot mina tänder och vänder mig om mot mina vänner och de fick se att det var äkta...


Förvånat ser jag en gubbe komma ilsket mot mig, han skriker åt mig att låta bli så jag inte förstör en...

Jag svarade helt kollugnt -Jag skulle bara kolla om den var äkta

Gubben ryter åt mig

-FÖR DET BEHÖVER DU VÄL INTE PRÖVA ATT KÄKA UPP DOCKAN!!!


Jag och mina vänner skämdes, jag tänkte aldrig på vad jag gjorde *Hihi*


* Det värsta jag vet är att tanka en bil, jag kan nog räkna på mina 2 händer hur ofta jag tankade men ibland så blev man ju tvungen...


Bråttomt iväg till jobbet, 3 mil ifrån, bodde i ett annat samhälle då, upp på macken och kliver ur...

*Ops* tanken på andra sidan bilen, SÅ jag kör runt till andra sidan, kliver ur och upptäcker att tanken fortfarande sitter på andra sidan...


Gör om proceduren ett flertal gånger...


JAG FATTADE INTE ATT JAG MÅSTE BACKA OCH BYTA SIDA PÅ BILEN...


Till slut kom mackägaren ut och frågade vad jag höll på med

-Taklocket hamnar aldrig på rätt sida svarade jag...

*Asgarv* från mackägaren och en suck och några ord om fruntimmer och bil...


Jag tog min bil och skamset for därfrån och GISSA vem som fick soppatorsk efter vägen...

IDAG så ringde jag banken, telebankens tjänst för att sätta n pengar till min äldsta dotter.

Jag brukar alltid skriva ett meddelande när jag sätter in pengar via internet, men nu skulle jag skynda mig att göra det medans jag var på affären och då blev det telebanken.


Handlar, hoppar in i bilen, sambon hade hämtat sonen på fritids...


I andra änden svara en karl och jag talar om vad jag vill...

SÅ frågar han om jag vill lämna ett meddelande, jag blev så ställd så jag tystnade och han frågade igen...


Jag täkte så det knakade, jag brukar skriva JAG ÄLSKAR DIG!


Men jag tänkte det kan jag ju inte säga det låter ju knäppt som om det vore till han och vad skulle sambon säga om han hörde att jag sa det i tele till en okänd man...


Då UTBRISTER jag


-PUSS OCH KRAM


*Tystnad*


PUSS OCH KRAM sa jag igen

-Det lär du inte ha hört många gånger säger jag...


-Jo då säger han, av min flickvän...


Det lät som om jag självsäkert menade till han, den stackaren behövde lite uppmuntran...

Min sambo satt bredvid och skrattade...

Nu för tiden när jag har börjat med insomingstablett så säger min sambo att jag snarkar något kopiöst och jag säger att det är bara han som snarkar...


Han spelade in mig härom natten och jäsiken vad jag kan *Haha*

Jag skrattade igår när han spelade upp det, det kommer på bloggen bara jag kan ordna till det *Hihi*

Nu ska jag gå och lägga mig, har migrän och tagit medicin för det så jag mår illa och är sååå trött...


God natt och sov så sött...

Av Häxmamman med - 20 februari 2009 20:43

En till utmaing från URMODERN



Denna utmaning handlar om Mat.Man ser om dom 5 rätterna man själv INTE tycker om
är ätbara för 5 andra.

Detta är mina 5 maträtter som jag klarar mej utan.

1. Fiskbullar
Levrgryta
3.Fiskpinnar
4.Havregrynsgröt
5.Välling av alla dess slag

Urk, detta skulle jag inte ens äta för 1 miljon!!!!!!

Nu skickar jag denna utmaning vidare till dessa 5 bloggare:

Cattha

Charlottas

Loppido

Gussilago

Aforia


Jag är förväntansfull att få se vad ni inte tycker om *Ler*


Eftersom jag lagt in så lite bilder på sistonde så ska jag komma med en nu men det är inget stickat för jag har ett stort projekt på gång som jag inte vill avslöja, blir det bra så är det ett nytt mönster på gång.


Men till bilden igen, jag poppade popcorn till mina barn härom kvällen och så här ser det ut hemma hos oss när jag poppar...

Av Häxmamman med - 20 februari 2009 19:50

 


Har får två utmaningar från URMODERN


Första utmaningen är denna:

1: leta reda på din bästa bild
2:Publisera den och berätta om bilden
3:Skicka utmaningen vidare till så många du vill
4:Lämna en komentar till dom du utmanar


Hm, jag skäms Eva för att jag glömt bort dessa utmaningar men nu kommer den i alla fall...

Bilden föreställer min äldsta son på Nyårsafton när vi är ute och skjuter raketer, då det började att brinna i mitt hår.

Det var kallt ute men min son lade sig på skotern som min äldsta dotters killkompis äger.

För det märks att vi hade skoj *Ler*


2:a Utmaningen
REGLER:
Bloggaren skriver ner svar på 10 frågor om  det egna jaget,vem man är
De som blir utmanade skriver ett eget blogginlägg med sina svar
I slutet av inlägget utmanar du tre personer som du länkar till

1: Säg tre ställen du brukar besöka på internet
   bloggare, ÖP,sticksidor
2: sjunger du hemma el i duschen
   ibland
3: kan du spela något instrument
 Flöjt,Piano
4: Hur mycke tid lägger du ner på bloggandet per dag ungefär
    beror alldeles på,det är olika från dag till dag så det kan jag inte svara på
5:Vilken "kändis" läser el har du läst mest av som bloggar
    Ingen
6:Någon känd person som du anser vara sympatisk o trevlig,en favorit

Nanne Grönvall
    7:Alla samlar på något,Vad samlar du på
   Garn
8:Du måste välja - är du Mes eller Tuffing

Musffing
   9:Humor är roligt,Nämn någon du gärna ser rl lyssnar på
   Ingen speciell

10:Nämn ett intresse du har som är lite annorlunda el Udda
     Kan inte

Jag Utmanar:

En snäll Poppe

Gussilago

Loppido

Fnix

Yllegarnet


Ska bli skojigt att få se er bild och era svar/Ha det gott

Av Häxmamman med - 19 februari 2009 20:49

 


Ska man kämpa så ska man, jag börjar fundera om det är meningen i att det här samtalet ska ske egentligen för det kommer aldrig till skott.


De på samtalsterapin har fått fnurr på tråden de har nog inte förstått det här, skriv hit och dit, dittan och dattan och vett attan...


Först så sa de att det skulle bli av i November tror jag, så någon vecka efter det så kommer de och säger till mig att JAG ska skicka en inbjudan till dom först och sedan dom.


Dubbelt arbete kan jag nu tycka, går till en affär i stan köper 4 fina kort, en till dem var, en till honan en till de.


Har bara adressen till honan och till en av de så jag skickar 3 kort till honan, väntar och så kom jul och nyår...


IDAG då kommer det fram att jag MÅSTE ha adressen till de andra 2 som jag skickat till honan, VADÅ???


Jag har strävat nu i snart 1 år för att inte ha kontakt med dom mer än inför ett samtal.


Är de rädda för honan de med eller?


Jag orkar snart inte med den här väntan det får snart vara, jag mår så illa ikväll, magsjuka eller dagens 1½ timmes pass på traumaenheten vet jag.


Men egentligen så funderar jag på om jag har nått att må dåligt av, det jag och mina barn varit med om är tycker jag idag lindrgit i jämfört med vad Sabina går igenom.


Hon har en dödlig sjukdom.


Men jag kan leva med det jag har, eller kan man det.


Jag vet inte hur man ska tänka, det går runt i hjärnan det är ju så man skäms över sig själv när man läser om Sabina.


Men ska man det, var och ens sorg är en egens sorg eller hur ska man säga, men man kan ha medkänsla för andra...


Hjälp mig, hur ska man tänka, är mitt bara en fjärt i rymden, det känns så ikväll.


Jag vill bara gråta, krypa in i ett hörn och gråta i förtvivlan för alla som inte får må bra.


Jag vill inget ikväll, bara vara luft.

Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Följ bloggen

Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Blogkeen
Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Bloglovin'

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7 8
9 10
11
12
13
14 15
16
17 18 19 20 21
22
23 24 25 26 27
28
<<< Februari 2009 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se