Undra när mitt liv ska bli som vanligt igen, snart törs jag knappt visa mig för folk för jag ser ut som jag har gått igenom världens storm.

Det är tur att man är i princip emot alkohol för på det viset så är det nog ingen risk att jag ar till mig flaskan.

Men jag kan tänka mig att det är lätt hänt när allt blir bara för mycket, jag känner att orken tryter.

vi har inte tordas att berätta för våra barn än om vännen, vi har sagt till sonen att hon ligger på sjukhus och är jättesjuk och då sade han

-Ja man kan bli så sjuk att man dör.

Vi sade då att det kan hända med henne, nu när der skulle fara iväg så hade han frågat pappan när hon kommer hem.

Sonen svarade sig själv med att hon kanske blir kvar där för alltid, arför vi är lite försiktig är för att vi vill inte berätta att hon avled i hemmet för det kan bli trauma eftersom vi bor vägg i vägg, vi bor i parhus.

en vi ska ta det idag eller i morgon, kanske man ska vänta med det till i morgon då man är på kyrkis för de kanske kan hjälpa mig och säga det på ett fint sätt eftersom sonen tror på gud och änglar.

Allt som hänt/händer med mig, mina barn och så det här var droppen som tog all uns från mig.

Vad jag gnäller och klagar men vad ska jag göra när allt känns som om hela mitt liv håller på att raseras med allt som händer.

Varför måste människor såra varandra, varför måste de som har en stor betydelse i ens liv försvinna som en blixt från en klar himmel.

Men jag vet att jag gjorde allt som hon inte varit med om i sitt liv från en som sådan som jag är.

Hon sade att det var så få som behandlade missbrukare bra och vi behandlade inte henne bara bra utan vi behandlade henne som en jämnlike.

Vi fick en sådan bra kontakt och vi hade skojigt ihop, och det bästa är att jag kunde vara mig själv där jag inte har haft någon som jag trott på så allvarligt på att jag har tordas vara jag.

Jag talade om för henne när min dotter var sjuk att jag tyckte hon var som en mamma för mig, visst det fanns vissa saker jag inte ville att hon skulle göra men det var bara saker som hon skadade sig själv med, det var inget som påverkade oss.

Men den tisdagen min dotter blev sjuk så sade även hon till mig att jag inte skulle fästa mig så mycket vid någon och framförallt inte henne för att hände det nått så skulle sorgen bli så stor.

Och hon hade rätt den är enorm...

Kram på dig där i himlen från mig

 

Filifjonkan

6 april 2008 12:56

Hej Dockmamman. Ja nu så fungerar det igen de håller på att uppgradera servern så jag kom ingen vart igår när vi kommit hem efter tranutflykten idag är den inte riktigt ok men fungerar lite till och från ialla fall..Så du vet,Hoppas dina dagar går trots att det är en jobbig tid för dig...håll ut.

 

Tindra

6 april 2008 13:10

Aldrig behöver du ursäkta dig för mig..
Jag vet vad du går igenom, iallafall någorlunda, och jag finns kvar här.
Stilla väntande och skickande all energi jag kan undvara och lite till..
Tänk nu inte på alla andra utan ge dig tid att tänka på DIG, din dotter och resten av din familj. De av oss som menar vad vi säger VI FINNS KVAR. Vi stöttar när du önskar det. Vi förstår allt du behöver ösa ur dig. Du är en fantastisk person och även om du inte känner det så just nu så är den även en väldigt STARK person.
Tusen styrka kramar
Tindra

 

Inez

6 april 2008 13:49

Ska det aldrig ta slut, allt som är för hemskt för att ta till sig. Jag tänker på Dig varje dag och önskar Dig det bästa. Hoppas verkligen att det vänder för Dig snart. Ha det så bra Du nånsin kan och var rädd om Din familj och jag hoppas Din familj är lika omtänksamma som Du är.

 

eva

6 april 2008 14:56

Jag tycker du är stark som kan sätta ord på de du går i genom just nu och att du använder bloggen till att "bli av" med dem. Självklart blir man inte av med problemen bara för att man sätter ord på dem här på bloggen, men ändå på något sätt känns det som en del lämnar än. Fortsätt att ösa ur dig här på bloggen. Tänker på dig och skickar lite, eller rättare sagt, mycket styrka och energi till dig just nu. Kram

http://carpe-diem.bloggagratis.se

 

Charlotte

6 april 2008 17:52

Jag beundrar din styrka att våga skriva om det svåra i ditt liv. Glöm inte bort att vi finns här för dig, stöttar dig i tanken för mer kan jag inte göra bor så många timmars färd från dig. Ta hand om dig och berätta varsamt för sonen om er vänn. Jag tror du har rätt som tar hjälp av kyrkis. Att gå igenom svåra saker tär på en, jag förtår hur du har det. Det tog mig nästan ett år att komma så långt som jag kommit idag. Kramar i masssor till dig. PS. Det var ett jättefint foto på dig och din sambo.

http://charlottas.bloggagratis.se

 

Mio

6 april 2008 22:57

Sänker dig en tanke när du har det tungt! Hoppas att det snart lättar och känns lite bättre!

http://krypet.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...