Jag har förstått mina uppgifter och mål, det är inte meningen att de ska slut men kanske de uppgifter och mål jag kommer att ha i framtiden kommer att vara lättare än vad de är idag.

Jag är glad att jag har den erfarenhet jag har på en del områden som jag kan använda för att ge den andra generationen mål och uppgifter som ska bli lättare för dom att hantera.

Visst har min erfarenhet ett tungt bagage men jag ska/håller på att lära mig att hantera det så det ska ge ett positiv slutresultat.Den erfarenhet man har kan man nå många mål och det tar aldrig slut på uppgifterna.

Min erfarenhet har håller på att lära mig att man kan leva med det, minnen kan man aldrig ta bort men de kan förmildras.

Det är den erfarenhet jag håller på att lära mig men det kommer att ta tid innan man kommer dit.

Man tar ett steg i taget, det går segt, men det går ändå och till slut har man nått ett mål, ett till och ett till...

Jag är nog djup idag märker jag, idag igen,

men det är länge sedan nu *Ler*

När jag skrev det tidigare inlägget så började jag att tänka på hur vi människor är mot varandra.

Hur ofta har vi nått positivt att säga om andra människor?

Hur mycket pratar vi inte illa om andra människor, är det för att vi ska må bättre själva, gör vi det?

Vi står och viskar och sitter i hemmen och pratar om hur en del människor klär sig, hur de bor, hur de pratar osv osv...

Vad får vi ut av att, ja ska jag sätta ord på psyka ner andra.

Vi vuxna är inget gott föredöme, vi försöker att prata när inte barnen är i närheten eller viskar så de inte ska höra (tror vi)

HANDEN UPP!!!

Hur många kan förneka att de har nån gång sagt nått illa om någon annan människa fast de inte ens vet sanningen bakom, varför får inte människor vara annorlunda.

Hur många får inte höra den dära, den där?

Om vi vuxna inte kan gå med gott föredöme hur ska då våra barn kunna bli annorlunda, det finns inte en chans.

Man säger till barn att inte säga si och så men varför skulle de inte göra det när vuxna gör det framför deras öron och ögon.

Varför gör vi så, är det så att människan mår så dåligt (fast många erkänner inte det) så vi hoppas på att må bättre av att prata illa om andra.

Hur många är det inte som att hamnat i en situation där någon talar illa om en annan och fortsätter att sprida det vidare.

Eller att du inte ens tycker så men törs inte att stå för din åsikt.

Hur ofta tar du kontakt med den berörande som det talas illa om och berättar vad som sägs, jag tror faktiskt att det är bättre att få höra det så än att få veta då det gått till ett ofantligt rykte.

Hur uppstår rykten?

Varför uppstår rykten?

Vad har de människorna gjort som ingen annan kunde ha gjort?

Varför måste alla vara som du?

Skulle dom vara du, då skulle du vara den som stod i fokus för rykten.

Vi talar till och med illa om människor som är döda, hur kan det komma sig?

Kan vi inte börja att tänka efter att vi alla har samma värde, visst det finns människor som skadat andra väldigt illa, men det här handlar om sanning eller inte.

Vi dömer ut människor till saker som är ovesäntligt, det händer att man har dömt ut människor för att de ska ha begått brott fast de inte har gjort det, varför inte lägga energi på att ta reda på sanning och minska de brott som är riktiga.

Om du någon gång kommer i ett läge där du behöver hjälp och det finns bara den personen du tycker illa om vid din sida, vad gör du då?

Visst tar man hjälp av den människan, eller?

Jag har mist många i min närhet, både de som avlidit och de som är levande, det finns människor som jag valt bort i mitt liv av tvång för min egen skull.

Det finns människor som säkert jag talar/talat illa om som jag vet sanningen om som har kanske gjort andra människor illa.

Det finns med säkerhet att jag har talat illa om någon där det inte finns någon sanning bakom.

Jag fick lära mig av min morfar en gång när vi var ut och gick, vi mötte en karl som raglade något fruktansvärt och det första jag viskade till min morfar -Han var bra full...

Min morfar blev jättearg och sade mig ett sanningens ord.

-Är du säker på att han inte är sjuk och för den delen är han mindre värd för att han druckit...

Jag kan säga att jag fick en tankeställare, så idag kan jag vid olika situationer tänka på det morfar sade till mig den gången då jag var 23 år.

Hur många ångrar sig inte för att de inte törs att säga ifrån rykten och stå för sin åsikt?

Framförallt om berörande avlider?

Vi måste lära oss att acceptera varandra som vi är tänk vad mycket kärlek det skulle uppstå, många lever till slut på de rykten som finns.

Många säger att framförallt barn gör det, de tvingar sig att leva upp till de rykten som finns om dom, så vem säger att det inte förekommer hos vuxna...

Jag läste på en annan blogg där det var en tjej som skrivit om ett inlägg om sin tacksamhet och jag kände att det är så sällan man tänker på det och är positiv.

Visst ibland är det svårt att vara positiv och ibland har man orsak till att vara negativ.

Men om man tänker efter hur många gånger tänker man, Åh vad glad jag är över det och det och hur ofta tänker man Åh vad det går ont, varför just nu, varför jag osv osv...

när jag tänker efter så är det allt för ofta jag tänker negativt och många många gånger har jag orsak till det, men om man tänker efter så har jag nog lika många gånger orsak till att tänka positivt tror jag...

MINA TACKSAMHETER

Vad gör jag för att försöka må bra, jo jag har min stickning, jag är så tacksam att jag har mina fingrar och ingen sjukdom som gör att jag inte kan sticka.

Jag är tacksam för att jag kan göra tokiga och roliga saker och jag tillåter mig att göra det och jag blir glad att jag kan roa andra människor med mina tokigheter.

Jag är tacksam att jag har en mun så jag kan sjunga falskt i duschen, jag är glad att jag har en dusch så jag kan stå länge i varmvattnet för jag tycker om värme.

Jag är tacksam att jag har en mun för jag tycker om att prata.

Jag är tacksam att jag har mina barn och att just jag får vara mamma till dom, jag är så tacksam att mina barn säger att de älskar mig och jag får kramar från dom.

Jag är tacksam att mina barn kan anförtro sig till mig om det är något och jag är glad att jag försöker allt jag kan för at hjälpa dom.

Jag är tacksam över de få riktiga vänner jag har som vet i princip allt om mitt liv som kan förstå varför jag ibland är som jag är *Ler*

Jag är så tacksam att jag har en familj som jag älskar och de älskar mig.

Jag är så tacksam över att jag har någonstanns att bo, äta för det finns så många som inte har det.

Jag är så tacksam att jag kan dela med mig till vårt fadderbarn som bor i Polen, en kille på 15 år som är förståndshandikappad.

Jag är så tacksam att jag har föstått att jag är en människa som har kommit på att jag har samma värde som alla andra människor och jag har lärt att älska mig själv.

Jag är tacksam över att det finns människor som respekterar mig och jag respekterar dom.

Jag är så tacksam över min dator som jag fick när jag fyllde 40, annars har jag inte kunnat skriva detta *Ler*

VAD ÄR DU TACKSAM FÖR IDAG?

Ja, god morgon alla människor. Jag själv har varit vaknade vid tre - halv fyra tiden och suttit och ojat mig över min vänstra fot...Jag har problem med fötterna sedan bra många år så ett tag så fick jag kryckor, rullator men nu har det varit någorlunda MEN så började det att kännas som om jag brutit varenda ben i vänsterfoten...

Och man använder ju fötterna så sällan *Ler*

Ska ringa dr och prata med dom skulle bli kallad till reumatologen men det blev ett avbrott med nått annat så nu ska jag ta tag i det onda också och det känns bra att ha orken till det...

Annars så känner jag mig glad, fast lite mosig *Gäsp*Barnen ska till skolan och jag ska sätta mig framför datorn och läsa lite om saker som är tycker jag väldigt allvarligt.

Jag hittade en blogg igår där jag vet inte vad man ska säga, men det gorde mig illa berörd av hans inlägg.Just nu vill jag inte länka dit från bloggen men är ni intresserad lämna en kommentar så får ni länken av mig.

Jag tycker det han skriver är makabert, jag vet inte vad man är för sorts människa när man yttrar sig som han gjort och de som kommenterat har liksom inte reagerat något som jag skulle ha gjort.

Inte vet jag, det kanske är jag som överreagerar...

Jag reagerar och tänker att det är en sjuk människa...

Som sagt, det kanske blir konstigt i era ögon när jag skriver detta, men hör gärna av er om ni vill ha länken...

Ha en bra morgon allihopa, nu har jag väckt barnen, ska ge dom frukost och sedan följa minstingen till bussen...

Morgonstund har kaffe i mun...

Nu har jag äntligen knåpat ihop mönstret till baskern

min dotter fick posera idag, tycker att det blev en fin bild...

Klicka på bilderna så kommer ni till mönstret

Ofta säger man att man mycket otur eller oflyt eller vad man vill kalla det, min dotter kom hem en dag här i veckan och talade om att de skulle ha nån timme i skolan, rolig timme eller vad det kallas och en del hade tagit på sig att baka...

Min dotter valde något som jag inte kan tro att jag absolut inte kan baka, allt annat än just KLADDKAKA!!!

Jag själv är ingen älskare av just denna kaka, jag tycker den fastnar i gommen och smakar stark choklad...

Men så har jag min goa granne mitt emot som har gjort 2 kladdkakor, tack tack snälla granne...

Hoppas att du hittar nått som jag kan hjälpa dig med

Kram

Jag har bestämt mig att jag ska delta i

Syfestivalens mysteriestickning

Det låter spännande och det ser spännande ut, det såg lite klurigt ut men det verkar vara spännande...

Jag var arg i onödan, helt i onödan slösade jag energi på att vara arg det känns lite snöpligt att man gör så men det är väl så man är som människa, handen upp hur många är inte så?

I alla fall så var vi på mötet och jag var så nervös för jag ville verkligen hem, så säger dr att du har pratat om att vilja åka hem och du får det för du verkar stark nu...

Å jag är stark, jag fick så många kramar och lyckönskningar av alla från personalen, till och med dr sa att de skulle sakna mig och mina alla stickningar, klart att jag kommer att sakna många av dom jag med eftersom man har varit på sjukhuset i 5 månader...

Men vad grejer jag hade samlat på mig, jag har fått många vänner som jag har fortfarande kontakt med och det är skojigt. MEN det känns så skönt att få ha kommit hem...

Jag vill även säga tack för alla vänner som ringde och var glad och önskade mig välkommen hem, min faster både ringde och jag fick ett sådant fint sms av henne och hennes gubbe:

"Allt har sin tid,

även detta.

Kämpa på och

framförallt njut av

hemkomsten och

dina nära och kära"

från Greta & Bertil

Vad skönt att veta att vänner,en del släkt och grannar som har saknat mig, min faster Greta har ringt i princip varje kväll kl 6 och vi har pratat om mycket och jag är så glad att jag har haft henne, min familj, min faster och kusiner i Vindeln och vänner och så er bloggvänner som jag har haft vid min sida hela tiden...

Jag har även grannar som jag har varmt om mitt hjärta de bor mitt emot oss som har varit så snälla och hjälpsamma och de ska ha så många många kramar från mig...

Jag är så glad att få komma hem till min familj, ta tag i vardagligheter och bara känna hemma...

Har lite ont i fötterna men det ska inte dämpa ner mig, men det gör så attans ont när jag ska gå och fötterna använder man ju nästan jämt, har fått så in i norden problem i vänstra foten, förut var det höger men den är mindre ont just nu...

Har kryckor men de har jag slängt undan för jag ska klara mig utan dom, jag får halta fram istället och försöka hålla den still...

Ja då mina vänner så vet ni att ilskan har avtagit för den här gången *Skratt*

Jag känner mig så arg!!!

Jag vill inte tillbaka på sjukhuset idag, visst de ska prata om utskrivning men så säger de att jag ska prata med dr i morogn igen så jag får inte komma hem enligt dom idag fast jag ska troligen bli utskriven!!!

Ska jag då sitta där på mitt rum i flera dagar till och veta att jag är egentligen utskriven men måste vänta för att komma hem, jag ska tjata på dom idag att jag VILL hem idag!!!

Jag känner mig så stark nu, jag har ju förstått att det inte är mitt fel, saker som händer i barndomen är ju vuxnas fel som borde se till att en del saker inte händer. Visst jag är absolut inte perfekt, inte det minsta för det har uppstått saker med mina barn som inte jag tycker är bra...

MEN jag försöker och ta tag i det och jag gömmer det inte, jag TALAR om det med berörande och behövs det så kämpar jag med högre makter för mina barns skull. Jag är vuxen och ska kunna göra det om det så kommer fram saker om 20 år så ska jag kunna hjälpa mina barn i den mån jag kan och kan jag inte då får man ta hjälp från andra håll...

Men varför ska jag egentligen måsta tassa på tå och inte säga saker till de som gjort fel?

Jag anser att de vuxna jag hade omkring mig tog inte ett ansvar som man ska om barnen, de vördnade inte om barnen de skadade barnen på olika vis som präglar flera, där de förstört så man kan inte få ett förtroende för en människa längre.

NÄ, det är inte jag som ska straffas för att jag har gjort rätt, jag ska sträcka på mig och säga att det här är JAG och det jag gjort för att skapa en trygghet är RÄTT utan jag får idag som vuxen faktiskt göra mina egna val.

Jag behöver inte svansa efter någon och spela falsk och låtsas som om jag tycker om hela världen.

Jag behöver inte älska alla som inte är snälla, jag behöver inte mjäka med för att alla ska tycka om mig för jag är VUXEN.

Men det fanns människor i mitt liv som styrde och ställde och låtsades som om de levde livets glada dagar men egentligen så fanns det sorg och bedrövelse bakom fasaden. Hos många av dom finns den fasaden fortfarande MEN inte hos mig för jag har förstått att mitt liv är mitt och deras är deras.

Jag för stå för konsekvenserna jag gör/gjort och deras får de stå för själv...

SÅ NU VILL JAG HEM HEM....

Sonen har fått tag i micken och vill sjunga...

Yngste sonen har nu varit och handlat presenten till sin pappa som fyller år i morgon, han valde med omsorg och han fick själv välja kortet och han tyckte det var så fint men han såg även att det var ett "Bröllopskort" men han kunde inte bara låta bli eftersom det var så fint och jag håller med han det är fint...

Vi avslöjar inte nu vad det är i paketet, egentligen så hittade han en pistol och ett stort shep som han ville köpa men han accepterade att jag sade nej...

Jag är stolt över mig själv eftersom jag tog ett bussen ner till samhället, gick igenom samhället och in och kollade på den nya garnaffären som vi fått hit (Jätteskojigt) gick på skolan, hämtade sonen och fick skjuts av en av mina kompisar ner på samhället igen...

In på affären, handlade, in på busstationen och åkte buss igen och jag kom hem pigg och alert och ställde mig och gjorde våfflor...

Jag klarade allt utan att få ångest, jag sträckte på mig och tänkte att jag är som jag är och måste acceptera det...

Jag hade på mig den där mössan jag gjort åt min äldsta dotter, tänkte se om den var skön att ha på sig (Det var den)

och när jag kom in på garnaffären så säger hon som har affären vilken fin mössa du har...

Stolt igen...

Ja, jag kan, jag är stark, jag vill, jag orkar...

En fin låt med Björn Afzelius som jag tycker om att sjunga och jag tycker att man ska försöka att varje morgon kliva upp och säga till sig själv..

Jag duger som jag är

Det finns tillfällen där det sägs "Det är som att cykla, har man en gång lärt sig så kan man"

Min dotter J säljer Pandasaker från Världsnaturfonden och jag är så skeptisk emot folk så jag vill inte att hon skulle cykla själv så jag, sambon, yngste sonen bestämde oss för att följa med, men jag fick ju punka på min cykel sist vi var ute...

Så det blev till att låna min dotter L:s cykel som har flera växlar och handbromsar (Min cykel har fotbroms och 5 växlar) Det första jag gjorde strax efter infarten var att bromsa och det var en tvärnit så jag flög framåt och klämde låret på något vis i sadeln...

Tusan vad ont det gjorde och det blev ett blåmärke förståss...

Men inte nog med det så kom vi ca:femhundra meter från vår gård och

PANG!!!

Glömmer att jag inte har fotbroms och tippar rakt in i ljungen och vrickar foten och får cykeln över mig...

Så det där ordspråket är inget för mig, har nog glömt bort hur man cyklar tyvärr...

Så lite synd om mig är det idag *Ler*