Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Alla inlägg under november 2008

Av Häxmamman med - 6 november 2008 08:52


När jag föddes var min pappa 19 år och jag tror han

gjorde lumpen då...


Jag har flera kort där jag är tillsammans med pappa och vi ser så lyckliga ut, jag tror faktiskt min pappa älskar mig för den jag är...




Min pappa drack mycket när jag var liten, men det gjorde många föräldrar på den tiden, det var liksom varldagssocialitet...


Min pappa arbetade mycket, var inte mycket hemma fram till att jag var 11 år, då vi flyttade och stannade på samma ställe för en gång skull...




Jag vet att många pratar om att det var/är så jobbigt att föräldrarna dricker och jag håller med om det...


När det uppstår bråk, men ofta var det oprovicerat bråk, pappa började aldrig ett bråk...


Jag tyckte alltid synd om min pappa, framförallt när han druckit MEN vad jag upplevde så klagade han aldrig...




Men med att jag tyckte synd om han så har jag fått med mig i mina förhållande att ta hand om dom när de är bakfulla...


De får ligga, jag servar dom osv för jag tycker synd om dom, varför det kan jag inte förstå men det är bara så...


Jag hade hemligheter med pappa...




Inga farliga, men för att undvika bråk så hemlighetshöll vi saker för att jag förstod fast jag egentligen inte skulle gjort det vid den åldern att en del saker måste man göra som vuxen...


Som när han var ensam med oss barn för den andre jobbade och -Sa till pappa att han inte skulle fara och jobba utan vara hemma med oss barn för en gång skull, han fick inte ha mig som barnvakt...



Men jag kan avslöja med stort A, jag tyckte synd om pappa sådana gånger för han hade egen firma och klart att man behövde jobba mer då...


Så många gånger satt jag barnvakt utan att vi avslöjade det till någon annan...



 Jag vill säga till pappa...


Att jag älskar dig av hela mitt hjärta...


Visst är det sorgligt att många år försvann med alkohol, men jag förstår och jag älskar dig vare sig utan alkohol eller inte...



Du har tagit hand om mig som jag anser, den pappa jag vill ha, jag skulle inte för allt i världen vilja byta bort dig...


Nu vet jag att du är nykter och varit det ett tag och jag är så stolt över dig, men jag förstår vilken kamp man måste utfärda för att övervinna, men det kanske känns bättre när du vet...



Jag har alltid varit din flicka...



Jag har alltid älskat dig fast vi för några år sedan bråkade i tele och du ska veta pappa, de hårda ord jag sade till dig då ångrar jag så mycket för de var inte menad till dig...


Men när man inte törs att att tala till den som förkänar det så är det de som man älskar mest som får ta törnarna och det är hemskt men som sagt jag ångrar de hårda ord jag sade...



Jag hoppas att du kan förlåta mig för det...


Jag älskar dig/Din äldsta dotter

Av Häxmamman med - 5 november 2008 12:39


Jag blir så arg!!!




En förfatarina som Linda Skugge t.ex, de har ju hög status i samhället på många sätt och vis och media och människor

följer vad de gör och säger...







Var in på

Viktat blogg

och där länkade hon till Linda Skugges blogg

där jag anser att hon vräker ur sig kränkade

ord om kraftiga människor...






Ursäkta min ilska men vad f*n tänker hon med, hon har barn själv vad säger hon till dom, vad får de lära sig...







Är det lärdom från barndomen som Elin skriver i sin blogg






När hon var i sjuårsåldern lyssnade hon på en kvinnlig släkting när hon pratade i telefonen.
- Ja, men när man inte ens ser sitt eget könsorgan när man tittar ner, för att magen är i vägen, då vet man att man är fet, skrattade hon.
Elin ställde sig och såg ner. Hon såg inget könsorgan. Hon såg bara en enorm mage.
Ibland har hon tittat ner igen. Har fortfarande mest sett mage.
Häromdagen när hon stod i duschen kom hon återigen att tänka på det som hon hade sagt, trots att det nu är nästan 20 år sedan. hon tittade ner igen. Nä, ingen fitta. Bara mage.


                                                  
                Läs vidare här >>>>

Av Häxmamman med - 5 november 2008 08:21




Hur ska vi få stopp på våldet, övergre, kränkningar osv för våra barn, vad kan vi göra för att det sk minska i samhället och våra barn ska få det bättre, eller jag kanske ska ställa frågan

-Vad gör vi?





Jag har tigit i 40år, i 40 (ursäkta mig) j*vla år...





Mina barn behövde inte det för jag tystade inte, de fick en chans och jag tog de på allvar, jag hjälpte mina barn med det behövdes...




Har ni tänkt på hur vi vuxna gör inför situationer vi tycker är jobbiga, hur agerar de flesta vuxna när de får veta att ett barn far illa...


 Jag har alltid informerat mina barn och sagt att de ska tala om för mig om det är nått...




Min ena dotter berättade på ett hemskt sätt, hon prövade med en suicid och där kom det fram att hon farit illa...




Jag tänker på hur min barndom, ungdomstiden kunde vara...


Jag vet att det finns nära som inte håller med mig om detta men jag vill gärna påvisa att:

Detta är min upplevelse

Detta är hur jag uppfattade

Jag var äldst




Alla har sin egen upplevelse och berättelse om sitt liv och ingen ska komma att påstå att man inte talar sanning...


Ingen kan säga till mig att jag ljuger när det är min upplevelse...




Jag tänker att jag alltid tänkte på att hade jag varit borta hemifrån och skulle gå hem så var jag alltid orolig för vilken stämmning det var hemma, ända sedan jag var jätteliten...


När jag skulle besöka mina släktingar så visste jag inte hur mycket som skulle hända om jag tordes sova...




Jag ska säga att jag alltid så länge jag kan minnas så har jag alltid spelat en annan person...




Borderline personlighetsklyvning


Är min diagnos...







Men det tog 40 år innan jag fick reda på det...


Jag har alltid spelat mina känslor och det har jag fått fram och förstått idag, däför fick jag en chock och tänkte





Hur ska man leva?


Jag vet inte hur man ska leva...


Tänk er 40 år...





Jag skrattar, ler, gråter, arg och det bara är ett spel...


Hur ska man då veta vad ett liv är när man inte vet hur man ska kunna visa de riktiga känslorna som finns inne i min kropp?


Men då kärlek, givmildhet och ödmjukhet det har jag givit i massor...




Men det är bara till mina barn och den jag lever med idag som jag har känt riktigt som jag vågat visat det till...


Men mot de som står mig näst närmast, där är det falsk och påtvingad kärlek, ödmjukhet och givmildhet...


 Hur många gånger har jag varit tvungen till det kan jag inte säga men det är nog varje sekund i mitt liv utom för nu...




Jag har förstått att jag behöver inte älska alla människor men fortfarande vill jag att alla ska älska mig...


Men kan man med samvete som vuxen tysta sina barn eller syskon eller kusiner osv bara för att det är en hemlighet

som skadat/skadar ens barn...




Vad händer med våra barn?





Jag tror att så länge vi tiger om det så kommer det aldrig att minskas, vi måste prata om våld, övergrepp, missbruk med barnen redan från småbarnben så det finns inrotat i ryggraden ifall de skulle hamna i en sådan hemsk situation...





Har barnen det som ett vardagssamtal sedan liten så ser det inget konstigt i det...


Jag har gjort så med mina barn för jag är så rädd att det ska bli som dom som för mig, nu blev det så men det kom fram innan de fyllt 40...


De har hela livet framför sig, de har fått hjälp mycket tidigare och det ger dom ett längre liv...





Jag har mist en hel del vänner för de orkar inte att höra mig säga nått om min historia och varför jag mår som jag gör...





Jag vill berätta för dom för att jag vill inte ha hemligheter längre...





Något som jag förundras över är:

Stora rubriker i media:

Ett barn misshandlat

Missbrukande föräldrar

Våldtaget barn


Då sitter de flesta

-Åh vad hemskt man ska låsa in dom, slå ihjäl dom osc...


Men kommer någon som jag och öppnar munnen som 90% av folket vänder ansiktet åt ett annat håll och säger ungefär:

-Vad fint väder det är ideg och sedan är de borta för nästan alltid...



Varför är det värre i media än att få höra det direkt...


Jo troligen för att man blir rädd, men det ger personen som försökte med ett förtroende att må ännu sämre...





Jag kommer att starta en kampanj som heter


Jag är inte tyst!


Vi måste agera, hjälpa barn så de inte behöver gå i 40 år för att få hjälp och förståelse...


Av Häxmamman med - 5 november 2008 06:37

                          

 


   






Varför får jag sådan panik när jag ska träffa folk...  







Jag vill inte träffa folk men jag kan inte heller stänga in mig med min stickning och böcker...






Jag åker ner till samhället en gång i vecken med buss och det tycker jag är bra, går på biblioteket, en snabbis in på affärn (som oftast sambon sköter) och sedan sitta en par timmar på busstationen och prata med de som har alkoholproblem...Trevliga är dom, jag tror de har accepterat mig, men jag är inte en som gör folkskillnad på det viset, de har ett värde dom med...







I Måndags var jag på biblioteket och Askulle hämta mig, stannade till vid affären, jag hade så bråttomt ut så jag började slit i dörrhandtaget och mtänkte -Vad f*n har han låst dörrarna...






Men det var fel bil och tur att det inte var öppet för med fin fart hade jag nog satt mig i den *Ler*Min familj satt och skrattade, hihiNär jag kommer hem så är jag alldeles slut...






Igårkväll så var det Halooween afton med sonens skola, som tur var det kl 6 så det var mörkt ute så man såg nästan inte vilka som var där.Det var skönt att man inte var tvungen att presentera sig för alla föräldrar och lärare, jag stod och stampade på ett ställe för jag tycker inte om att vara med på sådant här...






Jag orkar inte ens just nu att ställa upp att servera, jag beundrar de som ställer upp och jag tackade en av dom igår som stod där och gav ut fika...






Det var trevligt, för vi hade samlat ihop våra flickor, sonen och så vi och gick en tipsrunda...






Där ute i skogen var det tänt med marcshaller i en stig som kallas Lillskogen och frågor barnen skulle besvara...





Det hängde spöken, fladdermusar och ett atort spindelnät med spindlar som barnen gjort på skolan...





Jättemysigt...





Flera hade klätt ut sig, jag började jag med igår men jag var nog inte Borderline provocerande igår för jag klädde av mig det och gick med täckbyxor oxh täckjacka...





När jag satt mig i bilen för att fara hem så började kallsvettningarna på en gång...





Jag frös och svettades hela kvällen och natten och hade ångest för att jag hade deltagit där det fabulera en mass människor...





Hur ska man ändra på sig...






Stickningen går på som vanligt, jag håller på med 2 tröjor och det blev garn över så det blev mössa, strumpor och vantar, tänker mig nog en barnhalsduk med men jag har inga bilder just nu men det får komma under dagen...






Önskar er all lycka

Av Häxmamman med - 4 november 2008 06:08

Läste på Expressen just om det hur man kunde göra sin måndag mycket bättre...


Jag har aldrig haft måndagsångest däremot har jag haft hlegångest i alla mina år sedan uppväxten...


På helgen vet man aldrig vad som skulle hända, när jag var liten kunde mycket hända som jag bär med mig idag...


Men det är det jag håller på att bearbeta...


Jag lever inte det livet idag jag lever ett bättre liv men det är svårt för en Borderline Dockmamman

att förstå...



Jag har så lätt att misstolka saker, tydligen, jag förstår efter en förklaring att nu har jag missförstått igen...
























7 steg till en bättre start på veckan slipp Måndagsångesten med Expressens tips:




Av Häxmamman med - 2 november 2008 13:04

Jag har blivit utmanad av


Peter PC Carlsson


Som har en otroligt bra blogg...


Jag ska berätta sju alldagliga och lite oväntade saker om mig själv.

1. Jag tror om jag hänger tvätten på ett visst sätt så händer inga farliga saker då kan jag känna mig säker...



2. Jag har bestämt mig för att överleva utan vissa människor



3. Måste alltid ha flera stickningar med mig ifall det skulle hända oförutsägda händelser som gör att vi inte åker hem.



4. Jag måste alltid ha flera lampor tänd på natten för jag är så mörkrädd, jag tror på spöken


5. Jag är rädd för att människor inte ska tycka om mig, jag vill att alla ska tycka om mig.



6. Jag är blind på ett öga och för 3½ år sedan så miste jag körkortet för jag såg sämre på det ögat jag ser, har inget avståndsbedömning.



7. Jag har ingen släkt på min mammas sida längre för jag har tagit avstånd från dom...



Jag i min tur utmanar:
STICKBLOGG "URMODERN"  

STICKBLOGG "CHARLOTTAS "  

STICKBLOGG "CARP-DIEM " 

♥ ~♥ LOPPIDO♥ ~♥  

♥ ~♥ GUSSILAGO♥ ~♥  

♥ ~♥ CHRISTA♥ ~♥  

POPPE

Av Häxmamman med - 2 november 2008 10:19



Igår så ville min inte se mig som vanlig häxa utan nu skulle jag måla mig som häxa

(spöka ut mig mer än vanligt)






SE MITT BLINDA HÖGRA ÖGA

HÄXÖGA





Han och jag målade oss och han ville att vi skulle göra arga miner, jag som alltid ser så arg ut på alla kort och nu kunde jag inte riktigt...



DEMONEN SKRÄMMER OSS





Men om man uppmärksammar mitt högra öga på de flesta kort så blir det alltid en gul ljuskägla där...



HÄXAN ÄR VÄRRE ÄN VANLIGT




Jag har försökt att få bort det med retuschering men det fungerar inte utan det är menigen att det ska vara så...


Jag är blind på det ögat så frågan är om det kanske beror på det...



STACKAR MIN FAMILJ SOM HAR EN HÄXA I

FAMILJEN



Ett J*vulens öga!!


Inte vet jag, men vad säger ni?



Senare på kvällen så bestämde vi oss för att far till kyrkogården och tända lyktor, annars brukar vi fara till Hällesjö där vi har några som vi tänder för men vi for till Ragundas kyrka istället...



AKTA ER NU TAR JAG ER, BUUUU!!!



Det är så fint när det är tänt på kvällen när man går där i mörkret...


Vi tände i den jättefina minneslunden...


De hade gjort en fin, det såg ut som en julgran, den stod med massor med tända lyktor vid minnelunden...


Vi var runt och gick ner till min bästa vänninas grav, men hon fanns inte där, det var hennes sons gravsten och vid sidan om hennes mor och far men de har INTE lagt min vännina där...


Jag tror att hennes bror (som hon inte gillade) bestämt att inte lägga hon vid sin sons grav men det var ju hennes önskemål...


Det är så där när man inte har en släkt som inte accepterar en som man är och gör precis som dom vill med en...



KOLLA IN MINA TÄNDER




Men vi tände lyktor vid hennes sons, mor och fars grav, det tror jag hon velat och hon fick ljus i minneslunden...


Sonen var fundersam och ställde en mass frågor...


* Han undrade om min vännina låg bredvid eller ovanpå sin son om hon skulle ligga där?


* Han undrade varför han inte fått gå på hennes begravning, nästa gång hon dör då ska han gå på hennes begravning...


* Han undrade om ljusen for till himlen på natten så de döda fick dom?


* Han frågade vem som hämtade dom?


Så ville han gå in till kyrkan där det var gudstjänst...


Jag och sonen gick in och stod vid dörren...




BLEV LIKADANT MED ÖGAT FAST JAG

HADE GLASÖGON PÅ MIG




Precis så var det minnesstunden för alla som avlidit under året och de tände ljus framme vid altaret...


Så sade de B:s namn och A sa till mig att han hörde att han sagt och frågade om vi saknade henne, mina tårar kom och jag talade om att hon har det bra nu hos sin son, mor och far så vi får vara glada för det...


Vi gick ut och och så sa han hur vet B att vi saknar henne?


Så inte vet jag om det är bra att säga så men jag sa att hon sitter i himlen och tittar på oss...


Då frågar han hur och när man fick vingar?


Men jag kom på att jag kunde inte svara på alla hans frågor så jag sa att hans miniorfröknar får svara på det på Onsdag...


När jag sätter mig i bilen så kom jag på


Vi var fortfarande utklädd till häxa och demon


och så såg vi ut inne i kyrkan bland folk




MEN JAG HAR INTE VETT ATT SKÄMMAS

I SÅDANA SITUATIONER DET HÄR HADE B GILLAT OM

HON FUNNTS HOS MIG




OPS!!






En kommentar till mitt eget inlägg om Lördagen:



Det är så att jag har inga hämningar på att roa andra, jag kan sjunga, spexa, klä ut mig och jag kan kläa mig utmärkande när jag ska ut bland folk...



Jag tror det har med min Borderline att göra, för egentligen så är jag en blyg person men det är som att om jag ändå ska bland folk så kan jag lika gärna jag något spex av nått slag för jag tror att folk pratar om mig ändå...



Och då kan jag få roligt på köpet om det

ändå ska pratas

Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4 5 6
7
8
9
10
11 12 13 14
15
16
17 18
19
20
21
22 23
24 25 26
27
28
29
30
<<< November 2008 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skapa flashcards