Idag ska jag iväg till den stora staden, åker buss, ska först på Bup kl 10 för att träffa de killar som pratat med mina barn om deras upplevelser...

Kl 11 då ska jag själv till min kurator för att finna igen min del av den lyckliga barndomen...

Jag tycker det är konstigt men inte de, jag har nästan inga minnen från barndomen och framförallt inga lyckliga minnen...

Jag har fått reda på att det som jag upplevt fram till 21 år, forskare jämför det trauma jag upplevt med samma trauma som judarna fick i förintelselägren...

Det är kanske därför som jag har varit en så inbiten läsare och filmtittare både autentiska och icke om judarna...

Deras beskrivning både känslomässigt och deras sätt att hanterar det påminner mig om mig själv i mångt och mycket...

u får ni inte haka fast er på att jag jämför mig med judarna för det var självklart värre för dom än för mig, men ibland så undrar jag om inte andra sidan hade varit bättre än det helvete jag upplevt...

Men jag har familjen att tänka på, jag har så många som bryr sig, jag som trodde jag var ensam...

Jag hade kunnat gjort det här mycket tidigare...

Men fast jag har vänner, många av er bloggare har stöttat mig under den här tiden, familj så känner jag mig så otroligt ensam...

Men jag vet inte, det kan vara jag själv som väljer ensamheten för att jag är så rädd, rädd för att förlora det jag har och att de ska börja och svikta när det verkligen gäller...

Jag har talat om för min psykolog att jag vill vänta med samtalet efter jul för jag orkar inte efter det som hände med min dotter...

Jag känner att det bara blir för mycket, jag är rädd att hamna där igen och att jag inte klarar av att hålla mig själv uppe...

Jag märker att jag lever idag, jag älskar när det snöar, jag som annars hatar vintern, jag bakar, jag spelar spel med mina barn, jag leker med mina barn, jag gör läxförhör, jag flätar hår och det känns mycket lättare...

Det var suck och pust och stånk tidigare och allt var i en dimma för den där treo compen...

Ja, så är det idag...

Jag är redo åter igen att ta upp kampen mot det onda och få fram det goda...

I morgon är det Jamtli julmarknad och den är i 3 dagar, jag och urmodern ska träffas för första gången och dela bod...

Vi har hållit kontakt, hm, kommer inte ihåg nu hur länge men vi har även pratat i tele med varandra och vi värkar vara surrkusar båda två *Ler*

Min bärbara dator ska lämnas in också för den har i princip krånglat sedan jag fick den, och man ska passa på medans man har garantin kvar...

Jag tror att det är internet på den anra datorn är inte säker har aldrig tänkt på att fråga sambon...

Men skulle ni inte höra av mig på ett tag så vet ni vad det beror på...

Jag tror inte att jag ljuger om det har kommit 4 decimeter snö på inte fullt 2 dygn här, det är kanske bara 1 dygn också, mitt minne är inte så bra som ni kanske märkt *Hihi*

Jaha...

Nu får ni ha det så bra alla/Kram

Från jag som är jag och är som jag är...

 

helen

4 december 2008 07:46

Jag tror att du har några lyckliga stunder ändå. Kanske var du lycklig när det var jul och du fick öppna paket......ellernär ljusstakar och stjärnor lyste. Sen kanske det var traumatiskt runtikring men det finns alltid några lyckokänslor.....och jag tror att det är den känslan du ska försöka hitta.

Hoppas att ni får det jättetrevligt på Jamtli. Ta gärna några bilder och lägg in för det skulle va så kul att få se hur det ser ut vid jul.

Kramar från din vän Helen

http://gussilago

 

cattha

4 december 2008 09:11

tittar in o önskar dig en bra dag,har lite bråttom då ja ska baka o städa phu.
cattha

 

Charlotte

4 december 2008 09:55

Hej vännen, nejdå jag mår bara bra har bara strulat runt i bloggvärlden och trodde jag varit hos dig. Minnet är ju som ett gammalt soll ibland. Jag ska läsa ikapp hos dig också och en massa andra. Har du läst Medresenärskans härliga skröna?
Vet du, jag tror man väljer ensamheten för att man är rädd för att få ett nej, jag har så gjort i många år men jag ska inte säga att jag inte trivs med min ensamhet. Jag har vänner jag träffar och en mycket nära kontakt med min mor på gott och ont. Jag har min faster, eller snarare hade, numera är hon så gammal att samtalen inte blir så givande när hon hör dåligt. Men de år jag fått med henne har varit fina år. Ensamhet kan vara på gott och ont, känner man sig ensam är det inte bra men vet man att man har vänner som man träffar ibland, en fin familj så tror jag både du och jag överlever i vår ensamhet. Det gäller kanske att hitta en hobby som skingrar tankarna när de kommer, men jag vet det är inte lätt. Stå på dig så hörs vi snart igen! Kram vännen!!

http://charlottas.bloggagratis.se

 

merachoklad

4 december 2008 21:49

Ha en bra dag!

http://merachoklad.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...