Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Alla inlägg under februari 2009

Av Häxmamman med - 27 februari 2009 19:20

Dagen goa sol fick jag idag av kristina, en go och glad f.d Jämtlänning 

En mammas tankar & funderingar

kika in på en go och fin blogg...


Tack snälla du för dagen sol

Av Häxmamman med - 27 februari 2009 14:48

 


Vaknade kl halv sex i morse, idag är en sådan dag då jag känner att jag vill ge upp då det gäller min medicinsug...


Har haft migrän i flera dagar, det kommer med ett zick-zack mönster för ögonen så kommer den huvudvärken.

En Anervan som enligt läkare man inte skriver ut idag, varför inte det?

Doktorn sa idag prova det och det, men vad tror dom, jag har har haft migrän sedan jag var 11 år, jag har nog prövat det som går, till och med naturmedicin, homeopat, akupunktur, hypnos och alla dess mediciner...


Anervan har varit den mesta hjälpta men då är biverkningar yrsel och illamående, huvudvärken ger också illamående...


Men så tänker jag, Treo Comp var hjälplig men gav inte den biverkningen som Anervan gör...

Men så får jag ingen för jag var beroende av det och ni ska veta att så tusan jag längtar efter det nu, jag vill ha, vill ha!!!

I morse drog jag sonen till bussen med

Snowracer och jag skulle skoja till det


Ops! Han tippade...

När han drog upp den så tippade mamma...

Slog sin stora rumpa, men ett gott skratt

från oss alla blev det...

Storrumapn blev full i snö *Hihi* Ompa Rompa!!!

Sonen ser fundersam ut...

Dottern tycker bussen tar lång tid...


Av Häxmamman med - 27 februari 2009 14:21


Sabina är en tjej som kämpar för en dödlig sjukdom,

hon har hudcancer malignt melanom.

Hon har två söta tjejer & en sambo och det sprudlar av livsglädje i Sabinas kamp.


Man kan både skratt och gråta när man följer med i hennes blogg, det är starkt av henne, familjen att kunna dela med

sig till oss andra om sin kamp


Klicka på bilden så kommer du till

Sabina


Av Häxmamman med - 27 februari 2009 12:09

 


Vill du bli road inför fredagen och få ett gott skratt så kika in hos

TJOLAHOPP SOFFPROPP

Av Häxmamman med - 27 februari 2009 08:16

I onsdags så var det en dag som blev kaotisk och sent så jag blev alldeles förvirrad, men en del dagar är så och det är väl tur att alla dagar inte är lika så det händer nått menar jag...


Barnen hade friluftsdag, men Albin fick stanna hemma för han hade varit vaken sedan halv fem så jag tänkte han orkar aldrig med skridskoåkning och sedan miniorerna...


Så jag bestämde att vi tar bussen ner till miniorerna kl1...


dagen började med överkokad choklad och det är så ROLIGT att torka upp, det sitter ju som, ja jag vet inte vad...


Lyckades i alla fall att packa dotterns ryggsäck och sonen och jag satt oss för att mysa en stund...


Vi for ner till miniorerna, jag hann på affären och kom tillbaka till församlingsgården då min mobil ringer, dotterns fröken ringer och säger att hon är på sjukstugan med två andra lärare för dottern hade krockat ihop med en kompis i slalombacken...


Inger från miniorerna skjutsade mig upp till sjukstugan där dottern ligger på britsen med full mundering...


Skickas till stans akut för eventuellt brott *Ledsen*


Där var det massor med folk som brutit hit och dit i backarna nu veckorna under sportlovet, ändå har inte vårt börjat än *Puh*

 

Men väntan var lång, vi var inne vid 4 och det hade hänt vid halv 2 tiden, vi fick ett rum och vänta, dottern fick smärtstillande...

Dottern och jag var oroliga att om det var ett benbrott så är hela sportlovet förstört för hon ska fara till Gräftåvallen på söndag med kompisar och ÅKA slalom förstås...

Vill visa NINA att min goa söta BARBASKÖN hänger med, dottern fick låna den som en turgubbe och den förde tröst med sig...


En slut mamma, men jag hade stickväskan med mig, en bok och så BARBASKÖN förstås...


Vi fick efter ett röntgenundersökning att det var inget brott men att hon skadat ledbandet och har ingen känsel nere i foten...


Det måste kollas upp om känseln för det är en gåta, men det kunde vara nerver som kommit i kläm för svullnad, får se på återbesöket efter sportlovet...


Natten blev lång, var hemm strax efter 12, tog min insomningstablett men kunde inte slå mig till ro så jag har sådana minnessekvenser att jag helt plötsligt var i köket, i soffan med täcke mm...


Jag blir utslagen av mina sovtabletter och får minnesluckor, men när jag är orolig i kroppen då blir det ett sådant här svassande på nätterna...


Somnade kl sex igårkväll och vaknade halv sex i morse, det ni *Ler*


Av Häxmamman med - 26 februari 2009 15:24

 

Vill först säga, KLART ATT JAG VILL HA KVAR SLÖJDEN, det är viktigt att vi har den för att våra barn ska kunna arbeta med huvudet när det gäller fantasi och den kreativa biten...


MEN, ska jag vara helt ärlig så har jag då ALDRIG upplevt något positivt med just slöjd varken för mig själv och mina barn...


Jag minns mina slöjdlektioner med en lång kö att vänta på att få stryka eller få hjälp av fröken...


När det ofta blev ens tur om man nu hade den turen så att hamna så långt fram så var lektionerna slut, fast vi hade dubbeltimme...


Vår syslöjdslärarinna hon var en sådan som inte tillät oss att ta initiativ själva fast vi visste hur vi skulle göra, det hände många gånger man aldrig hann klart sina projekt eller så gick termin på termin innan man blev klar...


Detta gjorde att många av oss tappade intresset och ställde oss inte i kön utan satt vid våra bänkar och hörde på när fröken sa att vi skulle arbeta...


det enda jag tyckte jag jobbade med det var att stå för att bli längre *Hmpf*


Jag lärde mig alltså inget på mina slöjdlektioner, men träslöjden var bättre, han som hade det lät oss ta initiativ själva utom för med maskinerna, men visste jag att jag skulle sandpappra då kunde jag göra det utan att han gatt att titta ingående...


Med min usla syslöjdsgång och det jag lärde mig på de timmarna och åren skulle jag försöka sy ett par byxor åt min första son...


Jag hade precis fyllt 20 och var väldigt glad för att jag hade fått tag i ett fint tyg...


Men men, det blev inga byxor, jag visste inte och förstod inte på mig mönstret hur jag skulle sätta ihop dom så det blev alldeles GALET och sedan dess har jag ALDRIG mer sytt...


Jag lärde mig att sticka via en brevkurs "STICKA LÄTT" så inte ens det lärde jag mig på slöjden...


Min dotter är inte nöjd med sina syslöjdslektioner, för det första så är det hemskt att inte ens lärare kan ett stickmönster, min dotter kan sticka och har stickat fina tossor som hon tovar till småbarn...


När de nu skulle välja vad de ville göra på slöjden så då var det enda de fick sticka en halsduk, min dotter tog hem och visade...


Ett förfärligt hemskt garn och kan man så kan de väl dela ut ett arbete som ger något inte bara kasta till dom stickor nr 10 och ett hemskt garn som inte ens kanske räcker till en halsduk...


Då ville min dotter sticka en bebiströja, hon fick garn och ett mönster, min dotter tog åter med sig arbetet hem för att hon kunde inte förstå sin fröken för hon sa inte alls som det stod i mönstret...


sticka i rätstickning, sticka i rätstickning det  är nog det ända hon kan eftersom hon säger till min dotter att sticka den i rätstickning fast det stod inte så i mönstret...


Min dotter fortsatte att fråga sin fröken hur hon skulle göra vid avmaskningen vid armarna och det blev blaj av alltihop så det blev ett halvt bakstycke stickt i RÄTSTICKNING.


Jag skickade en dag med min dotter garn, mönster och stickor till de tossor hon stickar...


Men, ACK jag klev på en öm tå, det gick inte för sig hon fick ta hem arbetet igen...


Jag skulle kunna vara syslöjdslärare jag med om fast jag bara kan sticka, hon kan ju tydligen bara sy denna lärare...


Så något positivt med syslöjden har jag icke men jag anser att den ska finnas kvar...


Gå in hit och rösta om du vill eller inte vill ha kvar slöjden

Av Häxmamman med - 25 februari 2009 11:25

Då jag var liten så fanns det en tant och farbror, jag tror farbrodern var släkt med honans pappa på något vis...


Jag sa Farbror E och Tant M, de fick heta så än idag när jag tänker eller pratar om de så säger jag så...


De hyrde en lägenhet av min honas pappa och jag minns att dit gick man ofta och fick en distans från det onda...


När de flyttade så fick jag möblera i en skrubb till mitt lilla krypin, där fanns en bärbar skivspelare som jag satt och spelade Barnen Hedenhös (enda skivan jag hade), skivspelaren var lika liten som en LP-skiva och hade grå botten med en mörkrött lock...

Jag samlade på lappar från almenackan och TantM sparade alltid åt mig och de hade jag i en ask där jag även förvarade mina klippdockor...

Tant M prenumenerade på Året Rund och Hemmets Veckotidning och det var klippdockor i dom, jag minns att jag hade Ingemar Stnmark, kungen osv...


Men när de gick bort så vet jag inte vart de tog vägen, tror nog att det blev slängt sorgligt nog...


Fast jag sitter här och minns att jag hade gott hos dom så fanns alltid rädslan för det onda, varför går ondskan rakt i mitt goda?


Om man blir glad för ett gott minne så minns man ändå det rädda barnet...

Ska snart fara med sonen på miniorerna, han fick vara hemma idag för han har varit vaken sedan 5 i morse och de skulle ha friluftsdag och det skulle han aldrig orka...


Trött jag med, har inte sovit mycket på sista tiden, hhjälps inte med medicinen...


Tror att det är för mycket oro i kroppen...



Av Häxmamman med - 24 februari 2009 12:45



SNART!


Är det 1 år sedan, ett år sedan som mitt liv blev ett totalt kaos, det jag aldrig kunde tro eller ana i mitt liv...


Jag själv har varit med om hemligheter i barndom som jag började att bearbeta för 2 år sedan, min terapi slutade med en anmälan till sociala, jag hade inget att säga till om det spelar ingen roll hur rädd jag var.

Jag var så rädd så att det kändes som om jag satt med ett gevär mot mitt huvud och precis när jag trycker av så ångrar jag mig.


Inte förrän den känslan försvann så godkände jag anmälan, jag visste att det skulle bli kaos för oss alla men inte på det sätt som det blev...


 Klart att de som blev anmälda blev skyddad, inget konstigt, förnekelse från andra inte heller konstigt...


Men jag blev dömd, jag dömer ingen som inte klara av att ta steget ut och göra upp så att man kan få en framtid...


Jag har gjort likadant själv i nästan 40 år så jag har inget att klandra någon för, det är svårt att ta det steget ut, och vi förstår inte själv för att kunna gå vidare måste man få en upprättelse, få veta.


FÖRLÅTA!



Vad menar man med det, Förlåt mig, Förlåt för det jag gjort, Förlåt jag ångrar mig...


Det är bara ord, om man åter igen och igen gör samma sak kan man då ångra sig och bli förlåten nu...



NEJ!



Inte förlåten men jag kan förstå att de också är offer, det är inte bara jag som är ett offer vi alla i den kullen är det, så jag har förståelse.



HATAR JAG!



Nä det finns inget hat heller men eliminera, ta bort er från mitt minne, det går faktiskt att sluta att älska någon, men jag är ingen som kan hata, jag tycker bara synd om er för jag tror att egentlgien så vill ni ha ett annat liv med lika mycket som jag...


För ett år sedan, på skärtorsdagen avslutade jag min terapi och mådde relativt bra och skulle gå enskilda samtal...


Men så en dag tog allting vändning...



Min äldsta dotter försökte på med suicid.


Min dotter ringde mig mitt i natten och var alldeles förstörd, hon grät och ville ha hjälp, jag satt med henne i telefon tills morgonen kom och hade då bokat biljett till tåget.

Jag tog hem henne till sjukhuset och där fick hon träffa mina kontakter på traumacentret.

De lade in henne och hon fick ligga inne en vecka som man får i ett annat län om man blir sjuk.

Jag tog sedan hem min dotter och gjorde mina val för att min familj ska överleva,

valet var inte svårt när de kom fram att min dotter har en hemlighet som kom fram och det är samma hemlighet som jag har.

Men när en sådan här hemlighet kommer fram och man försöker skydda sin egen familj så finns det de som går emot med taggarna vassa utåt och visar ingen förståelse alls.

Så kampen blev inte bara för att få min dotter och mig att överleva utan kampen blev även att kämpa emot den ondska som vände allt till att det känns som om det är vi som är brottslingar.

 

Min dotter for hem och en dag ringde hon mådde jättedåligt, hon svamlade om allt och hur mycket hon älskade oss.

Jag anade nästan vad som var på gång det kändes i maggropen, jag sa åt min dotter att jag ringer hyresvärden på en gång och sa att jag ringer upp så fort jag fått tag på han...


Tyvär så fick jag inte tag i han förrän vid fyra, ringer upp dig men det var bara mobilsvar, jag kände att det var fel, jag tänkte ringa polisen men tordes inte.

Jag ringde och ringde på din mobil, pratade in meddelande och väntade på svar, grannen kom hit och jag hjälpte henne att bära in loppissaker, så ringde tele och det var han du levde med då.


-P ligger på akuten, hon har prövat ta sitt liv!!


Jag skrek sedan minns jag inget mer, men jag hade sprungit iväg, skrikit Jävla B (den hon levde med, han var dominant så min dotter mådde inget bra), jag hade sparkat i snön och gråtit, skrikit och slängt mig bönande på vägen där min sambo hämtade mig...


Jag grät och grät, min tanke var så otroligt förvirrande, hur kunde mitt barn välja en sådan väg?


 

Min bästa vännina kom in och tröstade mig...


Några dagar senare kommer en av mina andra döttrar och mår jättedåligt och då kommer det fram att äve hon bär på samma hemlighet...


Mitt i allt blev jag väldigt handlingskrafit så jag hjälpte båda mina döttrar så det skulle bli så bra som möjligt, jag gjorde det ingen annan vuxen gjort för mig...


Så dör min bästa vännina bara så där!!

 

Jag orkade inget mer, jag bröt ihop, blev tom kunde ingenting, så det slutade med 5 månader på akutpsyk.


Känslan av oro är väl just att livet är så kort att allt kan hända, ser ni eller vet nått om barn som far illa...


HJÄLP DOM!!

Långt inlägg men det blir så när tankarna snurrar *Ler*


Repris på dessa filmer ger jag till min dotter...


Kram






Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2 3
4
5
6
7 8
9 10
11
12
13
14 15
16
17 18 19 20 21
22
23 24 25 26 27
28
<<< Februari 2009 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skapa flashcards