Det är något jag faktiskt har ofta funderat på VARFÖR var de flest kompisar killar, inte idgade jag sexuellt umgänge med dom bara för att vi umgicks fast många trodde det och det fick man nog höra...

Jag hade skoj med mina killkompisar, nu var många av dom inte så lugna så jag var med om ganska många saker som man kanske kallade eller skulle kalla oss idag HULLIGANER...

Men, de var de ända kompisar jag hade i princip, riktiga kompisar, de som inte fans med i det gäng som mobbade mig eller slog mig...

När jag var 14år så hade jag en killkompis som var 1 år äldre än mig, han kom inte ifrån det samhälle jag kom från, han var fosterbarn hos en släkting som tyckte väldigt mycket om han...

Vi var många som tyckte om han men det förstod han inte själv, jag ser han framför mig, smal, ett hvud längre än mig, lite fjun som skulle likna mustasch (vi tyckte det var coolt) fjunen var så gles och det var bara några svarta strån eftersom K var svart i huvudet själv, målbrottsröst och jag tyckte han alltid var snäll...

En kväll när jag hade lagt mig så knackade det på mitt fönster och jag hade mitt rum på övervåningen, men det var som om jag kände på mig att det var K.

Jag släppte in han och han undrade om jag kunde hjälpa han att hitta någonstanns där han kunde bo för han hade rymt.

Han fick sova hos mig under natten och dagen därpå som var helg gjorde vi inbrott i skolans källare och ordnade till så han kunde bo där och jag komma med mat, skolan låg bakom vårt hus så det var nära.

Polisen sökte han, hans släkting, mamma och poliser frågade mig om jag visste vart han var eftersom vi var kompisar men jag nekade i sten.

En kväll när jag kom ner i källaren så hade K hittat färg och målat om väggarna inne i rummet och jag tyckte det var häftigt förståss men det var målarfärglukten som avslöjade hans gömställe.

De tog hem han igen och han fick ett val, endera hålla sig lugn eller få flytta tillbaka där han kom från, har en aning om ett pojkhem.

1 vecka senare så så ställde han sig och eldade upp sin moped på skolgården och for till skogen och sköt sig.

15 år...

Det var en stor sorg för mig, en av mina bästa kompisar tog livet av sig, jag miste en vän genom självmord när jag var 14 år.

Jag har tänkt mycket på K genom åren, jag brukar gå till hans grav och lägga en liten blomma på hans gravsten...

Hade jag kunnat förhindrat detta?

Jag tror inte det, han hade redan bestämt sig och jag var bara barn, vad kunde jag veta.

Vi som umgicks med varandra i det här gänget mådde dåligt på något vis, som en av mina tjejkompisar hennes pappa tog livet av sig när vi gick i sjuan, en del av de andra hade alkoliserade föräldrar osv...

Jag har ett minne av K än idag, det är ett under att det hållit, ett vanligt kassettband där han spelade in samma låt på hela bandet.

Before the dawn

med

Judas Priest...

Tack K för ditt minne

 

pc

23 februari 2009 21:22

K!!!!

Hans efterföljare finns runt om oss idag, det svåra är att se dem, att finna dem itid. att ge dem vårt hjärta att ge dem vår dörr, att visa på vägar som leder fram och inte bort.

Tänk om vi bara visste, tänk om vi kunde se, om vi kunde förstå alla de vi möter alla de vi ser. Så många som passerar som försvinner bort, sådana vi aldrig ser igen.

Det fanns säkerligen inget mer du kunde göra, snarare var det så att det du gjorde höll honom kvar, fick honom att stanna ännu ett tag.

Vi kan önska, vi kan hoppas, men det är slutligen var och en som avgör vad den gör med just sitt liv. Oavsett sin bakgrund och oavsett sina skäl.

http://enbart.blogg.se

 

Lena

23 februari 2009 21:56

Go kväll i stugan,
Ja mycket hittade man på i ungdomen och mycket var man med om. Jag hade en kompis som fick träsprit av sin alkoliserade pappa och dog. Pappan klarade sig men blev blind.
Själv trivdes jag också bäst med killar för det var raka puckar och inget skitsnack bakom ryggen.
K har verkligen tur som har dig som kompis som än idag kommer ihåg honom och ger honom en blomma då och då. Det är vänskap det.
Kramis Lena

http://aforia.blogspot.com

 

helen

23 februari 2009 22:22

Tack för att du delade med dig.
Massa kramar

http://gussilago

 

Charlotte

24 februari 2009 07:00

Å vad sorgligt och hemskt. Du hade nog inte kunnat förhindra det som hände, han var nog en trasig själv inom sig. Tänk i stället att du fick förmånen att vara hans bästa vän även om det bara blev för en kort tid. Att han valde denna väg var inte ditt fel. Men visst kan man önska att det hade gått att förhindra men du var bara 14 år då. När jag var i samma ålder som du var då så var det en pojke som hängde sig där jag bodde. Jag umgicks inte med honom, han var en udda själ, vet inte om han hade så många vänner egentligen. En dag fick vi höra att han dött genom olyckshändelse för att han hade lekt hängning i deras lägenhet, de hade en etagevåning och han hade hängt sig i trappen. Att det var en olyckshändelse trodde ingen på. Ingen leker väl sådant ensam jag kan inte tro det. Han var 14 år då. Det otäcka med detta är att jag i hela mitt liv har sett trappen och pojken framför mig, trots att jag aldrig var där. Familjen flyttade efter detta, den del av dem som var kvar.

http://charlottas.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...