Det året då jag skulle fylla 11 så bodde vi i en stad som låg i Västernorrland, vi bodde i ett hus som låg nära en skola.

Jag har inte så mycket minnen men jag fick inte gå i den skolan, jag tror att det var då jag åkte till en byskola som låg många mil bort...

Jag hade väldigt svårt att få kompisar för jag fick ofta byta skola för mina föräldrar flyttade ofta fast inom samma kommun men det var olika skolor till olika samhällen, men varför denna byskola med att åka buss...

Jag hade 2 kompisar "Ragnhild" och "Sara", Ragnhild var enligt alla speciell, hon ville ingen annan vara med går inte på varför...

Det ska finnas ett foto på mig och Sara och där kan man se att jag hade bara 1 glas på mina glasögon och det var på det ögat som jag är blind på som det saknades glas...

Mitt minne säger mig att det var så länge, varför, det var en ytteliggare grej de kunde mobba mig för...

Jag minns att jag hade en fröken som hette Elisabeth, hon had idjelångt hår och en pojke som hette "Ola" och han var inget snäll, han spottade i min mössa en gång...

Mattanten i den här skolan såg till att fiskbullar är det värsta jag vet, jag var smal och tanig när jag var liten...

Så en dag så var det fiskbullar och jag var en sådan att man skulle smaka på allt och det man hade på tallriken det åt man upp...

När jag ätit färdigt tyckte mattanten att jag skulle ta en portion till och öste upp massor med äckliga fiskbullar och jag tordes inte annat att göra än att sätta mig igen...

Jag satt och trugade i mig medans hon satt och tittade på, jag åt och kväljdes, det ringde in och rasten var slut, fröken sökte upp mig och tyckte det var bra att jag åt så det var ingen fara jag kunde ta god tid på mig...

När målet till slut var uppäten så fick jag gå, jag satt på toaletten, grät och kräktes...

Fiskbullar kommer aldrig in i detta hus...

År -78, drog familjen iväg till Jämtland, ett litet samhälle som var rejält på den tiden, idag så finns det kanppt något kvar och jag är borta från dåliga minnen på detta samhälle...

Pappa flyttade först, vet inte hur länge men under tiden så fick jag en brevkompis därifrån så jag skrev och hälsade på hon innan resten av familjen hamnade där...

Jag tyckte aldrig om att flytta dit, det var aldrig bra och mobbingen var ett stort faktum i detta lilla samhälle...

Hur många gånger önskade man sig inte döden för att man orkade inte med mobbing, föräldrar som inte var som de skulle och andra vuxna som skadade mig...

Jag gåter när jag tänker på det här men jag har inte så mycket minnen jag kan berätta det mesta är dåliga minnen, men det är inte kontigt tycker de som tar hand om mig på terapin...

Det är vanligt fenomen att de onda minnena tränger igenom de goda, men sedan vad är gott och vad är ont...

Det fanns för det mesta en baktanke i deras goda gärningar, man visste aldrig, när, var eller hur...

Denna ständiga rädsla man gått med i 41 år och ändå har

man överlevt...

 

Skogshuldran Titti

24 januari 2009 18:32

Tack för dina vänliga och engagerade kommentarer i min blogg!
När du känner dig ensam, trött eller ledsen, så kila över en stund till mina marker.
Där skiner alltid solen! Jag lovar!

http://skogshuldran.bloggagratis.se

 

helen

24 januari 2009 20:22

Jag brukar tänka att det är mycket synd om såna här människor som t ex din mattant. Man undrar ju vad hon har/haft för liv om hon kan behandla ett barn på det viset. För att inte tala om alla dessa mobbare....hur mår dom egentligen.
Jag försöker vara empatisk och förlåtande även mot personer som gjort andra illa.....men vissa gånger går det bara inte.
Synden straffar sig ofta själv och på det ena eller andra sättet slår det tillbaka.
Kan inte vara lätt för en så elak person att ligga på sin dödsbädd och tänka tillbaka på allt ont den gjort utan chans att ställa tillrätta.
Du är stark och har så mycket att gå igenom inom dig. Men du kommer få det så bra till sist.
Kramar om dig

http://gussilago

 

molle

25 januari 2009 09:48

men det var inga trevliga minnen..

men tänk så att dom mådde nog inte såbra dom andra heller..
ingen som är dum mår bra.

kram

http://bobmarleys.wordpress.com

 

Hannele undrar

25 januari 2009 10:24

Skolan är en tuff värld, de flesta verkar ha det tufft, alla osäkra? Pyttelite lugnare på gymnasiet.. Kram

http://hannelesparadis.blogspot.com

 

Marita

25 januari 2009 15:04

Vilka fina mönster du hade fått. Lycka till med dom. Och lycka till själv, det är tur att det alltid kommer en ny dag!!

http://www.nogg.se/stickraggigt

 

Poppe

25 januari 2009 17:15

Det va ju en lättnad att det är en god cysta du har. Hoppas dem kan göra något åt den sen. Dess värre gällande min så. Gör dem inte något åt den. Förän den börja på att växa.

http://Poppe.blogg.se

 

Peter Olofsson

25 januari 2009 21:52

Hej! Stort tack för din fina och långa och samtidigt självutlämnande kommentar inne hos mig. Vad säger man, livet är verkligen hårt ibland och för många, hoppas vi hörs av mer via det här forumet, har också mailadress jernsaxen@live.se om det är något, ha en så bra kväll som det bara går, så hörs vi och ses mer i "cyberrymden" i framtiden mvh från Peter!

http://www.jernsaxen.blogspot.com

 

Linda

26 januari 2009 07:46

hej har något på min blogg till dej
kram Linda

http://ganangeln.bloggagratis.se

 

Lena

26 januari 2009 11:02

Hej!
Tassade in hos dig efter att ha läst din kommentar till Enbart Öde. Mycket ska man vara med om här i livet. Vad som är öde eller inte är en stor fråga och troligtvis finns det inget svar. Dock måste jag säga att trots det du har varit med om så är du en stor och stark människa eftersom du kan dela med dig av det du har varit med om. Samtidigt som att du nu börjar hela dig i själen. Jag önskar dig lycka till!
Kram

http://aforia.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...