Visst är det så för alla någon gång, jag kände på mig att min djuphet började att bli lite för djup och nu gick den alldeles för djup så jag är tillbaka till sjukhuset igen...

Det blev ingen lång hemmavistelse, men ingen mer än jag blev förvånad över att det blev ett steg tillbaka...

Jag mår lite bättre nu igen och upptäckte biblioteket på sjukhuset där det finns dator så nu kunde jag skriva lite så att ni vet vart jag tagit vägen...

Jag har fortfarande svårt med maten, känner mig inte hugrig, trött och rödögd är jag men jag har koftan som jag stickade och den har huva så jag kan dölja mina ögon *Ler*

Jag har lånat böcker och jag hade som tur var en stickning med mig eftersom jag inte trodde att jag skulle bli inlagd i söndags...

Men nu mår jag bättre igen, fått lite mediciner som ska hjälpa, det känns på sätt och vis bra att ha folk som man känner till men jag vill hem hem hem hem...

I morgon är det fredag och det är helg, jag skulle vilja sitta med min familj med tända ljus och äta nått gott och se på någon film med barnen...

Men de ska ta bort en medicin och det kan ge biverkningar så det är väl bra att jag är på sjukhuset då...

På tal om biverkningar så sade min yngsta son nått roligt när jag skulle lägga han i fredagskväll...

Han hade två sådana ödlor som man kan kasta och så fastnar dom, han ville ha med sig dom i sängen och frågade mig vart han skulle lägga dom...

Jag sa lägg dom under kudden och då sa den lille filuren

-Det här är mina biverkningar *Ler*

Undra sa flundar vart han fått det ifrån *Ler*

Ger er alla som läser och stöttar mig en STOR kram