Symtomer på panikångest

Helt plötsligt får du en känsla av fruktan att inte få luft. Du får hjärtklappning, smärtor i bröstet, kvävningskänslor, yrsel och ostadighetskänsla.

I efterhand i de senaste åren så har jag fått lära mig vad paniksyndrom och deprission.

Jag trodde aldrig att jag själv skulle hamna i situation där jag skulle få uppleva det men tyvärr så finns det faser i ens liv som gör att man står där, jag själv har haft mycket de framförallt de senaste 5 åren..

Egentligen så vet jag att Panikångesten har jag nog haft längre bak i tiden efter det att jag fick en hjärtmuskelinflammation 97 då mitt 5:e barn var då 3 månader gammal, det var bara några dagar innan jag fyllde 30 som jag fick åka in med ambulans...

Efter det där har jag en defekt på hjärtat som  gör att jag får känningar och jag blir så sjuk så jag får åka in men det är sällan men det sätter ändå en skräck.

För ca: 3 år sedan blev jag så sjuk på långfredagen så jag fick åka iväg och de medicenerade och inget hjälpte, sviterna blev att min syn förändrades och cirkulationen i mina fötter och armar gör att jag får sår, ingen känsel mm...

Men nu när man går hemma, barnen växer upp och är inte hemma på dagarna och jag sitter här fortfarande och har mina problem och problemen växer med att jag kan känna efter mycket mer och så tappar man ju värdet isig själv eftersom det är ingen som har behov av mig...

Sedan så är det ju även människor som påstår sig veta bättre med att verkligen sparka på de som redan ligger och talar om för en att det är bara att göra si och så eller tala om att man lever i en annan värld i jämfört med en del bara för att de har jobb och orkar med sitt umgänge...

Jag är glad att datorn finns och framförallt min stickning de sakern få mig att motarbeta när ångesten kommer krypande, igår  när jag satt på bussen hem från Ö-sund så kom det efter några km en ångest som gjorde att jag höll på svimma jag tänkte be busschaufören stanna och släppa av mig så att min sambo kunde hämta mig, men jag insåg själv hur det skulle se ut med att stå ute i skogs i mörkret och min sambo 10 mil ifrån och mörkrädd på det...

För att dämpa så skyndade jag mig att ringa min kompis och bad henne prata och prata och efter en ca: 20min kunde jag andas normalt och kände att den suddiga blicken försvann och hjärtat saktade ner...

Det är hemskt när det blir så och det var med allvar jag tänkte kliva av bussen, det som är hemskt det är att det är inte många människor som förstår sig på ångest och deprissioner utan förnekar och ser ner på människor som har de problemen...

Men man kanske ska tänka sig för, för en dag kanske man står där själv, och vilka är det som är till hjälp då, jo de som folk har titat snett på eller man har pratat bakom ryggen om...

Jag brukar kika in till Medmänniska och läsa för den sidan är så bra gjord så jag rekomenderar att läsa

Kram Dockmamman

 

Charlotte

1 februari 2008 14:57

Jag tycker inte heller om när folk talar om för mig hur jag mår eller att det bara är att skärpa sig och gå vidare...jag har det inte lika svårt som du, men jag drabbas av någon sorts panik när det blir för mycket runt mig. Det hemska är när det händer ute bland folk och jag inte kan behärska mig. Kramar.

http://charlottas.bloggagratis.se

 

anebettan

1 februari 2008 17:54

Förstår hur du känner i dessa situationer. När jag första gången fick en ångest attack trodde jag att jag höll på att dö. Det jobbigaste med att må psyksikt dåligt eller på något att osynligtsätt inte må bra är just det att det inte syns. Funderade ett tag när jag mådde som sämst att sätta ett stort bandage runt huvudet. Måste ha lite galhumor för att överleva. Kram

http://www.anebettan.blogagrattis.se

 

NinaBF

1 februari 2008 18:38

Jag tycker synd om dig! Inte för att det hjälper men... Hade det lite svårt när min mamma dog och jag var tvungen att gå ut och möta människor men som tur var så har det lättat igen. Kram!

http://ninashorna.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

          Har inte vart här på länge och skrivit något, det beror på många saker som hänt/händer runtomkring mig. Jag vill gärna påvisa att det är både positiva och negativa saker omkring mig.   Jag har fortfarande problem med min p...

              Många drömmar är så verkliga så man vet inte om de är sann eller inte, men ändå är drömmar uppbyggd på något du är rädd för eller har under ditt liv upplevt så de är då halvverkliga...   Vissa dagar kan jag uppleva dr...

    Jag blir så frultansvärd upprörd över denna pedofilhärvans slutresultat...     Kvinnorna döms till barnpornografibrott av normalgraden.   Vad är en normalgrad till barnpronografi, finns det något normalt, de som nu anser att det ...

    Jag känner att jag måste bara skriva å tala om att jag finns här, jag är kvar men bloggandet har blivit något som jag har lagt på sidan genom att jag orkar inte med bokstäver å siffror...   Konstigt hur det kan bli så men det är nog gan...

  Jag har nu legat på akutpsyk sedan början på April, jag accepterade en behandling som jag gjort tidigare ECT är en psykiatrisk behandlingsmetod där epileptisk aktivitet i hjärnan framkallas genom elektrisk stimulering. ECT används framför allt...