Direktlänk till inlägg 14 oktober 2008
Min blogg har varit så dyster i flera dagar men det kan bli så ibland, men jag tänkte att jag kunde berätta lite solsken i månljuset *Ler*
Jag har så mycket att vara glad över fast mitt liv går upp och ner, det går upp och ner för alla på olika sätt och vi kan ge varandra förståelse och tröst när mörkret sänker sig över oss...
Jag är ikväll lugn och harmonisk, har börjat förstå lite av vad jag har fått att tänka på, tänk vad en diagnos kan ge för resultat i ens kropp.
Jag vill inte vara sådan som de sagt, jag har fått diagnosen Borderline och inte förstått, eller troligen inte velat förstå vad det innebär...
Det är nu 2 månader sedan jag fick diagnosen och jag blev jätteledsen över det för helt plötsligt så visste jag inte hur jag skulle "Leva"
Jag gick och tänkte hela tiden, har jag alltid levat fel eftersom jag har Borderline?
I diagnosen så finns det så mycket men, men och det och det och jag och jag...
Jaha, hur fick jag den sjukan då var min första fråga och vad kan man bota det med?
Inte förstod jag att jag har det, mitt beteende har det aldrig varit fel på, jag har alltid varit snäll, om man tycker illa om sig själv, inte har tillit till någon, självskade beteende mm det är väl helt normalt, eller?
Jag trodde att alla hade det så och var så...
Jag som är snäll och omtänksam, jag vill ingen illa varför sär då mitt liv så konstigt,
Ja, jag är snäll mot andra...
Men inte mot mig själv säger de, ja men vadå, ska man inte vara snäll mot andra?
Jo men inte som jag...
Som jag, jag är inte mer annorlunda än andra mer än att jag kanske ska lära mig att säga Nej...
Jo, jag har nog Borderline och jag är glad att jag börjar förstå det, faktiskt så är jag glad...
När jag tänker efter på de kriterier som getts till mig så är det sant, jag har insett att konsekvenserna från min barndom har givit mig denna Borderline...
Men det svängde mitt liv och huvudet kom ner och fötterna upp, för som sagt hur skulle jag leva då?
Jag förstod inte det, mitt liv var det inget fel på...
Men jag har nu börjat sakta men säkert förstå att mitt liv är det inget fel på utan det är mitt beteende mot mig själv i första hand som måste ändras på, jag måste bli snällare mot mig själv och börja om lite från början...
Mina ord låter enkel mot mig själv, men jag måste alltså lära mig leva det liv jag lever idag, jag lever inte det liv jag har haft i barndomen, ungdomen...
Jag måste lära mig leva i nuet, försöka att förstå dessa konsekvenser att det går att överleva dom...
För det är lätt hänt när man hör om Borderline personlighetsstörning att det är någon människa som är ute och snurrar på och vet inte till och från vart man är eller vad man heter osv för det var vad jag trodde, att de menade...
Men jag fick den här länken från Charlottas och det var en bra artikel och jag har läst på en del och jag känner mig rogiven av att läsa andra som är i samma situation...
Men visst är det konstigt hur det kan bli, inte för allt i världen kunde jag ha fått denna uppfattning...
Men som sagt jag känner mig harmonisk just nu med min diagnos
God natt och sov gott vänner...
Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig. Jag har fortfarande problem med min p...
Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga... Vissa dagar kan jag uppleva dr...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 |
|||||
6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 |
|||
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 |
31 | |||||
|