Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv

Alla inlägg under oktober 2008

Av Häxmamman med - 10 oktober 2008 08:35




I morse var det stressigt som vanligt fast jag klev upp kl halv sex för att hinna sitta och dricka kaffe och läsa morgontidningen.


Men jag tycker det är så mysigt att följa barnen till bussen och få kramar av dom innan de kliver på.


Storasystrarna är så duktig att ta hand om sin lillebror när de åker storbussen för det är vanlig buss de åker inte skolbuss.







I morse när vi gick så var det en fruktansvärd dimma, jag ska ta och söka fram reflexvästarna för det är svårt för busschaförerna och se att man står och väntar på bussen i dimma och mörkret.




Yngste gossen ropar varje morgon när han kliver in i bussen

-Ni är de bästa föräldrarna!




Man blir varm i hjärtat av det...









 Glöm inte att stödja

det Rosa bandet

Klicka på bilden så

kommer du dit

ANNONS
Av Häxmamman med - 10 oktober 2008 08:09


Igår på eftermiddagen så kom den blixtrande cirkeln runt mitt öga, migrän igen, haft mycket migrän på slutet men det kanske beror på att jag äter för dåligt.




Har lyckats gå ner 10kg på 1 månad, kanske lite fort men jag vet inte om det är någon medicin som gör att det blir så, för matoset luktar så illa, mat huvudtaget luktar blaj...



Det kommer distriktssköterskor och delar medicin till mig 2 ggr/dagen, morgon och kväll, det är gulliga och fina människor som kommer in till mig, för tanken slog mig när dr sa att det skulle vara så ett tag att det kommer inte att fungera att ta in människor i mitt hem och få hjälp av.


Men jag måste säga att det har varit ett bra resultat, igårmorse visade jag ner en sköterskan till mitt stickrum och vi pratade stickning.


Men man känner sig lite omyndigförklarad när man inte får ta hand om sig själv.




Huvudvärken har gått över idag men det var så illa så att jag fick lov att ta en Anervan och ha spyhinken vid sängen, men med insomningstabletten somnade jag till slut annars brukar man få svårt att sova när det dunkar i huvudet.


Jag har några projekt på gång i stickningen, har utsett garn till strumporna som jag ska vara med i Soktoberfesten och garn till sjalen i stickfestivalen hade jag också utsett men jag har inte startat och jag vet inte om jag kommer att göra det, får se.







Det är flera som frågat efter mönstren på skoter/skidhuvorna, jag är ledsen, jag har inget mönster alla är stickad på fri hand och olika stor beronde på vad för mönster jag använt.




Men jag ska försöka se om det går att ordna på nått vis att räkna ut var och en, svåraste är nog intagningarna vid huvudet men det kanske man kan räkna ut själv och prova sig fram.




Jag lovar inget men ska som sagt försöka...




ANNONS
Av Häxmamman med - 9 oktober 2008 12:47

 



Idag när jag satt mig med stickningen så knäppte jag på tv:n och där var det Barnen i Bullerbyn när de firade jul och nyår.


Det knöt sig i min mage, jag har så goda minnen av mina barndomsjular, hur min mamma verkligen gjorde våra jular minnesvärda.


Jag saknar dessa jular, men det är mycket av mammas traditioner jag har tagit med mig i min familj.



Jag har inte så mycket goda minnen från barndomen utan de onda minnen har trängt bort de goda, men nu börjar alla mina goda minnen komma tillbaka och det ger mig lite ångest eftersom dessa människor som varit med i mina goda minnen har jag måsta valt bort för att själv överleva.


Men jag vill även påvisa att det finns goda minnen med så att de människor jag inte har vid min sida ska tro att jag har glömt bort dom.





Jag minns jularna med att man gick och väntade som barn brukar göra, vet ni att jag har fortfarande samma förväntning idag som när jag var liten att julen ska vara som den alltid har varit.


Vi gick alltid gå och lägga oss innan granen skulle kläs, mamma städade det sista och man hörde hur hon donade på och hur gott allt luktade.


Till slut så lyckades man somna efter många besök i köket för man var törstig *ler* eller pinknödig *Ler* man var så nyfiken så man ville ha ett ärende för att få gå upp.





På morgonen, vi visste att mamma var uppe sent för att ordna till det här, men när vi klev upp och tassade in i tv rummet så sken granen och det var städat och under granen låg det var sitt paket från tomten.


Det doftade, Apelsiner, Päron, äpple, Ananas, barr från granen, hyacint mm...


Vi satt och öppnade paketen och där låg kläderna som vi skulle ha på oss på julaftonen, man klädde på sig och gjorde sig fin och kände sig lycklig och väntade på grötfrukosten.





Vad jag kan minnas från att jag är jätteliten så for vi till Tant M och farbror E och fikade eller åt lunch, sedan så var det till mormor och morfar och äta om vi inte firade jul där.


Som när jag var liten så var det Kalle Anka på tv kl 3 och då satt alla vi barn framför tv:n vare sig vi sett den varje år så satt vi alltid där, jag gör det fortfarande även som vuxen.


Medans vi satt där så gjorde mamma och mormor i ordning maten för det var middag efter Kalle Anka.





Vi samlades alla vid det fina dukade bordet, efter måltiden så lekte vi barn medans de vuxna diskade och dukade undan.


Jag har ett vagt minne men jag tror att tomten kom alltid vid 6-tiden, då hade vi släkt ner och hade mysbelysnin och tända ljus.


Jag minns speciellt en ljusstake som var brun och fin och jag tror att det var 6 ljus som skulle stå i den och mamma hade röda ljus i den.


När tomten kom så satte vi oss alla inne i tv rummet och satt snälla och lyssnade på tomtens julklappsutdelning.


Vi kramade tomten och tackade för julklapparna och sedan var det öppning, vi lekte, läste eller byggde våra leksaker.


Så minns jag mina jular och om jag har fel någonstanns får de som vet tala om jag har fel.






Mina barns jular ser ut på ett ungefär likadant fast vi bär ut gröt till tomten så att han får äta upp den på kvällen*Ler*


Så kommer det en tomte på förmiddagen med en julklapp och tackar för gröten, så det är paketutdelning under granen först, sedan på förmiddagen som tack för gröten och senare på kvällen.


Jag och sambon lägger oss inte förrän sent för jag är så att jag ställer inte upp tomtar, dukar mm förrän kvällen före och skinkan ska kokas, revbensspjäll ska grillas.





Barnen ligger i sina sängar precis som vi gjorde och de har samma drick och toabestyr *ler*

När man vaknar så kommer barndomsdoften tillbaka.


Jag är så att jag lagar maten före Kalle Anka för jag vill så gärna sitta med barnen och se och känna att julen är här.


Vi äter och väntar på tomten, när tomten kommer så tackar man och kramar för julklapparna.





När barnen öppnar sina julklappar och leker med dom så siter vi vuxna och dricker kaffe och slappnar av.


Lite ändring har det blivit, det är att de äldsta barnen, T och P hjälper till nu med pynta gran och städar och pyntar resten av huset.


Ja nu blev det minnen igen...







God jul i förskott *Skratt* från en tokig

Ångermanländsk Surjämte

Av Häxmamman med - 9 oktober 2008 10:10


  Mitt märke jag har på jackan *Ler*






Lite tankar sprudlar i mitt huvud, men som ni ser är jag glad idag, men minar tankar delar jag med mig idag med...




Ja, vad kan man missa här i livet, det är mycket om man tänker efter...


Jag satt och funderade idag, att jag har inte tid att hamna på andra sidan, jag har så mycket som jag skulle vilja göra...





Jag skulle vilja resa till Kina och gå på kinesiska muren, jag skulle vilja åka till Egypten och se pyramiderna, jag skulle vilja fara till Island, Polen, delar av Amerika,Irland osv...






Jag har funderat på vad pengar är värd, mycket....





Jag kan inte ta mig till dessa ställen för jag har inte pengar men det är där drömmar kommer in, man drömmer och fantiserar och det räcker för mig, jag har inte större krav...


Jo, en sak har jag faktiskt krav på och det är garn och stickor så jag kan vara kreativ och göra nått, ge bort till andra, till mig själv, man gör nått med det man kostar på sig...





Om jag gör nått som att resa till exepmel, det är inget givande för andra och det är det jag vill att det ska vara...

Jag vill dela med mig av mitt liv, jag vill att man ska kunna säga att den här har hon gjort och givit mig, det är minnen...








Minnen har jag med, kastat en del, man måste ibland sålla ut det man har samlat på sig.

Men vad är då minnen för er, för mig är det egentligen tankar och jag vill att det ska vara goda tankar och det är det jag nu försöker med.


Ta fram dessa goda tankar, försöka glömma och förlåta, men hur förlåter man någon som talat om för en att man gör fel när man vet att man gör rätt...





Hur gör man när man är skadad, skadad i själen, djupt djupt ner i själen sitter det och bara gnager och man har fått veta vart skåpet ska stå från flera håll, fast de har malplacerat det...


När man får veta att man blir baktalad, det är inte jag som förlorar på den här kampen det är faktiskt de...






De som inte vill förstå att jag har rätt och de har fel, min kamp har jag kämpat nu med i 5 månader och jag har kommit långt, men deras kamp har bara börjat och jag säger det att det inte är lätt...


Det är inte bara jag som går miste om er, om ni tänker efter så går ni miste om oss också...






Jag står upp för min kamp och kämpar för mig och barnen...






Av Häxmamman med - 9 oktober 2008 10:03



Min son bakade tårta och kakor till en födelsedag så jag

tog lite bilder på han, försökte lägga in musik men det gick inte...

Av Häxmamman med - 7 oktober 2008 14:25


 


 

Jag har sex barn, 3 tjejer och 3 killar.


Jag ska fylla 41.


Jag har en sambo.


Jag älskar mig själv.


Jag älskar mina barn och min sambo.


Jag har ett fint boende.


Jag har en katt som heter Blixten.


Jag har många vänner som följt

mitt liv men finns ändå kvar.


Jag har förmågan att sticka.


Jag älskar att läsa böcker och jag kan det.


Jag har fina släktingar på pappas sida

som är ett fint stöd.


Jag ska få åka hem på permision.


Jag har pratat med 2 av mina barn idag.


Jag är glad att jag kan vara den jag är.


Jag är glad att jag kan tala.


Jag är glad att min innersta hemligheter kommit fram,

de farligaste hemligheterna.


Jag är glad att jag inte behöver

vara tyst längre


Jag är glad att jag duger som jag är.


Jag är glad att jag är glad...


Men vad är det som gör mig då sorglig i sinnet,

vad är det som gör att jag kan helt plötsligt gråta?



Kan inte förstå jag har allt enligt det jag tänker på,

 i alla fall ytligt tänkande.


Men mina innersta tankar går inåt i min skäl och där, där finns det, men vad är det?


Vad tror ni, vad kan det vara?


Jo en stor sorg att ha förlorat många i min kamp, min kamp har lämnat många som står där och ser ner på mig för att jag har släppt ut det som har brännt ner mitt hjärta i många år.



Jag är ledsen över att jag måste släppa dom, jag måste släppa dom för att överleva.


Men hur gör man, när man älskar något?


Hur släpper man de som funnits vid din sida sedan din födelse, hur släpper man en tanke som gör att jag inte ska vara den största av oss alla, inte störst och vackrast och bäst.


Utan släppa tanken om att inte vara den

storasyster jag har varit.


Jag vill bara säga att

jag finns inte mer


Ord från en storasyster...


Av Häxmamman med - 7 oktober 2008 14:03

När månen lyser igenom mitt fönster så kan jag inte sova, det är för att den påverkar jordens dragningskraft säger de.




Men för mig har jorden något med det andliga och göra, den är magisk och förtrollande.



Skenet av månen är stark och jag får många tankar, för det mesta är det tankar om sorgliga händelser.Det behöver inte vara något som hänt mig utan även andra, jag tänker på vad livet går ut på.




Det är som Peter säger i ett inlägg där han har skrivit om barn som drabbats av cancer som även gått så långt att de har givit sig upp till himlen som små änglar.



Tänk om vi kunde ge dessa människor en timme av vårt liv, hur många skulle inte vilja det.Det är en sådan omtanke som skulle ge mycket till alla som är drabbade av cancer.




Jag känner inte så många som drabbats men min morfar drabbades av cancer och fick operera bort mycket av tungan.



De sista året han levde kunde han knappt äta eller prata, jag levde vid hans sida hela tiden.



Följde med han till dr.



Jag minns speciellt en gång han var så sugen på en Semletårta och jag for till bageriet i närheten som hade sådana.



Men han kunde inte äta den, så jag sa till han att vi kör den i en mixer och han kunde äta den då...



På slutet så saknade han smaken av mat så jag föreslog han att stoppa i munnen och spotta ut och det var något han gjorde...




Han levde med cancern i nästan 10 år, vi fick egentligen ha honom på lånad tid.




Jag skulle inte för allt i världen vilja uppleva igen att en vän, en närstående drabbas av cancer och det finns ingen bot för att de inte har kunnat forska fram något som botar...



Skänk därför gärna en slant till forskningenKlicka på bilden


Av Häxmamman med - 7 oktober 2008 13:42



Denna insamling startas till minne av Madde.
Hon avslutade sin kamp 02.15 den 15.e september 2008. Hennes mamma skriver ett underbart inlägg om hennes sista tid. "Söndag natt efter en kamp att få stanna kvar bad vi Madde att flyga till ljuset."






1 år och 2 dagar innan hon dog fick hon sin diagnos Desmoplastic Small Round Cell Tumor, DSRCT.
Själv kallade hon sin cancer för "Den jävla idioten". Maddes inställning och sätt att hantera sin sjukdom, det hon delat med sig av gör att vi aldrig glömmer henne.





Hjälp till att bidra till insamlingen









Klicka på bilden för att hjälpa till


 


Presentation

Här läser ni om en 6-barns Häxmamma där livet verkligen gått upp & ner med trassel av garn & stickningar.

Följ bloggen

Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Blogkeen
Följ Häxmamman i Jämtland med sitt vimsiga & stickiga liv med Bloglovin'

Startblogg

Startblogg.se
Visitkort till bloggen

Fråga mig

20 besvarade frågor

Omröstning

Tycker ni om musik på blogg, hemsidor?
 Ja
 Nej
 Kanske

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6 7
8
9 10 11 12
13 14 15
16
17 18
19
20 21
22
23 24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Kategorier

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Arkiv

Länkar

RSS

Musik

Bloglovin1

Gratis godis


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se